Skip to main content
Category

Morgan

Nackdelen med skådisyrket.

By Familj, Morgan 5 Comments

Att prata om nackdelar när det gäller skådisyrket känns nästan lite förbjudet. Och när man som Morgan är sin egen företagare så är en ju verkligen tacksam när det rullar på med jobb. Finns ju inga garantier för det. Vi som familj har till mesta dels vant oss vid arbetstiderna. Det går så i perioder. Ibland är det mycket kvälls och helg jobb men det kompenseras av att han har mer ledigt dagtid och kan hämta barnen tidigt från skolan, få tid tillsammans innan han ska iväg till teatern.

Som sagt vi har vant oss, såhär ser yrket som kulturarbetare ut. Inget konstigt med det. Men nu när det nog bara är 4 helger kvar för Morgan på teatern detta år. Så börjar jag längta intensivt. Visst har jag och barnen jättefina myskvällar. Men han saknas! Och vilken jädra tur att jag känner så tänker jag. Nu räknar vi ner. Inte många helger kvar tills vi kan dela en pizza igen!

Längt!

Bröllopsdag och ett erkännande

By Familj, Morgan One Comment

Idag för exakt 10 år sedan så stod jag brud! Det var ju som om det var igår och ändå så avlägset på något sätt.

Morgan är borta på jobb och ringde igår kväll helt förtvivlad. Han hade tappat bort sin vigselring…..han medverkar just nu i en tv serie där hans rollfigur inte bär ring. Han var så säker på att han lindat in den i en bit papper och lagt den på ett säkert ställe för att den inte skulle komma bort…..kändes lite sorgligt att fira 10 årig bröllopsdag utan ring.

Imorse fick jag denna bild

Han hade satt den på ett jätte, jätte säkert ställe men glömt bort den. Rätt gött att den inte var borttappad trots allt

10 år alltså!

Nu ska jag erkänna något som sitter lite långt inne för mig. Förutom det där med bilkörningen så är det viktigt för mig att vara självständig jag vill känna att jag klarar mig själv. Morgan är ju ibland på turne eller har jobb som gör att han behöver sova borta. Jag har alltid varit lite stursk och både tänkt och sagt att jag klarar mig lika bra ensam som när han är hemma. Visst är det lite ängsligt ibland om barnen är sjuka eller skulle få krupp mitt i natten, att rodda det ensam är inte kul. Men jag klarar mig jättebra!

Men nu till mitt erkännande. Jag klarar mig inte alls lika bra ensam! Alltså jag klarar mig såklart, men inte lika bra! Det ligger en ton av saknad i bröstet. Ett visst obehag som gör det näst intill omöjligt att somna. När jag väl somnat så vaknar jag lätt i gryningstimman, gruvar mig än hit än dit och har svårt att fånga fatt i känslan. Många nätter har jag skruvat mig och undrat, vad det är som river mig? Nu vet jag! Det är ju när vi är isär. Dagtid kan jag trivas med att längta efter honom, tiden isär är helt ok, blir fint när en ses igen. Men om natten! Om natten vill jag vara tillsammans. Jag är inte störst och starkast. Jag klarar mig. Men jag vill inte vara  utan dig, Morgan! Grattis på vår dag, jag älskar dig!

En bättre lunchdate!

By Morgan One Comment

Något som är riktigt mysigt med att vardagen, jobb och skola har kommit igång är att en kan gå på lunchdate  min sin man.

Vår lunch intog vi vid Boo badet och strömmingsvagnen, 5 minuter från vårt framtida hem.

Ägaren bjöd oss på förstklassig service. Vi startade inte med vinprovning, däremot smak av vattnet! Dom gör sitt egna och har riktig citron i. Inget fake här inte!

Vi körde på en tvårätters och till förrätt blev det denna anrättning.

Jag ger er tunnbröd med lent potatismos, sallad och så skagenröra!!!

Dra mig baklänges!

