Category

Okategoriserad

Skulle så gärna vilja bjuda er på tårta!

By Okategoriserad 11 Comments

För exakt ett år sedan idag så skrev jag dessa rader

” Hej och välkommen till Anna-maria.se Det är jag som är Anna-maria och jag är superglad att du hittade hit. Här kommer du att läsa om husbygge, trädkojor, eluttag, blöjor, rädslor, glädje och hur det är att leva med 4 barn varav 2 är tvillingar, lägg även på en smått förvirrad kulturarbetande man. Kan ju bli hur kul som helst, eller hur?! Glad att du kom för! Nu kör vi! 

Men vart tog tiden vägen? Idag för exakt ett år sedan började jag att blogga. Minns ju att jag var lite nervös inför detta. Längtade en smula efter att få dela med mig, i både högt och lågt. Men jag var osäker på om jag hade tillräckligt mycket skinn på näsan. Jag hade läst i kommentarsfälten på en del andra bloggar. Jisses tänkte jag, en del kommentarer var så otrevliga och rent utsagt elaka så jag bestämde mig för att, när jag själv började blogga, så skulle jag ta bort alla elaka kommentarer. Jag vill att detta ska vara en plats där vi absolut kan dela högt och lågt, prata om det som känns på riktigt och  ordentligt. Men jag vill ju på inga sätt lämna er läsare med en bitter eller olustig känsla i magen.

Men vet ni. På hela det här året så har jag inte fått en enda syrlig, bitsk kommentar. Inte en enda kommentar har jag  behövt sudda ut.

Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka er för att jag får ha en här platsen tillsamman med er! Tack för att ni tar emot mig så fint! Hade velat samla er hela högen och bjuda på tårta ju!

Ända ner i från tårna och upp till toppen på allt som är jag. Tack!

Om jag får drömma framåt kring bloggen så vore det roligt att få visa er mer rörligt material. Rundtur från husbygget, trädgården tex, tänkte försöka mig på att lära mig detta med att klippa ihop film. Något annat ni skulle vilja se? Eller läsa om? Något ni är sugan på att veta? Skriv gärna en rad om det är något ni önskar mer av bloggen. Vi gör ju detta tillsammans, det är så jag vill att det ska vara.

Mina varmaste tankar till er! Tack!!!!

Lite datastrul

By Okategoriserad No Comments

Heeeeej.

Ett litet snabbt hej bara. Har lite datastrul här på morgonen, kan inte ladda upp bilder. Men vill ju ändå säga hej och godmorgon. Återkommer när vi fått rätsida på tekniken.

Kram kram och ha en fin söndag.

Vad Love tycker är nice och en julblogg!

By Okategoriserad 4 Comments

Love nämnde häromdagen att sen vi kom tillbaka från semestern så är det såååå mycket “nicea” saker som händer.

Allt drar igång med kanelbullens dag, namnsdag, upplevelsedag i skolan, Höstlov, Halloween, Loves födelsedag!!!! Skoldisco och sen långt därborta i fjärran så hägrar visst julafton, men den är ju allt för långt bort för att börja längta efter….eller????

Någon som inte tycker en kan börja för tidigt med Jullängtet är Jenny som har bloggen https://jennysjul.com/

Jenny visar i sin blogg att Julen minsann börjar långt innan Julafton! Jag älskar människor som går all in! Så himla härligt. Hon skriver så fint om våran podd, om Morgan och mig. Jenny intervjuade även mig om mina tankar kring julen och det inlägget hittar ni här.  https://jennysjul.com/

Så tack Jenny för fina ord och Gooood Juuuul 🙂

Ps. här hittar ni veckans podd https://play.acast.com/s/familjendahlalling/16c3724c-e552-4fa4-925d-a0ef2fa440cd

Om att dela med sig.

By Okategoriserad 6 Comments

När vi spelade in avsnittet om när Alva och Edvin föddes, dramatiken där i kring. Bestämde jag mig för att lägga hjärtat i handen. Våga glänta på en dörr, eller mer låta dörren stå vidöppen.

Tusen tack för alla fina kommentarer, på Morgans insta men även på vårt gemensamma konto “Villadahlalling”

( följ oss gärna där ) Så många som delar med sig av sina egna historier.

Jag ser även att man börjat peppa varandra i kommentarsfältet, någon har stället en fråga och andra går in och lämnar tips och råd om hur en kan tänka. Det är så fint när människor finns till för varandra. Jag älskar tonen!

Min fina kusin Karolina skrev till mig om hur det är så fint när människor öppnar sina hjärtan och vågar vara sårbara. Då kan tårar, smärta och kamp delas.

Precis så Karolina! Så rätt! Så återigen tack! Tack för att ni delar och för att ni tagit emot vår historia så fint.

Som om mörkret blir lite mindre mörkt.

Från botten av hjärtat och ända in i skelettet, tack!

20 år sen senast.

By Okategoriserad 3 Comments

För några månader sedan fick jag ett meddelande på FB från Kristin. Vi gick i samma gymnasieklass för si sådär 20 år sedan. Hon undrade om inte jag och Sara som oxå gick i klassen ville träffas någon kväll. Såklart ville vi ses!

Vi har inte sets på så många år och jag tycker det är så himla fint av Kristin att ta kontakt. Sånt där jag tänker på men aldrig gör.

