Category

Drömmar

Får jag drömma lite igen…

By | Blomster, Drömmar, Trädgård | 16 Comments

Får jag drömma lite igen? Klart jag får! 🙂

Flödet på sociala medier har på senaste tiden svämmat över av Dahlior. Men inte får jag nog för det inte!

Jag undrar så hur de står sig mot rådjuren? Eller är det kanske så att ingenting står sig mot just rådjur.

Har hört talas om något en kan spraya på som ska hålla just Rådjuren borta, hmmmm måste undersökas!

Ska även ta mig en promenad runt i området där vi ska bo. Jag har liksom bara haft ögon på vår tomt, men tänker att en kan ju gå och kika in lite sådär över staketen för och se hur andra har det i sina trädgårdar. Finns det några blomster alls?

Ljuvligheternas ljuvlighet!

Varför sätta buskar när en kan göra en Dahliahäck!

Men de som slår an den finaste strängen hos mig är ändå detta.

När de får härja fritt och en endast kan skymta växthuset där bakom.

Ge mig ett växthus bortom Dahliornas land!

När lyckan känns mer.

By | Drömmar | 5 Comments

Jag har tänkt på en sak, hur lyckan känns så mycket mer.

Visst handlar det om att jag har varit så nära att gå förlorad. Att jag är så medveten om att allt så plötsligt och abrupt kan ta slut. Nattsvart och över.

Jag är samma person och orosvargen har jag alltid med mig men inte lika markant.

Såklart kan jag tjura över att INGEN har tagit ut soporna. Men allt de där småtjafset hänger inte kvar så värst länge, så som det kunde göra förr. Det rinner av mig och jag vet att det är helt betydelselöst.

Däremot känns lyckan så mycket mer! Det må låta klyschigt men jag är så tacksam över livet, att jag får vara med. Jag bär med mig det varje dag. Jag lever inte i rädslan över hur fruktansvärt illa det hade kunnat gå. Jag lever i känslan av att jag lever! Och jädrar vad jag ger mig hän. Jag lägger ju upp en del dröminlägg här och mer kommer!

Längre tillbaka i tiden la jag allt som oftast band på mina känslor. Absolut kände jag kärlek och lycka men jag hade alltid en liten varningsklocka i bakhuvudet. Passa dig nu Anna-Maria, om du känner lyckan fullt ut så blir det så jädra hemsk sen när olyckan kommer. Och att drömma så stort som jag gör nu har nästan varit lite skuldbelagt.

Men jag har gjort en helomvändning. Jag vet att allt kan vara över på en sekund, sorger kommer förr eller senare. Bättre då att njuta allt jag bara kan nu. Kanske blir de där sorgerna mindre smärtsamma då. Ja hur som helst så kommer de drabba mig, oavsett om jag är lycklig nu eller inte.

Jag må hålla barnen hårdare i handen nu, för jag fick ju komma hem till dem.

Jag lever, jag lever, jag lever och jag släpper in den där koltrasten vars sång drabbar mig rätt in i bröstbenet. Jag gråter och skrattar, drömmer och låter alla känslor få ta plats.

Jag är här!