Category

Träning!

Lyx i sin renaste form!

By | Familj, Träning! | 4 Comments

Åh! Igår var en så himla bra dag. Förkylningarna har sakta men säkert glidit undan och alla var på fint humör.

Jag lyckades rensa min eftermiddag och begav mig till Wille och Loves skola. De hade nämligen något som kallas “Skojoggen” Vi traskade till Tantolunden och där hade lärarna gjort en bana om 800m. För varje varv fick man en böna. Och för varje böna skänktes det pengar till Clowner utan gränser och deras viktiga arbete.

Vi värmde upp till musik och alla var pepp!

Wille, Love och jag hade en stunds taktiksnack innan loppet. Hur många varv kunde vi springa? Jag sa att vi börjar med ett varv, men visst vore det skoj att försöka oss på två varv?! Vi hade 30 minuter på oss. Planen var att inte gå ut för hårt i början. Ta det lite piano. Men när startskottet gick var det svårt att stå emot. Att springa sådär, tillsammans med glada ungar det är ren lyx för mig! Lärarna hade skrivit på marken olika hejarop, upp för backen, nu är du snart uppe, nu är du snart i mål. Några lärare sprang men många stod längs med banan utrustade med diverse instrument och hejade fram barnen. Så fint!

Så fin dag! Jag hade kryddat målet lite genom att erbjuda Wille och Love en slant för varje genomfört varv att skänka till Clowner utan gränser. Och när vi sprungit 2 varv skrek Love. ” Vi måste kämpa för Clownerna! Ett varv till!” Det slutade med hela 4 varv för Wille som trots att han nyss tillfrisknat från förkylning promenerade runt i 4 varv. Love drog ihop 5 varv! Ungen sprang alltså 4 km!

Som sagt. Detta är lyx i sin renaste form för mig. Rörelseglädje när den är som bäst. Frisk luft och glada ungar! Jag älskart!

Och här hittar ni veckans podd. Trevlig lyssning https://play.acast.com/s/familjendahlalling/cec7511a-b3de-47d8-8139-9507a1e68cdf

En bättre Söndag!

By | Träning! | One Comment

Godmorgon! Då drar vi igång en ny vecka, men först ser vi en stund på min Söndag.

Jag vaknade med Lördagens spår av bitterhet i munnen, eller ok mest myskvällens chips och godisfest. Det enda jag ville göra var att dra något gammalt över mig även denna dag. Men ser ni det gick inte! Det gäller att klura ut vad man vill ha och vad man behöver. Dessa två går inte alltid ihop. I Lördags ville jag ha och behövde vila. ( Ja den vila som står att få ensam med barnen…) I Söndags ville jag ha vila men behövde något helt annat.

Tidigt innan Morgan drog iväg så stack jag ut.

Ja men ni ser ju!

Så dränerad och tom och sur och bitter och alldeles, alldeles…….

Nä ut i joggingspåret, ville bara hem till soffan, men tvingad mig ut på 3 km var tanken. Bättre än inget!

Men så hände de något, när joggingskorna är på, luften är frisk och jag passerar 3 km och känner att jag vill ha mer! Måste in i skogen oxå och vips så blev det 5 km.

Lite annat face nu va!

Lite stretch och så är en lycklig igen.

Efter den starten så blev Söndagen sådär mysig som vi alla behövde. Det är ju det där som är grejen att skilja på vad en behöver och vad en vill ha.

Nu ska jag axla denna vecka och hoppas på fler joggingpass!

Att lägga magen under barmen och en träningshelg.

By | Familj, Träning! | No Comments

Godmorgon måndag!

Denna helg har fått gå i träningens tecken. Nu är Wille och Loves aktiviteter igång. Parkour och Breaking för Wille, Kung Fu för Love. Förra terminen hade vi aktiviteterna utspridda över hela veckan, men denna termin har vi svårt att få till det med logistiken. Så vi går all in på helgen istället. Känns faktiskt rätt bra. Vi hinner ändå inte med några roliga utflykter på helgerna, då Morgan börjat jobba helg, blir mest häng i inhägnade lekparken och framförallt Wille är rätt trött på det ( även jag….). Och så himla lätt att han hamnar framför datorn hela helgen annars.

De mesta grejerna gör vi innan Morgan drar iväg till teatern och när det blir ett glapp i tiden så har vi jättefin barnvakt till Alva och Edvin. Så fint att få lite egentid med mina stora!

Och när killarna är inne på sina lektioner så passar jag på att träna. Har införskaffat kompressionstights, sitter som ett smäck och ska vara bra för blodcirkulationen tror jag.

Jäääädrar i min lilla låda vad de satt åt. Jättebra för benen, brukar annars få lite ont kring vaderna men nu kände jag nästan ingenting, vet inte om det mer handlade om att jag typ tappade känseln för att de satt åt så hårt. Jag fick dra allt jag kunde för att få på dom, skönt att de höll åt om magen, liksom höll om mig med ett fast grepp.

Men någonstans måste magen ta vägen ändå. Som ni ser så hamnade allt mitt mjuka precis under barmen. Så joggade jag runt mest hela helgen. Kanske får bli ett par andra byxor på nästa tur, tror rörelseglädjen blir lite mer glädjefull då….

