Skip to main content
Category

Morgan

En tvillingäggula och veckan som gick.

By Familj, Morgan, Tvillingarna 2 Comments

Godmorgon måndag!

Hur tusan såg förra veckan ut? Förutom lägenhetsvisning, födelsedagsfirande. Jag bläddrade genom telefonen och hittade en hel del faktist.

Jag startade veckan med att träna, komma igång efter alla monsterbaciller. Vaknade morgonen efter med typ halsböld. Jag deppade lite men piggade upp mig en tur till Ringens blomsterhandel. Så mycket fint!

Skulle nog kunna sätta sprätt på hela barnbidraget där…….äh….skoja…… först köper jag mat och kläder till barnen…..kanske…….

Morgan och jag fick till en lunch date. Vi firade att vi tvillingarna fyllde 2 år och att vi har varandra!

Morgan drar ofta på sig P-bot, för ofta! Så även denna vecka.

Jag skämdes och gömde mig i bilen, men tog kort såklart.

Sen blev det nästan för mycket!

Frukostägget visade sig vara tvillingäggula!!!!! Plus att det snart kommer födas kungliga tvillingar!!!!! Jag tror jag blir rojalist på kuppen!

Hoppas ni alla får en fin bra vecka förhoppningsvis utan P-bot!

Ibland glömmer jag bort att jag har en man.

By Familj, Morgan 6 Comments

Senaste tiden har varit intensiv. Föralldel senaste åren har varit intensiva. Men om vi tittar på de senaste två månaderna så har dom späckats med massor, massor av jobb, husbygge, sälja lägenhet och landställe, en viss ekonomisk oro inför försäljningen, inskolning av barn på förskola, monster bacillen som slog undan benen på hela familjen. Den ständiga sömnlösheten.

Ja egentligen alla komponenter som i alla fall för oss kan leda till onödigt skav och tjafs.

Men tvärtom denna gång. Vi har aldrig varit närmare och aldrig samarbetat bättre . Jag kan till och med slå på stort och erkänna att jag ser honom i ett nytt ljus och är som nykär.

Jag har en tendens att lägga all min ögonkontakt på barnen, allt mitt fokus hamnar där. Det svider lite att erkänna men ibland glömmer jag faktiskt bort att jag har en man…..

Men han står ju där bredvid mig. Vi går tillsammans och jag älskar det!

Gårdagen i bilder

By Familj, Morgan, Tvillingarna No Comments

Ibland just innan jag ska till att somna så funderar jag över vart dagen tog vägen. Vad gjorde vi? Vad hände? Var det inte nyss morgon?

Igår dokumenterade jag dagen från morgon till kväll, vi kan ju kika på hur det såg ut.

Vi började med att städa. Gustav som målat vår lägenhet så himla fint kom förbi och målade över det som Alva och Edvin kreerat.

Sen bar det iväg för att kolla kök till huset. Finns en del och välja på. Viktigt att klämma och känna. Eller som Morgan, mima olika göromål…..

Vi kände oss kära och tog kort på det. Jag upptäckte rynkor kring mina ögon, kanske har dom funnits där länge. Hur som helst så älskar jag dom. Jag är vuxen nu!

Barnen tröttnade på vårt städade hem och tog saken i egna händer.

Morgan lekte spa och la en gurkmask. Och så var den dagen tillända.

Hur kan han med?

By Familj, Morgan 6 Comments

Jag har så svårt att förstå detta! Hur kan han koncentrera sig? Jag försöker putta ut honom. ”Gå och sätt dig på något cafe och jobba”, säger jag. ”Näääää”, svarar han, jag vill ju vara här med er. Mitt ibland ungar, ofta med någon klättrande på sig, så skrivs det både böcker, pjäser och manus. Filas på folder eller förbereder föreläsningar. Någon skön skrivbordsstol? Nä! Oftast på toaletten i det lilla mellanrummet av tid när Alva och Edvin badar.

Han kan stänga ute ljuden och mitt i familjekaoset arbeta. Jag ska erkänna att det har ibland stört mig men har oxå avundats det faktum att han kan fokusera i kaos. Älskar att han är sån. Vet inte hur många gånger jag läst om ”stora konstnärer”, ”Genier” som förverkliga sig själva på bekostad av sina barn och sin familj. De är i centrum och familjen är statister i deras liv. Dom kan försvinna iväg och hitta sin kreativitet i nån skrivalya, åker utomlands för att hitta sina inre behov. De måste verkligen få tid för sig själva, få utlopp för konsten som ska värkas fram i oceaner av tid.

Men inte Morgan!  Uppföljaren till ”Kriget är slut” avhandlas på detta sätt. Med och ur kärlek.

Kultur och spyhink

By Familj, Morgan 2 Comments

Innan magsjukan kom och golvade oss totalt, så var vi bara lite förkylda.  Jag tjusade till mig, plockade ihop en bukett, tog med mig Love för att gå och titta på ”Så som i himmelen” på Oscarsteatern, där Morgan medverkar. Mamma kom ner från Mora och tog han om Alva, Edvin och Wille under tiden. Så mysigt att få spendera ensam tid med ett av barnen och få ge Love min totala uppmärksamhet. Lyxigt! Love jublade av stolthet när han såg Morgan på affischen. För att inte tala om när Morgan gjorde entré. Stoltheten liksom pös över alla bräddar.

