Monthly Archives

mars 2020

Att förbereda sig.

By Familj No Comments

Om det nu skulle bli så att vi hamnar i karantän så har jag förberett oss och kanske allra mest mig själv. Jag har ju nämnt förr, att jag redan nu får klaustrofobi av att bo i lägenhet. Så tanken på att inte alls få gå ut är inte direkt lockande, även om jag såklart förstår att det kan komma att bli nödvändigt.

Jag har hur som helst städat på balkongen.

Jag har torkat av allt med såpa. Doften av såpa är så rejäl och hemtrevlig. Jag blir som lite lugnare.

På med filtar och kuddar, vi har en liten infravärme oxå så kan bli mysigt.

Lite blommor såklart! Ska fotografera åt det andra hållet någon annan dag, har förvisso städat där men det pågår även en jordfabrik…..ska visa senare 😉

Jag har även rotat fram alla pysselböcker vi har. Korsord tycker alla är kul!

Men roligast av allt är ändå frågekortspel.

Hett tipps är att sätta en unge i tvättkorgen medan du viker tvätt. Låt samma unge underhålla dig med frågesport. Det tyckte alla var kul tills Love upptäckte att han fastnat i mina gamla trosor……den minen alltså……

Nu är jag förberedd! Det kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra!

Kram på er!

Vad hände i helgen?

By Familj No Comments

Eh, vad hände i helgen egentligen! Alltså ärligt talat jag vet inte riktigt. Som om jag mest duttade runt än här, än där. Men jag tittade igenom mobilkamerans bilder och hittade ändå detta.

Jag serverade Love varm choklad med marshmallows och solen lyste så fint!

Alva var på ett strålande humör!

Tulpaninspektion!

Jag vet att jag någonstans tänkte på att jag kanske skulle städa poddstudion/barnrummet/Morgans sovplats/förvaring/växhuset……

Men det bidde visst inte så…..

Fast jag var inne här minst 100 gånger, kolla in luktärtorna, hur mycket har det växt nu igen, jag var ju faktist här och kollade för 5 minuter sedan, har något hänt?

Potatisen gror så fint på brickan! Jag har som mål att få till egen färskpotatis till midsommar. Trädgårdsland eller ej!

Detta är en stark målbild, att få bära in potatisen i kjolen!

Ja men ni ser ju! Jag jobbar med målbilder nu!

Men visst fick jag något ur värden i alla fall. Jag fixade med tillbehören till midsommarens potatis. Både dill och gräslök har jag sått. Och så gjort en satts Play do.

Sammanfattningsvis så har barnen varit glada, jag har inte städat men drömt om midsommar.

Bra så!

Jag kommer att dansa i gröngräset! Jag kommer att binda rufsiga kransar. Till midsommar måste den här skiten vara över. Då måste vi kunna ses igen. Syrran och gänget. Mamma och pappa. Och till sommaren SKA jag kunna hälsa på Ami och Johan och inget ska vara farligt! Det måste bli så!

Det kommer ordna sig, allt kommer att blir bra!

Kan inte tiden gå lite snabbare nu?!

By Familj 6 Comments

För några dagar sedan gjorde vi en utflykt.  Till badplatsen som ligger närmast vårt hus.

Glitter i vattnet och vågskvalp. Kan inte tiden gå lite snabbare, jag vill bo här nu!

Stekta ägg och bacon i vårsolen.

Å så varm choklad såklart!

Det mesta hamnade visst på tröjan. Men inte blev hand ledsen för det. Han fick ju springa ut på bryggan. Den plats som kommer vara hans vardag från och med i sommar.

Vi hittade fler vårtecken och jag fortsätter med mitt mantra.

Det kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra tillslut.

Kram på er.

Jag backar inte, jag tar sats!