Vi fick noggranna instruktioner kring hur man bäst skulle äta mästerverket.

Den äts alltså bäst om en sätter sig ner lutar sig framåt och liksom äter den direkt ur handen, snett underifrån.

Och kolla in huvudrätten! Morgan körde på stekt strömming och inlagd strömming. För mig blev det lax och potatismos!

Dra mig baklänges igen och igen och igen!

Såklart skulle Morgan vara lite rolig oxå!

Vi njöt inte bara av maten och sällskapet utan oxå hela miljön!

Detta kommer vi ha så nära inpå!

Jag låter lyckan breda ut sig i hela kroppen.

Lunchrasten tog slut i kapp med att mörka moln rullade in.

Det blev dags att fara mot stan igen. Men snart, mycket snart åker vi tillbaka!

Första gången på 11 år!

By Äventyr!, Familj, Morgan 5 Comments

Nu är det pirrigt förstår ni. Jag säger hej och godmorgon från ett tåg påväg till Göteborg.

Det är nämligen så att vi ska på bröllop, våra kära vänner Micke och Lovisa som gifter sig idag.

Så mycket som är härligt med detta!

Mamma kom ju igår för att vara barnvakt, vi kommer inte hem fören imorgon eftermiddag.

Detta är alltså första gången på 11 år som jag och Morgan är ensamma så länge. Vi har aldrig sovit borta från barnen samtidigt. Har som inte blivit så. Har ju gillat att göra saker tillsammans hela familjen. Men detta känns så mysigt. Vilken kärleksresa!

Fast kändes lite märkligt att lämna barnen i morse. Men är så trygg ,då dom är med mamma och hon är ju faktist det bästa, näst efter mig och Morgan. Hoppas bara att hon får sova något i natt…..

Åhhhhh bröllop! Så kul och träffa gänget som var med på möhippan också! Sen är det ju det där med bröllop att en dras tillbaka till vårt egna bröllop.

Idag blir alltså en dag i romantikens tecken. Nu ska jag hålla min man i handen! Härligheternas härlighet!

Jag blev sur på Morgan!

By Morgan 2 Comments

Nej skrek Morgan, sådär kan du inte gå ut!!

Först blev jag förvånad, han brukar inte kommentera mitt utseende sådär i negativ bemärkelse. Sen blev jag skitsur! Det ska väll inte du bry dig i, hur jag ser ut sa jag! Visst ser jag risig ut i håret men jag betackar mig för liknade kommentarer! Herreguuu jag ska ju bara till affären!!! Beredd att störta ut igenom dörren.

Vänta lite sa Morgan och tog ett kort…..

Ouuups, inte första gången det händer mig. Satt en gång en hel arbetsdag och höll arbetsintervjuer i en kjol ut och in, med tvättrådet synligt.

Ofta, ofta hinner jag hela vägen hem från hämtning från förskolan med det där blå plastpåsarna man sätter på fötterna innan man går in. Jag har alltså flera gånger halkat hem i snödmodden iförd blå plast…….

Jag får helt enkelt inte ihop helheten alla gånger.

Så får de va, sådan är jag! Ut och in, hit och dit, en halkande blå plastpåse i snöslasket.

Hoppas ni har det fint därute i sommaren!

Kram från avigsidan.

Söt, skoj och lite lurig!

By Familj, Morgan No Comments

Det här med att flytta, och packa ner, och packa upp, och packa hit, och packa dit…..

Jag blir alldeles snurrig av alla grejer och lite nedstämd. Så mycket skit vi samlat på oss!!! Inte för att vi är några särskilda samlare utan mer att vi av ren lathet inte gjort oss av med allt det där vi faktist inte behöver. Men nu så! Det mesta är faktist utrensat, och vi har skänkt otaliga säckar med kläder till välgörenhet.

Men så längst ner i en låda hittade jag detta – En Tippenklocka, en trolleritumme och dockan Bebbe från Höjdarna. Tillsammans med flyttfikat så sammanfattar det Morgan så himla bra! Sött, skoj och lite lurigt!