Nu kör vi ny vecka och jag hoppas vi hinner plocka lite äpplen någon dag, håll tummarna för det!

Team Dahlarnas, i fäders och mödrars spår för framtids segrar.

By | Familj, Träning! | 2 Comments

Här kommer ett tips!

Om man söker den ultimata teambuilding upplevelsen så kan jag varmt rekommendera Vasastafetten. 10 st löpare som delar på sträckan från Sälen till Mora. Vissa sträckor lite längre, andra lite kortare, så det funkar verkligen för både den mer erfarne löparen som den glade nybörjaren.

2013 var året jag inte körde någons som helst styrka eller rörlighetsträning, jag bara sprang, jag fick väldigt ont. Det var väldigt dumt.

Nu var det några år sedan sist, men vi har ett släktlag vid namn Team Dahlarnas.

Det krävs en hel del förberedelser för att få ihop det hela. Vem tar vilken sträcka, vem växlar till vem, vem skjutsar löparna och hämtar upp. Och hur tar sig supportrarna fram på bästa sätt för att heja fram laget.

Ja med en stor släkt så finns det många härliga supportrar oxå, att kämpa sig fram i Vasaloppsland och mötas av glada hejarop längs vägen från en sån här gullig en!

Ni förstår att det är rätt skoj!

De sista 100 metrarna så möter hela laget upp löparen som har den sista sträckan. Känslan av att se kyrktornet i Mora och sen passera målportalen tillsammans som lag, släkt och familj är så jädra härlig!

Mamma och pappa har stått för logistikplanering.

Förberedelserna är minst lika roliga som själva loppet. Vi peppar varandra och lägger upp hälsningar och glada tillrop på FB.

Här ser ni Morgan som kämpar järnet. Det blir ju något annat att springa stafett än att traggla sig genom en tävling allena.

Jag upplevde i alla fall en ännu större glädje. Och att heja fram Morgan tillsammans med Wille och Love var superkul!

Pappa hade bra tryck uppför!

Ett år blev jag intervjuad, kolla glädjen, pirret, ungdomen…

Här kommer en lite suddig bild men vill ändå puffa extra för min mamma!

Hur cool får man vara? Stå i skogen och yoga lite innan sin växling!

På senare år har vi varit lite halta, var och en till mans. Men det börjar nog räta upp sig.

I augusti 2020 hoppas jag vi kör igen. Tänk om jag fick någon av ungarna att springa?

Bilder från Marholmsloppet.

Love sprang 500m, Wille 1km och jag 5km. Riktigt, riktigt kul!

Ni hör ju! Vilken träningspepp jag har! Höstförkylningarna har inte tagit mig ännu så bästa att passa på!

Ps, länk till veckans poddavsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5d5ca3a9-b7d1-462c-b05c-fbfbe34bb4a0

Min bästa investering!

By | Träning! | One Comment

Det där med att investera sina pengar eller spara inför framtiden, det är jag riktigt dålig på.

Jorå, jag pensionssparar, men det är en så försvinnande liten summa så jag är osäker på om det kommer göra någon skillnad.

Det jag däremot har investerat i är en personlig tränare! Jag ger alltså till mig själv nu i realtid hellre än senare. Borde kanska ta tag i det där sparandet oxå men detta med att träna känns just nu viktigare.

Här är han! Oskar!

Att genomgå en tvilling graviditet med en efterföljande svår förlossning har satt sina spår.

Som gravid var jag så orörlig! Illamående och hade konstant smärta i princip överallt. Att böja mig ner var totalt omöjligt, tappade jag något fick det ligga där tills någon annan tog upp det…..

Det var högst obehagligt att vara så orörlig, men jag fokuserade på att vila under hela graviditeten. Det var så oerhört att bära två och jag var så rädd att något skulle hända dem.

Förlossningen var ju en resa i sig och mer maktlös och rädd om livet har jag aldrig varit.

Att försöka resa mig upp, första gången efter förlossningen var en mardröm. Och när jag väl lyckades så var det en sådan seger. Jag ville återerövra min kropp. I början handlade det just om det, och med små, små steg kom jag framåt. Klara av att gå på toaletten själv! Första promenaden som var ca 100m osv.

Jag och min kropp hade genomgått ett trauma och nu var det tid för läkning. Men jag klarade inte riktigt av det själv. Behövde proffshjälp. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta hjälp med träningen och jag har inte ångrat mig en dag!

“You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying…in sweat.” ~ Miss Grant/Fame

Nu har Oskar hjälpt mig i snart 2 år. Plötsligt kan jag röra mig på ett annat sätt och framförallt jag har inte ont någonstans! Målet var att bli vardagsstark, det vill jag bibehålla och kanske steppa upp en nivå. Siktet är inställt på att mäkta med TjejVasan och jag drömmer även om att kunna springa en mil igen.

Grejen med Oskar är ju att han vid det här laget känner mig rätt bra. Han vet när jag bara klagar och egentligen har mer att ge, han kan pusha på lite extra, ge motivation till att överträffa mig själv. Men han ser oxå de dagar jag är mer skör, då blir det inte lika prestationsinriktat utan ett annat upplägg.

Tack Oskar! Du är min bästa investering!