juli 2019

Godmorgon! Det är så bra det där med kamera i telefonen.

När vi kom hem hade jag svårt och liksom sammanfatta vad vi varit med om. Men så tittar jag igenom bilderna och ser ju hur det var. Landar i den där semesterresan som nyss var.

Första bilden tog Morgan på mig vid första middagen på hotellet. Vi hade ingen kul flygresa, Wille blev ju magsjuk, och när vi skulle ta bussen till hotellet drabbade den honom igen. Morgan vädjade till busschauffören att stanna en kortis men han vägrade. När vi äntligen kom fram till hotellet ställde sig Morgan i kö för att checka in. Det tog 45 min! Vi andra höll oss nära toaletten för Willes skull. När Morgan väl checkat in så visade det sig att vårt rum inte var klart förens 1 timma senare……

Så här sitter vi alltså, hela familjen gick upp kl 04.30 på morgonen och var vid det här laget allt annat än nöjda. Om jag just där och då ångrade resan? Ni får tolka mitt ansiktsuttryck själva…

Man kan väll säga att resan började lite i moll. Jag suckade djupt några gånger men sen får en ju helt enkelt försöka hämta hem det. Vi fick vårt rum, Morgan och jag la en stund på att snacka om allt jobbigt och sen bestämde vi oss att vända på steken! Försöka dra oss ur vårt moll läge.

Att kyla ner sig är en bra grej!

Att kasta ungar omkring sig är oxå kul!

Har ni föresten sett vilka fiffiga ”snorklingsmojänger” Wille och Love har. Ser lite läskiga ut bara, men funkar toppen!

Vi försökte gulla oss på bild oxå, vissa visade vägen….

Kvällarna var bäst! När värmen la sig något och ljuset blev mjukt. Det fanns en inhängnad lekplats. Ääääälskar inhägnade lekplatser!

När jag kollar igenom alla bilder så ser jag ju att Alva endast är med på ett fåtal foton. Det är inte för att hon inte gör sig på bild, utan att vi helt enkelt mest har jagat runt efter henne. Hon vägrade sulkyn, vägrade skor trots stekhett på marken. Hon vill framåt, vidare heeeela tiden. Titta en geting den vill hon klappa, den hemlösa hunden måste kramas hårt, och där är havet med stora vågor, bilar och vägen, Jaaaaa!

Här fick jag allt en bild i all hast. Sekunden senare ville hon undersöka kontakten till högtalaren, kan man få en stöt av den tro????

Vad händer med bröderna när Alva är upptäcksfärd?

Jo, de väntar!

Och väntar….

Och väntar….

En fin klänning hade jag med mig och den skulle ju fotas såklart!

Men finast var den att leka gömme i!

Försökte vara lite romantisk vid ett blått staket. Synd bara att  kinden var insmetad med nutella…..

Detta kunde vi inte se oss mätta på!

Jag skulle så gärna vilja säga att om resan började i moll så slutade den i dur. Men så känns det faktist inte, absolut kom vi ur det värsta moll läget, men vi hämtade aldrig riktigt hem det. Att ge oss av på just en sån här resa, just nu, efter allt jobb. Det var inte det smartaste vi gjort!

Men! Jag ser ju oxå på de sista bilderna i telefonen, att det ändå vilar ett slags lugn över oss. Om man jämför den första och den sista bilden i det här inlägget så avslutar vi ändå mer i dur än i moll. På den härligare delen av vågskålen ändå.

Någon liknade resa blir det inte än på vääääldigt länge. Nu lägger vi krutet på resan mot vårt hus istället.

Tänk, nästa sommar! Då står det där!

Godmorgon, fortfarande från Kreta, men alldeles strax hoppar vi på bussen som tar oss till flygplatsen. Håller alla tummar och tår för att det ska gå smidigt!

Igårkväll försökte jag sammanfatta denna vistelse, men det går inte riktigt. Den får landa i mig när vi kommit hem.

Att resa med så många barn och Alva och Edvin som bara är 2 år har stundom varit en riktig utmaning och jag har ibland funderat på om det var så klokt med en sån här resa. Så många behov som ska tillgodoses, phu! Ärligt talat är jag mer sliten än innan vi for……Fast! Ett stort FAST! Vi har varit tillsammans och har ju haft det jättebra oxå ju!

En fin grej som gjorde att dagarna flöt på hyfsat smidigt var barnklubben här. Varken Wille eller Love ville gå på någon klubb och att bada med alla fyra barnen blev smått kaotiskt. Wille ville inte simma själv, Love simmar inte hundra bra ännu. Så familjen Dahl Alling fick hänga i bebispoolen. Med varierat resultat….

Men då bokade vi in Alva och Edvin på barnklubb, två timmar per dag. Dom ääääälskade det! Skolan! Min skola skrek Edvin varje morgon. Och så fick Morgan och jag tid att bada med våra stora.

När vi hämtade dom igår fick vi med oss alla deras fina konstverk de skapat!

Vernissage på terassen. Vi var nog lika stolta hela familjen.

Stort tack till personalen här som tog så fint hand om våra små. Så att vi kunde ge våra stora lite egen tid en stund.

Och nu ni bär det av.

Nästa gång säger jag hej och godmorgon från Sverige igen! Längtar!

Godmorgon! Sista dagen i Grekland, imorgon förmiddag åker vi hem. Och det känns ärligt talat riktigt skönt! Jag längtar hem lite nu. Till lingongrova, leverpastej, saltgurka och Hammarby sjöstad. Tänkte vi kunde titta lite på hur det ser ut där hemmavid. Hur blev det med den där våningsängen vi köpte? Och hur gick det med pusslet?

