Skip to main content
Monthly Archives

februari 2019

Gårdagen i bilder

By Familj, Morgan, Tvillingarna No Comments

Ibland just innan jag ska till att somna så funderar jag över vart dagen tog vägen. Vad gjorde vi? Vad hände? Var det inte nyss morgon?

Igår dokumenterade jag dagen från morgon till kväll, vi kan ju kika på hur det såg ut.

Vi började med att städa. Gustav som målat vår lägenhet så himla fint kom förbi och målade över det som Alva och Edvin kreerat.

Sen bar det iväg för att kolla kök till huset. Finns en del och välja på. Viktigt att klämma och känna. Eller som Morgan, mima olika göromål…..

Vi kände oss kära och tog kort på det. Jag upptäckte rynkor kring mina ögon, kanske har dom funnits där länge. Hur som helst så älskar jag dom. Jag är vuxen nu!

Barnen tröttnade på vårt städade hem och tog saken i egna händer.

Morgan lekte spa och la en gurkmask. Och så var den dagen tillända.

Det är då som det stora vemodet rullar in.

By Familj, Memory lane, Tvillingarna 3 Comments

Det är bara två veckor kvar till visning av lägenheten. Så alltså hög tid att rensa garderober städa ur förråd och göra fint på balkongen. Vår lägenhet är ju faktiskt riktigt fin. Men allt vårt bös ligger liksom i vägen.

Mitt i renset och röjet så slog det mig, vi ska inte bo här mer. Alltså missförstå mig rätt. Jag är färdig här! Men all tid vi har bott här, alla barnafötter som rusat omkring och gjort avtryck. Jag känner hur vemodet sipprar in.

En barnhand mot en  smutsig fönsterruta, finns det något gulligare?

Jag rensade ut bland barnens kläder. Det mesta som är urvuxet skänker vi till välgörenhet. Men dessa två små, små, små stickade tröjorna måste jag bara spara. Min mamma som stickat. Tänk vilka små gryn dom var.

Och så hittade jag en kartong eller ska jag kalla det en tidskapsel. Hjälp! Brev får en bästis som pluggade i London, Kuvert med mormorshandstilen, korten på mig. Den jag var då. Samma men olika. En annan dag ska jag bläddra och läsa. Men idag fick locket läggas på, i dubbel bemärkelse.

Kolla här då! Fantastiska fotograf Klara Granberg hade i uppdrag att fotografera för Nöjesguiden på temat vinnare. Hon vill ha någon som kunde gråta en skvätt. Och gråta det kan jag….

Ja jösses, vemodet sköljde över mig. Så länge sedan och ändå bara ett andetag bort på något sätt.

Här ska vi bo!

By Familj, Husdrömmen, Trädgård 4 Comments

Februari bjöd på en riktig skitmånad! Januari var desto bättre. Vi åkte till tomten för att inspektera. Blir en smula rörd när jag ser alla ungarna ränna omkring. Tänker på hur åren kommer gå. Det är här vi ska bo! Här ska dom växa upp. Och när dom en dag är stora med egna hem kommer dom tänka tillbaka på just denna plats. Förhoppningsvis med glädje!

Morgan hade med sig ritningen och stegade ut vart huset kommer ligga. Jag nyper mig i armen. Är detta verkligen sanning? Kommer det stå ett hus här? Där vi ska bo?

Det jag älskar med tomten är att den är som uppdelad. Längst bak kommer huset ligga, och till höger från huset sett är ett parti skogstomt. Vi kommer behålla den delen så. Tänker trädkoja, linbana. Kul häng för barnen, ja oss oxå. Till vänster om huset ner mot tomtgränsen ligger äppellunden. Där drömmer jag om en bänk i all enkelhet. Tänk er att sitta under ett blommande äppelträd, kanske med en kaffe och en bra bok. Nyp mig i armen!  Mitt framför huset blir en del gräsyta, kanske plats för pallkragar och framtida växthus. Nyp mig i armen gånger två.

sjukstugan

By Okategoriserad 2 Comments

Ja, ja vet att februari kallas vabbruari och att det bara är att gilla läget. Men när magsjukan från helvetet så sakterliga klingar av för att istället ersätts av förkylningen deluxe. En förkylning som bjuder på en hosta som kommer långt långt ner i bröstet. Självklart hög feber. Vi kan ju krydda det hela med ögonfluss och blödande hälsprickor. När alla 6 i familjen är drabbade.

Jag kände paniken komma krypande. Edvin var nog sämst av oss alla och efter ett läkarbesök konstaterades streptokocker. Tack och lov för penselin! Sen va det bara att retirera, vi gjorde om vardagsrummet till en stor säng, film, paddor och glass till middag. Och tillslut, tillslut vände det!