Blir lite extra kär och det kan behövas såhär i flyttkartongskaoset.

Kram på er och trevlig helg!

Vad är grejen???

By Morgan 2 Comments

Jag var ute och gick i blåsten häromdagen och skulle ta en selfie för att visa just hur mycket det blåste.

Jag ser den ju så tydligt i ögonvrån, som ett neonljus rätt in i hjärnan. Där var den! Veckans femte parkeringsböter! Jag vill tillägga att det är Morgan som parkerar bilen. Jag vill även tillägga att om det är något som kan skapa en något frostig stämning här hemma så är dessa gula lappar…..

I rest my case!!!

Sjukt raka tänder och vart ska vi bo?

By Familj, Morgan 5 Comments

Det finns några grejer jag oroat mig för inför detta med husbygget.

1- Att få lägenheten såld, det kan vi ju checka av nu.

2- Vart tusan ska vi bo medan huset byggs, det måste vara bra för barnen!!!!! Och nu är det check även här! Samma dag som vi sålde lägenheten hittade jag en fyra för oss att husera i ett år framöver. Vi har någonstans att bo!!!! Tjohooooo!!!!!

Jag hade räknat med något mer spartanskt, kanske två rum och kök, det kan ju oxå funka. Men nu blir det alltså en fyra! Lyx! Garage finns det oxå, bara där kommer vi spara pengar på alla parkeringsböter Morgan vanligtvis drar på sig…..

Se så glada vi är!!!

Se hur raka tänder Morgan har! Å då har han aldrig haft tandställning! Jag är faktiskt lite avis

Fåfängan och Östgötagatan

By Memory lane, Morgan 6 Comments

Sedan jag blev fyrabarnsmor har jag ägnat extremt lite tid till fåfänga. På sin höjd sneglat lite flyktigt i spegeln när jag sprungit förbi. Men inte orkat, haft lust eller allra minst tid för något som helst fix. På många sätt rätt skönt. Men nu såhär 2 år senare tyckte jag det var dags att återerövra en stunds fåfängstid……

Jag har haft samma frisör i 10 år snart, fantastiska Bella på salong Paloma Dolores, beläget på Östgötagatan. Jag har även ett förflutet på samma adress.

På Östgötagatan nr 68 flyttade jag in hos Morgan när vi va sådär galet nykära, det var där vi bodde när vi just blivit 3, tillsammans med vårt första barn Wille.

Det fanns även en annan tid på Östgötagatan, innan barnen.

En sen sommarkväll påväg hem från någon fest, vandrade jag förbi port nr 68. Jag sneglade upp mot Morgans fönster och såg att det lyste. Hjärtat längtade dit! Just där och då tyckte jag att vi två var en dålig ide. Så jag knep ihop om hjärtat och gick förbi.

På Östgötagatan nr68 har känslorna sprakat, minst sagt.

Men nu såhär ca 13 år och fyra barn senare sitter jag här bara några portar bort och återerövrar min fåfänga. Det är gött! Riktigt gött!

Före

Efter

En armkroksarmè

By Morgan 6 Comments

Vi såg dokumentären om Josefine Nilsson. Orden tar nästan slut här. Jag får svårt att sortera känslorna.

Morgan som sett helvetet inifrån, dels från sin egen barndom men även i sin egen bransch.

Jag vet ju vart han står  och många och långa är diskussionerna vi har haft här hemma. Det är  så lätt att det stannar där. Det är ju enklare så. Därför blir jag stolt när Morgan använder sin plattform och går ut och talar om vart han står. Att vi måste gå tillsammans. Tillsammans mot våldet.

En armkroksarmè!

När jag ser kommentarerna bokstavligen välla in på Morgans insta och Fb så gråter jag. Jag gråter för att behovet är så stort! Jag gråter för att någonting lossnar nu!

Vi går tillsammans!