Och så kul det var att ses. Vi är ju liksom vuxna nu! Livet har burit fram med oss på olika sätt och det var så gött att samtalsämnena hamna rätt in det där som faktist är väsentligt. Livet, döden, kärleken. Pang på, utan omsvep.

Fint som tusan helt enkelt!

Tack!

By Okategoriserad 8 Comments

Nu måste jag bara säga Tack!!!

Det här med bloggandet är ju så nytt för mig, pirrigt, nervöst och jättekul!

Så tack till alla er som läser, för att ni faktiskt gör just det!

Jag har fått så fina kommentarer både här och på mail. Att ni tar er tid att skriva! Tack!!

Tack, tack, tack! Då vågar jag lite till ju!

Alva och blomsterbuketten får beskriva min känsla 🙂

Önskar er alla en jättefin helg!

Kram/ A-M

PMS och en tistels levnad.

By Okategoriserad 6 Comments

Min hud blir liksom lika sträv som mitt humör. Hand i hand går dom mot ett jädra skav. PMS!

Ljuden jag möter känns som ett satans rivjärn. Jag hör Morgan jobba ute i köket. En gång i månaden utvecklas min hörsel till en satans superkraft.

Jag hör om han skriver på boken, mailar eller tjötar på twitter. Twitterknastret är värst! Som om han hamrar på datorn utan stopp. Maniskt och hårt slås tangenten ner i datorn, om och om och om igen. Detta hamrande låter min inre tistel blomma ut. Jäääääädrar vad förbannad jag blir! Tyyyyyyyyyst, sluuuuuuuta skriiiiiiiiiiv!!!!!!!

Han slutar snällt att skriva och tar en dusch istället. Från badrummet hör jag honom sjunga Marlena Ernmans La voix. Han sjunger med sådan inlevelse att det känns som om, min hud som redan var sträv, blir så torr att den faktist ramlar av.

Håååååååål kääääääääften skriker jag och smäller igen dörren.

Jag slänger mig ner vid köksbordet och efter att lyssnat på Black Eyed Peas – Shut Up på repet så övergår jag till Joni Mitchells Both Side Now……

Jag funderar stilla på om denna tistel i mig, egentligen är mitt sanna jag? Är det kanske så att allt detta grus ligger i mig hela tiden? Men de PMS-fria dagarna lägger jag band på mig, anstränger mig och biter ihop?

Är jag egentligen en sträv jädra tistel med superhörsel? Är  det tisteln som är mitt sanna jag?

En tistel diskar aldrig!

OBS! Jag tänker inte be honom om ursäkt! En tistel säger aldrig förlåt!

I will keep watch while you pray.

By Okategoriserad No Comments

Nya Zeeland, orden räcker inte till.

Det är så mörkt och bottenlöst fruktansvärt, så vansinnigt hatiskt att det nästan är lätt att bli stum och förstenad. Att fastna i rädsla och skräck.

Då kom den här bilden upp i mitt flöde på insta.

I det djupaste mörker finns det ändå ljus. Medmänskligheten!

You are my friends. I will keep watch while you pray.

När jag blev frälst, och drömmen om ett Vasalopp.

By Okategoriserad 2 Comments

Jag drömmer inte bara om hus och trädgård. Jag när även en dröm om ett Vasalopp, eller ok vi kan väll börja med Tjejvasan! Min pappa har åkt Vasaloppet flera gånger och är en riktigt fena på längd.

Det är inte jag, långt ifrån. Men jag tycker det är alldeles underbart. Förra vintern spenderade vi julledigheten i Orsa Grönklitt, Alva och Edvin var inte ens året fyllda och tog all min tid. Mamma kom och barnvaktade, Morgan åkte slalom med de stora och Pappa kom och lärde mig åka längd. Den vintern var jag Bambi på hal is. Trots mina staplande försök var jag fast. Som om jag vart religös och Guden jag tillbad var längdskidorna. Att få åka in i allt det där vita, ljudet av skidan mot snön, hjärtat som bankar. Amen!

Julen därefter åkte vi tillbaka, nu var jag lite stadigare på benen och jag satte målet att på 2 veckor åka ett Vasalopp alltså 9 mil.

11 mil senare  ( på två veckor alltså, inte på en och samma dag, jag är väll inte galen heller… ) var jag än mer frälst. Kan man bli annat när pappa erbjuder mig varm hemkokt svartvinbärssaft mitt i spåret. Solen skiner och kroppen bär.

Lycka till alla Vasaloppsåkare! Nästa år är jag där!

sjukstugan

By Okategoriserad 2 Comments

Ja, ja vet att februari kallas vabbruari och att det bara är att gilla läget. Men när magsjukan från helvetet så sakterliga klingar av för att istället ersätts av förkylningen deluxe. En förkylning som bjuder på en hosta som kommer långt långt ner i bröstet. Självklart hög feber. Vi kan ju krydda det hela med ögonfluss och blödande hälsprickor. När alla 6 i familjen är drabbade.

Jag kände paniken komma krypande. Edvin var nog sämst av oss alla och efter ett läkarbesök konstaterades streptokocker. Tack och lov för penselin! Sen va det bara att retirera, vi gjorde om vardagsrummet till en stor säng, film, paddor och glass till middag. Och tillslut, tillslut vände det!

Vem tar hand om vem?

När barnen klär sig själva och hoppar upp i vagnen. Då vänder det nog.

Bra nu!

Messade den här bilden till mamma och hon svarade – Vilken rikedom du har! Jag kan bara hålla med!