Vem tar hand om vem?

När barnen klär sig själva och hoppar upp i vagnen. Då vänder det nog.

Bra nu!

Messade den här bilden till mamma och hon svarade – Vilken rikedom du har! Jag kan bara hålla med!

Hur kan han med?

By Familj, Morgan 6 Comments

Jag har så svårt att förstå detta! Hur kan han koncentrera sig? Jag försöker putta ut honom. ”Gå och sätt dig på något cafe och jobba”, säger jag. ”Näääää”, svarar han, jag vill ju vara här med er. Mitt ibland ungar, ofta med någon klättrande på sig, så skrivs det både böcker, pjäser och manus. Filas på folder eller förbereder föreläsningar. Någon skön skrivbordsstol? Nä! Oftast på toaletten i det lilla mellanrummet av tid när Alva och Edvin badar.

Han kan stänga ute ljuden och mitt i familjekaoset arbeta. Jag ska erkänna att det har ibland stört mig men har oxå avundats det faktum att han kan fokusera i kaos. Älskar att han är sån. Vet inte hur många gånger jag läst om ”stora konstnärer”, ”Genier” som förverkliga sig själva på bekostad av sina barn och sin familj. De är i centrum och familjen är statister i deras liv. Dom kan försvinna iväg och hitta sin kreativitet i nån skrivalya, åker utomlands för att hitta sina inre behov. De måste verkligen få tid för sig själva, få utlopp för konsten som ska värkas fram i oceaner av tid.

Men inte Morgan!  Uppföljaren till ”Kriget är slut” avhandlas på detta sätt. Med och ur kärlek.

Att välja husleverantör.

By Familj, Husdrömmen No Comments

I samarbete med Anebyhusgruppen.

Ok!  Vi har en tomt. Återstår ett hus!

Efter att ha letat lägenhet och hus, i så många år, visste vi ganska säkert vad vi ville ha. Vi skrev en liten ”kravspecifikation” på vad vårt hus skulle innehålla. Sen sonderade vi terrängen bland alla 100-tals hustillverkare. Valde ut ca 10 av dom mer väletablerade företagen. Vi googlade, plöjde bloggar och beställde tonvis med kataloger.
Den ena tjusigare än den andra. 

Vi kan ingenting om att bygga hus så vi skrev ner massor av frågor. Ringde runt till dom olika tillverkarna och bokade möten på deras fina kontor. Efter varje möte hade vi blivit lite klokare men också med nya frågor. Nästa möte med ny tillverkare kunde vi ställa mer kluriga frågor. Vi förstår att alla tillverkare pratar i egen sak därför måste man också googla och prata med folk som byggt hus. 

Vi ska ju göra den största investeringen i livet och vill därför att rätt hustillverkare verkligen är RÄTT. Mycket ställs på sin spets. Vi ska sälja landet, lägenhet och ja, satsa allt vi har med tid, pengar och energi.   De flesta husbyggare va jättebra, andra mindre bra och någon svarade:
– Klicka på hemsidan och tryck på köp!
Det är inget svar man vill ha.

Offert
Ett bra tips vi fått var att göra en offert. Berätta vad man vill ha, behöver och drömmer. Sen frågar man varje hustillverkare vad den drömmen skulle kosta. Vi ville ha ett totalpris för allt. Inga dolda kostnader. Självklart kan saker hända, bli försenade, gå fel osv. Det får man lägga in i reservposten i budgeten. Så vi önskade en prisbild som stämmer lite med verkligheten när vi sticker nyckeln i låset. Vad har det då kostas oss? Ju ärligare desto bättre.

Morgan gjorde en 6 sidor offerförfrågan där han visade bilder, tänkta planlösningar, området, detaljplaner, stil och utseende med moodboard.

Prisbilden
Vi upplevde att det skiljde sig i prisbild. Inte så mycket på materialet för själva huset men byggkostnader, markarbete, vad som ingår och annat runtomkring. Säljarna valde att berätta lite olika vad de tog betalt för.

Val av husbyggare.
Dom flesta väletablerade tillverkare bygger bra hus och är oftast professionella, hade vi fått lära oss. Det handlar mer om den personliga kontakten. Att träffa en bra och trevliga säljare är inte svårt. Frågan är om vi kan lita på dom om det skulle krisa?  Den personkemin är olika för alla människor.

Det tog någon timme efter att vi skickat vår offert som säljaren Anders Hogbring från Anebyhusgruppen ringde. Anders var otroligt tillmötesgående. Från första mötet kändes det jättebra. Han var ärlig i vad man fick bygga enligt detaljplanen och alla kostnader var noga specificerade. Saker vi upplevde andra ”glömde”.