Vi börjar med sängen! Love hade det ju rätt kämpigt inför att vi skulle flytta.

Veckan innan själva flytten så vägrade han somna om jag inte byggde en koja åt honom. Så varje kväll förvandlades soffan till en koja och sovplats för Love. Även när vi flyttat till nya lägenheten så blev det kojbygge varje kväll.

Vi tänkte att en våningsäng kunde bli bra, går ju att göra mysig och lite kojliknande.

Men hur skulle vi montera ihop den?

Vi bjöd hem en kompis såklart……Morgan hade inte hunnit hem ännu. Men våran gulliga kompis Guffe hann knappt få av sig skorna innan han började montera. Världens snällaste faktiskt!

Alva hjälpte oxå till.

Blev riktigt bra! Love var så himla nöjd.!Alva och Edvin är ju på honom för jämnan och han är så snäll, nästan för snäll. Dom pajar allt han gör, legobyggen kraschas och tekningar rivs isär. Droppen var nog när Edvin satt sig på Loves omsorgsfullt skapade skulptur föreställande sommarskuggan.

Men nu har Love en tillflyktsort. Sängen högst upp är förbjudet område för småsyskon.

Så himla bra ”ficka” där kan han ha de där grejerna som är bara hans alldeles egna, som får vara ifred för småsyskons kladdiga fingrar.

Och när jag frågade honom hur han sov den första natten, var svaret

” Jag sov bättre än på länge mamma och jag har äntligen fått tillbaka mina drömmar”

Tror tryggheten har landat!

Men pusslet då? Jorå, vi kämpade på! Blir nog ett till snart 🙂

Jamen hörni, jag tror jag förlåtit detta med solstolarna nu! Var ute 07.38 och då var det bästa platserna tagna, såklart….kom på mina största konkurrenter! De ammande mammorna! Dom som aldrig sover! De ger sig säkert ut innan natten hunnit bli dag. Med trötta bröst och bebis i barnvagn, försöka få barnet att sova en kvart i alla fall. Då kan de ju lika gärna paxa solstolar oxå, de där platserna som är nära till både poolen och restaurangen men som även befinner sig i skuggan, i skymundan från den värsta hettan. Jag vet vilka dom är, jag känner med dom, jag har varit dom. För er tar jag gärna stolarna närmast toaletten, en doft av bajs då och då gör ingenting. För er gör jag det!

Alva och Edvin sover till 7.30, att ställa klockan och gå upp tidigare är bara vansinne.

Och jag gjorde en så himla bra grej, som gjorde mig alldeles len inuti. När Alva och Edvin sov middag och resten av familjen vilade med paddorna. Då i den där timman av stillhet tog jag mig ner till en solstol. Utrustad med solskyddsfaktor 50, kaffe, kaka, vatten och deckare! Ahhhhhhhhhh njutbart!

Lindar även in mig i kaftan, kan inte bränna min hud mer! Och boken är så läskig att jag tappar tiden och glömmer mig för länge i solen. Jag undrar över detta med deckare, kanske jag som inbillar mig, men blir de inte läskigare för varje år? Eller är det jag som blivit än mer lättskrämd? Kanske borde läsa något mer ”mysmordaktigt” någon Maria Lang kanske?

Deckarna nu känns nästan utstuderat vidriga. Absolut välskrivna men ändå. Eller är det kanske så att världen blir mörkare för var dag och så även berättelserna?

Hur som hest så gjorde den där stunden mig väldig gott!

Några små fräknar har allt smugit sig på.

Kram och hej från solstolen ( bredvid toan )

Hej på er!

Idag har jag lite utav ”smolk i bägaren” en känsla som inte riktigt vill släppa och som jag skäms en del över. Vi är ju på semester som vi betalat dyra pengar för och då ska en ju vara över sig lycklig, peppad och tacksam.

Alltså, vi har det jättebra tillsammans och alla mår bra. Men det här med all inclusive, charter, barnklubbar och hela paket. Det som faktist verkligen passar oss med fyra barn. Det känns helt plötsligt en aningen ansträngt……

Är ju så bekvämt, absolut! Men när jag första morgonen var ute kl 8.30 för att ”paxa” solstolar och alla redan var tagna så kändes det så trist. Igår var jag ute 7.30 och knep det sista fyra stolarna. Jag vet ju att det funkar så på sånna här semestrar. Fast allvarligt talat 7.30!!!!!! Vi har ju semester!!!!!! Kan vi inte lugna oss lite! Eller se till att det finns fler solstolar, eller kanske inte boka in såååå många gäster att vi ligger som packade sillar kring poolen. Bara en liten tanke såhär på morgonen.

Tur jag har en himla bra frisör i alla fall!

Å så blev jag svedd i kanterna oxå, trots solskyddsfaktor 50!

Tur igen då att frisören även utför insmörjning.

Som sagt, jag skäms lite över att jag klagar och bär mig åt. Men vill oxå vara ärlig här, jag är lååångt ifrån perfekt. Jag delar ju med mig av högt och lågt. Just nu känner jag mig lite mindre härlig.

Ska skärpa ihop mig, ingen fara på taket, bara lite skav.

Allt gott från all inclusive landet.

Ps. länk till veckans poddavsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/ede3bcd0-fdfa-4b6f-b3f3-e87ad08bf76e