Drömmar

I förrgår kväll åkte min pappa från Dalarna och anlände hemma hos oss kl 02 på natten.

Så väldigt trevligt att vakna upp på morgonen, titta ut genom fönstret och se mina föräldrars husbil!

Pappa for helt enkelt till oss för att hjälpa till med altanbygget.

Och sen kom pappas bror, min farbror Arne, även han behjälplig med bygget.

Är så oändligt tacksam!

Riktigt, riktigt bra dagsverke!

Det går åt en del dricka och förtäring en sån här dag och här kommer mitt bästa tipps på go ”bygga altan middag”

Se så tjusigt det ser ut! En kan ju tro att vi stått framför spisen i flera timmar.

Men närå! Detta är halvfabrikat när det är som bäst.

Kyckling klubbor frysta och färdig kryddade – In i ugnen

Potatissallad köpt en färdig burk, skär några äpplen i bitar och blanda i.

En salladspåse färdig och klar på med lite vinäger och olja bara

Stek 2 pkt halloumi, några skvättar balsamvinäger, rödlök och melon.

Värsta buffen och minimal insats. Gött!

Ja och så pannkakor till barnen oxå.

Smög runt huset i kvällningen. Drömde om solvarmt trädäck och allt jag ska odla i krukorna där.

Nyper mig i armen.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Jag vaknar på morgonen och plötsligt är det kväll igen. Nu är alla en million flyttkartonger utplacerade i respektive rum. Eller ärligt talat, det mesta är i källaren. Äääälskar att vi har en källare!

Som sagt, vi håller igång och vilostunderna är inte många. Men någonstans är det ändå vilsamt att jobba och greja i huset. Kroppen blir trött och jag hinner inte fundera så mycket på allt som har skrämt mig, med världsläget och pandemin.

Vi hänger mest här i huset och på tomten, men ännu en målbild har vi allt hunnit checka av.

Ca 600 meter ifrån oss ligger ett litet småskaligt bageri. I lördags morse tog Morgan och jag med oss våra minsta två för att köpa frukostbröd och eftermiddagsfika. Wille och Love var aaaaaldels för trötta för en promenad.

Vi hittade en genväg, först liten grusväg och sen plötsligt en liten slingrande stig. Det regnade men det kände vi alls inte av, träden runt oss skapade som ett tak. ” Tack träden” gick Alva och Edvin och sjöng. Och plötsligt kände jag en välbekant lukt. Häst! ( Jag är uppvuxen på landet och med hästar ) stigen ledde oss precis förbi en liten hage med de två finaste hästar jag sett.

Ja alltså ni hör ju! Har vi hamnat i Nangijala eller?

Vacker, vackert, vackert!

Framme var det liten kö. Alla höll så fint avstånd och en i taget fick gå in i bageriet.

Jag älskar för övrigt att gå och handla i gummistövlar.

Frukostbrödet var nästan slut, men vi knep den sista limpan och lite godsaker oxå.  Nästa gång blir det till att köpa marmelad och musli oxå. Så otroligt trevligt!

Tanken var ju att vi skulle vänta med bullarna till eftermiddagsfikat……

Skämtar du med mig? Vänta? Här har vi gått och sjungit sånger genom magiska skogsstigar, vänta på fikat?????

Näääää!

Och titta där! Vi fick en kompis på vår hemväg.

Småsyskonen var mäkta stolta när det fick springa in i huset och skrika ” Öööööveraskning! Vi har varit på ett bageri och nu ska ni för smörgås!” till sina storebröder.

Och visst köpte jag bullar så det räckte till eftermiddagsfikat, vem tror ni att jag är 😉

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Trumpet fanfarer och serpentiner! Idag fyller min syrras födelsedag!

Skrev ju redan igår att jag just nu har en liten svacka. En svacka av längtan. Jag har som ett återkommande darr i höger ögonlock. Tänker att det är ett längtansdarr! Men det går faktist inte att prata om hur trist det är att vi inte kan ses just nu. Skippar det!

Men skulle allt varit som vanligt så hade vi kommit hela familjen Dahl Alling. Ungarna hade skrikit sig hesa första 2 timmarna och vi hade låtit dem hållas. Druckit oanständigt många koppar kaffe och tryckt i oss så mycket kladdkaka att det hade sprutat ur öronen på oss. Sen hade vi pysslat i din trädgård och du hade visat mig alla dina planer i verkligheten. Var blir det kanske ett hönshus och vart ska den stora Dahliarabatten stå? Jag hade fått plocka bort alla ledsna blad från dina pelargoner och kanske haft med mig lite bokashikompost och bottnat krukor med till dina tomater.

Allra käraste syster! Allt de där kan inte hända just idag. Men sen! Sen ska allt, allt hända!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Dagtid just nu så är det en hel del stillasittande framför datorn, för både mig och Morgan. Jag känner allt som oftast hur det kryper i kroppen och hjärnan funkar inte riktigt som den ska. Jag får svårt att sortera mig.

Så igår på lunchen så drog jag med mig Morgan på en promenad. Den där ”Lugna promenaden” som jag pratat om förr. Ett promenadstråk belägen i området där vi alldeles strax kommer att bo.

Utrustade med kaffe bar det av.

Ni ser ju hur nöjda vi var! Och husen längst med vattnet. Magiska!

En lite bukett vitsippor fick jag med mig.

Jag tänker allt som oftast på hur jag vill visa allt detta för Mamma, Pappa och syrran med familj. Hur vi ska gå här sen! Med hundar och ungar. Det dröjer nog en stund ännu, men sen, sen!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!