Arkitekt
Anders satte ihop oss med arkitekten Ingemar Medlöw. Någon dag senare stod vi på tomten tillsammans. Vi fick berätta om våra drömmar, om vår familj, våra behov. Ingemar lyssnade, ställde frågor och vi upplevde honom som en snäll, mjuk och varm person. Han förstod våra behov. Ingemar pekade runt på tomten hur solen vandrar. Var den går ner, vid olika tider på året. Placeringen av huset i förhållande till grannar osv. Någon vecka senare återkom Ingemar med en handritad gammeldags ritning. Det är så mycket man måste ta hänsyn till; Hur högt man får bygga, hur stort, vilken stil osv. Allt är reglerat enligt detaljplaner. Vi kan ha en dröm men om detaljplanen begränsar går det ju inte. Därför måste vi bygga smart och effektivt för att tillgodose vår önskan om ett hus för 6 personer. Ingemar visade oss ett hus som var, för oss, fantastiskt!  Inte bara ritat våran dröm, han hade ritat det vi inte visste att vi drömde om.

Anebyhus
Med tanke på Anders bemötande, ärlighet och engagemang och Ingemars fina ritningar så bestämde vi oss för Anebyhus.
Nu börjar nästa resa. Kvalen om alla valen.
 

Kultur och spyhink

By Familj, Morgan 2 Comments

Innan magsjukan kom och golvade oss totalt, så var vi bara lite förkylda.  Jag tjusade till mig, plockade ihop en bukett, tog med mig Love för att gå och titta på ”Så som i himmelen” på Oscarsteatern, där Morgan medverkar. Mamma kom ner från Mora och tog han om Alva, Edvin och Wille under tiden. Så mysigt att få spendera ensam tid med ett av barnen och få ge Love min totala uppmärksamhet. Lyxigt! Love jublade av stolthet när han såg Morgan på affischen. För att inte tala om när Morgan gjorde entré. Stoltheten liksom pös över alla bräddar.

Så stolt! Pappa på affischen!

Bästa platserna! Förväntningar hos alla i publiken mest hos oss.

Oscarsteatern! Så fantastiskt fin! Love tyckte dock att det var himla märkligt med nakna personer i taket.

Men vilken föreställning! Jag var faktiskt helt golvad! Vilken ensemble! Vilka röster, vilket tryckt och klang. Det kändes liksom som om dom sjöng rätt in i skelettet på mig. Jag skratta, grät, imponerades om vart annat. Det tog aldrig slut. Om jag ska nämna Morgans prestation; Jag var både imponerad och stolt.

Har ni möjlighet att gå och se denna föreställning så tveka inte! Se den! Se den! Se den!

Jag och Love skyndade oss hem för att släppa iväg mamma och Wille som skulle se kvällsföreställningen. Dom njöt minst lika mycket som mig och Love. Helt knockade.

Morgonen efter vaknade jag av att Love mådde illa. Sen föll vi som käglor en efter en. En timme innan Morgan skulle gå iväg till teatern föll även han ner över en hink. Sen låg vi hela familjen i två dagar bland hinkar, svettiga lakan och halvätna smörgåsar.

Mamma klarade sig längst, men inte tillräckligt länge, i Borlänge, en timme innan Mora gav hon upp. Klev av tåget och putsade ett gathörn. Så alla Borlänge-bor mamma ber om ursäkt, men hon hade inget val. Pappa körde ner från Mora och hämtade hem vraket. Stackars, stackars mamma. Och stackars, stackars oss!

Tvillingchocken.

By Familj, Tvillingarna 4 Comments

.

Sommaren 2016 går mot  sitt slut och jag har behov av att dra mig undan. De sista dagarna på landet följer jag inte med  ner till stranden. Jag drar täcket över huvudet och blundar mest. Hösten pockar på och vi vänder åter till stan, det är full ruljans, skolstart för både mig och barnen massa jobb och nya rutiner. Men det är som om jag inte riktigt hänger med, det hackar i hela mitt maskineri och jag mår så fruktansvärt illa. Helt vansinnigt illa. Jag har svårt att hålla ögonen öppna och det där beska som tog över sinnet i somras har blivit etter värre. Såhär har jag aldrig upplevt mina andra graviditeter och jag börja misstänka att något är fel. Tror ett tag att jag är psykiskt sjuk, att jag inbillat mig hela graviditeten och nu kommer förfallet, raset. Sätt på mig tvångströja och lägg in mig. Något är i alla fall inte som det ska och jag bokar ett tidigt ultraljud för och se vad som är galet.