By Bara jag. 6 Comments

Ok, handen på hjärtat. Jag har mått rätt så pissdåligt. Inte velat skriva om det, inte velat prata om det, knappt ens med Morgan. Orosvargen är fan en varulv och den lurar på mig runt varje hörn. Den hinner inte riktigt ifatt mig förens på natten. Då när alla somnat och jag hinner ikapp hela mig. Då gråter jag tyst i kudden så ingen ska vakna. Hela jävla Corona skiten har känts så övermäktig, inget jag kan påverka.

En känsla som smugit sig på är just det där, att jag inte vet hur jag ska bära barnen genom detta, när jag inte kan bära mig själv. Så har jag ALDRIG känt, ALDRIG! För mig är den känslan ytterst skrämmande.

Men så hörde jag Kjell Enhage prata om just detta. “Att man i tuffa tider har en tendens att backa, gå bakåt. Tänk då på höjd och längdhoppare, de går oxå bakåt. Innan de tar sats….” 

Jag tänker att de är ju det som jag har gjort. Tagit sats! Jag backar inte! Jag tar sats!

Äppelträden står kvar och snart kan jag vila mig där.

Snart och alldeles strax kommer de att blomma, vi är snart där. Några steg kvar bara.

Jag tar sats och allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra!

Hand i hand.

By Familj No Comments

Igår gick vi så, hand i hand. Solen sken, Alva i sin nya fina kofta och jag i prickig klänning.

Vi hade ett BVC besök inbokat för 3-års kontroll. Allt kändes för en stund som vanligt. Jag brukar alltid ta dit barnen lite innan besöket, så det får värma upp i väntrummet och leka loss med leksakerna. Bli trygga inför själva besöket. Men besöksrummet ekade tomt. Inte en leksak så långt ögat kunde nå, inga böcker, ingenting.

Men Alva och Edvin var inte nödbedda, det fanns ju stolar! De lektes järnet, där var visst en båt och där ett tåg, osv.

Besökt gick så fint. De följer sina kurvor och mår gott. Så mysigt att sitta och lyssna på sina barn sådär. När någon annan för samtalet och de svarar.

Fina älskade ungar!

Mer promenader får det bli. Hand i hand och solsken.

Leta insekter, leta vår.

By Familj, Husdrömmen 3 Comments

Hej på er!

Började skriva om Coronasituationen, men allt blev bara platt och jag blir så väldigt ledsen. Jag såg ambulans personal som varit hemma hos någon vid lägenheten där vi bor. Hur de bär syrgasmasker och hur otroligt noggrant och effektivt de rengör/spritar sig själva och allt runtikring dem. Vilka hjältar!

Som sagt jag går inte in den känslan, tänker att ni ändå läser om det överallt. Jag tröstar mig själv och kanske er med ett husbesök istället.

Vi for till huset igår och det var så fint. Ljuset var så snällt mot oss, det flödade igenom huset och det känns som om vårt hus är en stor snäll famn vi kan landa i.

Men mest röjde jag och Love runt på tomten.

Jag utmanade honom att hitta insekter. Hade en liten lektion kring en gråsugga och tusenfotingen.

Vi letade vårtecken.

Titta, titta!

Våren kommer, våren kommer!

Allt blir bra tillslut.

Vi var ju lite romantiska och ett ljus i mörkret!

By Kultur No Comments

Innan allt med Corona drog igång på allvar, så hade jag och Morgan barnvakt och gick och såg “Brel möter Piaf” på Oscars teatern med Christofer Wolter och Åsa Fång.

Vi fick lyssna till dessa  odödliga giganters sånger om livet och kärleken. Så mycket kärlek, sorg och bultande hjärtan.

Fantastik fin konsert! I pausen tittade jag upp i taket på den fantastiskt fina teatern, visst viskades det om att, kanske skulle teatrarna vara tvungna att stänga ner ett tag. Men inte trodde jag att det skulle bli av.

Vi hann även med ett restaurangbesök. Det var bubblor i glaset och allt kändes fortfarande hyfsat bekymmersfritt.

Nu blev ju läget allvarligare än vad i alla fall vi kunnat ana.