Så stolt! Pappa på affischen!

Bästa platserna! Förväntningar hos alla i publiken mest hos oss.

Oscarsteatern! Så fantastiskt fin! Love tyckte dock att det var himla märkligt med nakna personer i taket.

Men vilken föreställning! Jag var faktiskt helt golvad! Vilken ensemble! Vilka röster, vilket tryckt och klang. Det kändes liksom som om dom sjöng rätt in i skelettet på mig. Jag skratta, grät, imponerades om vart annat. Det tog aldrig slut. Om jag ska nämna Morgans prestation; Jag var både imponerad och stolt.

Har ni möjlighet att gå och se denna föreställning så tveka inte! Se den! Se den! Se den!

Jag och Love skyndade oss hem för att släppa iväg mamma och Wille som skulle se kvällsföreställningen. Dom njöt minst lika mycket som mig och Love. Helt knockade.

Morgonen efter vaknade jag av att Love mådde illa. Sen föll vi som käglor en efter en. En timme innan Morgan skulle gå iväg till teatern föll även han ner över en hink. Sen låg vi hela familjen i två dagar bland hinkar, svettiga lakan och halvätna smörgåsar.

Mamma klarade sig längst, men inte tillräckligt länge, i Borlänge, en timme innan Mora gav hon upp. Klev av tåget och putsade ett gathörn. Så alla Borlänge-bor mamma ber om ursäkt, men hon hade inget val. Pappa körde ner från Mora och hämtade hem vraket. Stackars, stackars mamma. Och stackars, stackars oss!

Hade vi aldrig somnat om!

By Familj, Morgan, Semester, Tvillingarna 2 Comments

Småbarnsåren är fantastiska men också intensiva. Det är underbart att se våra små växa och att vi får vara vid deras sida när de upptäcker världen. Lägger man även till det faktum att mannen i mitt liv har ett arbete som helt saknar rutiner så kan det bli väldigt intensivt i perioder. Som när Wille var 4 år och Love 6 månader och vi reste med ner till Grekland då Morgan filmade Sune. Oron för lilla Love i 45 graders värme var inte så kul i fem veckor. Eller den totala hotelldöden i en liten by i Alperna då vi bodde fem veckor på ett hotell för tyska rika pensionärer. Det enda som fanns var en Karp-damm och en tennisbana. Klaustrofobin var nära när jag satt fast inne i ett hotellrum hela dagarna med två barn som bara ville ut och upptäcka världen.

Så vi kände oss väl rätt klara när småbarnsåren började lida mot sitt slut och vi kunde göra långresor tillsammans utan blöjor, amning, välling och sömnlösa nätter. Och en vardag där vi kunde släppa den värsta oron för spädbarns sjukdomar. Ja, jag erkänner jag har en sida som är sjukligt orolig för mina barn. Men det började så smått lugna ner sig när Wille var 8 år och Love var 5 år.

Vi njöt av att barnen var stora, vi kunde ju faktist sitta och prata under middagarna, göra utflykter som alla tyckte va kul, se på fredagsmysfilmer annat än Babblarna. Men någonstans i mig tickade en längtan, jo men tänk ändå, en liten till! Hur mysigt vore det inte?! Men jag slog ifrån mig det! Mycket som händer på jobbet. Morgan skulle göra en film till.

Så kom sommaren 2016 och allt vart plötsligt så lätt och enkelt. Långa varma dagar på landet, barfotaspring, grill och njuta livet. Men hallå, tänkte jag… Va tusan, händer det så händer det………eller?

Långsamt började joggingturerna kändes lite tunga och även humöret var en aningen beskt.  När vi var på fest hos några kära vänner fick jag inte ner drinken. De fastnade i halsen. Hela kroppen skrek; ”Drick inte!” När vi storhandlade i Norrtälje, smet jag in på apoteket och köpte ett graviditetstest.

Nästa morgon, när alla andra sover, smög jag in på toaletten och kissade på stickan. Solen strålar in genom fönstret och på stickan. Jag skakar på den och väntar, blundar, väntar för visst är det så, det jag redan vet. Vi ska ha barn igen. Jag hissnar och jublar och de dånar innanför pannloben. Herreguuuuuud! En till! JA och jösses och hjälp! Hur ska det gå? Hur ska det bli, hur ska vi orka, vad kommer killarna att säga? Jag smyger in till Morgan väcker honom och säger att jorå åsatte nu blir vi nog en till. Han mumlar lite i sömnen: ”jösses…” och jag säger det samma och sen somnar vi båda om klubbade av beskedet.

Om vi vetat då, vad som komma skulle, hade vi nog inte somnat om.

Hej och välkommen!

By Familj, Morgan, Tvillingarna One Comment

Hej och välkommen till Anna-maria.se. Det är jag som är anna-maria och jag är superglad att du hittade hit. Här kommer du att läsa om husbygge, träkojor, eluttag, blöjor, rädslor, glädje och hur det är att leva med 4 barn varav 2 är tvillingar, lägg även på en smått förvirrad kulturarbetande man. Kan ju blir hur kul som helst, eller hur?!

Glad att du kom förbi! Nu kör vi!