Morgan jobbar och jag tänker att äh, jag går dit själv, har ju varit med förr, unge nr 3 får kanske inte samma röda matta och inrammade ultraljudsbild, det får gå lite utav bara farten.

Upp på britsen, kleta klet över magen och så dit med ”maskinen” jag fokuserar på att se om hjärtat slår. Bara det. Låt det ändå finnas liv.

Barnmorskan ser direkt och säger: – ”Ja, nu ser ju jag 2 hinnsäckar…..Det är 2 barn”.

Jag hamnar i total chock och jag skriker rätt ut, finns inte en chans i värden att hämma tårarna som sprutar vilt. ”HUR SKA DETTA GÅ, HUR SKA VI ORKA. JAG ÄR SÅ RÄDD!”, kvidskriker jag mellan hulkingarna.

Världens bästa barnmorska tröstar mig och säger lugnt: -”Detta är en naturligt reaktion, stanna i känslan, det är ok. Det kommer att gå bra!” Det dröjer länge innan jag kan lämna rummet och på väg ut träffar jag barnmorskan, jag mötte på inskrivningsamtalet, som frågar hur det är fatt och jag visar upp två fingrar. Det är två stycken väser jag.

-”Jo men jag hade det på känn”, svarar barnmorskan på bred norrländska, ”så som du mådde. Grattis, det kommer gå så bra!”

Vet faktiskt inte hur jag tar mig hem, benen darrar och jag skälver i grunden.

Morgan har just kommit hem och jag hulkar fram deeeee ähhhhhhh tvååååååååå………

  är det som om han tappar all färg, han rusar till toa för och kräkas, när han är färdig och hämtat andan kommer han ut från toaletten och säger – ”Då får vi åka och kolla in en ny bil då…..” Sen följer en tid där vi håller andan. Golvade av chocken. Vi sätter på autopiloten och sätter ena foten framför den andra.

Att det skulle vara två barn i magen var ju inget som vi på något sätt hade förberett oss på eller ens tankemässigt snuddat vid. Vi skulle ju ”bara” ha en ”sladdis” till som skulle hänga med på höften. När jag tänker tillbaka på hur tankegångarna gick  så skäms jag, för så ser ju inte livet ut!

Livet händer! Tack och lov för det!

Ljuset, jag ser ljuset.

By Familj No Comments

Ja, jag vet det dröjer länge än. Men känslan är fantastisk när vi hämtar de stora i skolan och det inte är mörkt längre. Hinner ju till och med leka i parken en stund. Ljuset! Jag ser ljuset!

Och hon kommer, närmare och närmare för var dag som går. Våren! 

Trädgårdsdrömmen.

By Familj, Trädgård No Comments

Hur stark husdrömmen än varit så har trädgårdsdrömmen för mig alltid varit starkare. De e ju de som e grejen med ett hus; det tillkommer en trädgård.

Innan vi skaffade landställe hade jag inga vidare tankar om en trädgård annat än att barnen skulle få springa fritt. Men när vi kom dit och jag började pilla lite i jorden, greja med gräsklippning röjsåg osv så upptäckte jag en helt ny sida hos mig själv. Mina fingrar var och är väl inte direkt gröna men intresset väcktes och jag testade än det ena än det andra. Pallkragar kom på plats, kompost och den fantastiska rabatten som redan fanns sen innan och som stoltserade mitt i trädgården, fick än mer blomster.

Höjdpunkten var en av de första somrarna. Jag gick loss i pallkragarna och odlade järnet. Morgan fick plötsligt ett jobberbjudande i stan som vi hade svårt att tacka nej till. Pallkragarna fick vänta och vi flyttade till stan. Jag snyftade lite när jag tänkte på allt jag sått och som med största sannolikhet skulle vissna. Borta flera veckor och inte kunna vattna, rensa eller ge någon som helst kärlek till grödan? Jag snyftade lite till. 

Första lediga dag, flera veckor senare, åker vill tillbaka till landet för att stänga ner inför vintern. Rensa upp, tömma kylskåp, stänga av vatten, städa och göra fint. När bilen rullar in på tomten möts vi av detta!

Jag rusade runt som en galning bland skörden och där och då tändes en djup trädgårdsglöd. En dröm om att detta vill jag ha varje dag! Drömmen handlar inte längre bara om att barnen ska få springa fritt. Drömmen innefattar nu även mig!
Jag vill ha jord under naglarna!

Fortsätter odla nästkommande år. Och när jag drar upp mina pollkabetor, behandlar jag dom lika ömt som ett spädbarn. Ja minus det där att jag äter upp dom oxå, nykokta med fetaost som tillbehör. Inte spädbarnen alltså, det är betorna jag käkar…..