Trodde väll aldrig, att kulturen skulle hamna i fara. Människor behöver den! Allra helst nu!

Vi har ju många vänner som är kulturarbetare. Just nu går ju företagen i konkurs, kan inte betala ut lön till sina artister.

Det är så oändligt sorgligt.

Visst känns läget på många sätt eländigt. MEN! Jag ser även ett ljus!

Jag ser fler och fler artister som sänder live från sina vardagsrum. De håller konserter hemifrån och bjuder in till show via olika sociala medier.

KULTUREN FORTSÄTTER LEVA! Den går inte att stoppa! Vi behöver den, den är ett ljus i mörkret!

Med det sagt så hittar ni veckans podd här, kram på er. https://play.acast.com/s/familjendahlalling/f9e56215-e016-474d-a5a2-235e3bf3202a

Mamma gjorde det igen!

By Familj 2 Comments

Ja men ni ser ju! Min mamma alltså! Hon stickar så fint att jag får ont i ögonen!

Alva och Edvin har just vuxit ur sina stickade tröjor. De älskar dem! Alva vill helst ha på sig sin utan att ha någon tröja under, den ska ligga närmast huden. Då förstår ni ju hur mjuka och goa koftorna är.

Så som läget är just nu, så vill jag fylla vardagen med just mjukt och gott. Och då är min mammas tröjor allra bäst!

Kram på er och hoppas att ni alla mår bra!

Om att inte åka hem

By Familj, Husdrömmen No Comments

Att ha ett landställe var så härligt på så många sätt. Alltid, alltid jobbigt och bökigt att öppna upp och städa huset på vårkanten. Men sen när det var tid för  sommarlov och semester, då var det så njutbart. När vi körde den lilla landsvägen till vår lilla stuga och det pirrade i hela kroppen på oss allesammans. Hela sommaren hade vi framför oss. Jag hann knappt öppna bildörrarna innan barnen tumla ut. Ofta slet de av sig alla kläder och sprang skrikande rätt in i sommaren.

För barnen kändes sommaren oändlig och jag var ändå hyfsat duktig på att lägga hösten långt framför mig.

Dagarna på stranden var många och långa. Saft, mariekex, sand och goda vänner.

Men sen kom ju alltid hösten, förr eller senare. Den här suddiga bilden får mig att gråta. Vi har just packat bilen full och sagt åt Wille och Love att ” Nu är det dags att fara till stan”

Kläderna de slängde av sig i försommaren har nu blivit alldeles för trånga. Deras små kalufser är rufsiga och nacken en aningen solbränd. Det knyter sig i halsen och jag försöker ropa glatt men det blir nog mer en väsning. ” kom nu det blir bra!”

Jag ser hur deras huvuden sjunker mot bröstet och händerna åker långt ner i fickorna. ” Vi vill inte!” snyftar dom.

Då snyftar jag med ” Inte jag heller!” Jag bestämmer mig  där och då, vi ska inte bo i lägenhet mer. Det måste bli ändring.

Och nu är ändringen snart här, jag kan nästan ta på den. Vi kommer inte behöva åka hem, vi kommer vara hemma.

Det känns trösterikt att tänka på. Behöver det nu. Hänga fast mig i friheten.

Kvarnholmen och njuta vår.

By Familj No Comments

Visst känns det som om hela världen skakar?! Så mycket ovisshet, å ena sidan, å andra sidan…..

För mig och oss känns det viktigt att leva på så vanligt det bara går. Med en intensifierad handtvättshygien såklart. Igår googlade vi på parklekar omkring oss och hittade “Lilla Kvarnholmen”

Oj så fint! Att vi inte varit här innan?!

Fika är ju givet!

Wille klättrade högt.

Alldeles för högt!

Upp och ner, hitt och dit. Barnen var så fulla med spring och vårnjuteri. Jag vilar mig i deras lyckliga framfart.

Allt ska nog blir bra tillslut.