Här sitter jag och gråter.

Ja, här sitter jag och gråter. Kvällen innan Alva och Edvins födelsedag. Jag bläddrar bland bilderna från de första dagarna. När de var alldeles nya på jorden. När allt var så omtumlande stort. När liv och död blandats och allt varit så förskräckligt skört.

Denna bild har gått mig förbi, en bild tagen i all hast, som ju allt gjordes då….

Wille som försiktigt kupar sin hand kring sina små syskon. Mitt hjärta blir så stort och hela jag far till väders i en känslokavalkad där jag knappt vet vad som är upp eller ner.

Jag låter tårarna trilla och allt är tacksamhet.

För er är det söndag nu, men i skrivandets stund är det som sagt lördag. Morgan nattar Alva och Edvin medan jag, Wille och Love förbereder kalas. Vi har med tanke på våra förkylningar ställt in firande med släkt. Det får komma längre fram.

Har inte riktigt hunnit med att förbereda något tjusigt. Men kom över ett sådant här kalaspaket för typ 50kr. Perfekt!

Och så ballonger i den där ljusslingan vi aldrig tog ner efter jul……superfestligt ju!

Tårtan har jag alls inte bakat, utan köpt från frysdisken och kakor är köpta på burk.

Tror detta kalasfix tog typ 15 min, precis så mycket jag mäktar med i denna känslostorm.