Category

Memory lane

Tidens tand.

By | Familj, Memory lane, Semester | 2 Comments

Det var ju så fint häromdagen, när vi stod där på stranden Wille och jag. Höll varandra i handen till ljudet av vågorna. Det slog mig då, att detta har vi ju gjort förr. Vågorna var mindre och vi var yngre. Ganska exakt 9 år sedan. På en annan strand. Wille och jag!

Tidens tand och allt det där. Så fort det går! Så förunderligt fint det är!

Vi är ju samma men ändå inte. Liksom ännu mer nu, av allt!

Ett visst stråk av tonårens trulighet har smugit sig på. Och visst får jag lov att dra lite mer för att komma tätt intill.

Fast än kan jag allt få honom att skratta!

Kärleken, den kärleken!

En lördagkväll nu och då.

By | Memory lane | 5 Comments

En lördagkväll för 20 år sedan vid 21 tiden, då var det förfest, det slank ner en och annan drink. Min kompis Daniel gjorde mig fin i håret, klänningen var vald med omsorg. Karin och jag dansade till något poppigt. Kvällen var så ung och allting låg framför mig. Hejsan hoppsan vad vi rände än hit än dit, på höga klackar i sus och dus.

Låt oss hoppa fram 20 år, lördag kväll den 11/5 2019 kl 21.00. Iförd en av Morgans gamla t-tröjor med hål under ena armen, rusar jag runt som en galning. Vi har nyss avlusat hela familjen, tvättat allt! ALLT! Då upptäcker vi mask i magen på en av ungarna. Morgan slänger sig iväg och finkammar stan på kvällsöppna apotek. Maskmedlet är slut överallt! Jag river ut hela garderoben och hittar tillslut fjolårets avmaskningsmedel. Truga i 4 ungar medicin, krossa till pulver, blanda med Fanta, oj där hällde Edvin ut allt i soffan. Så bra, maskmedlet är rött och går ej bort i tvätten.

Sen är det bara att bädda om bädda rent, ner i tvättstugan och tvätta allt, ALLT!

Nämnde  jag att jag även har mens, massor av mens!

Inte för att jag längtar tillbaka till då för 20 år sedan, hur härligt det än var. Jag omfamnar mitt liv som det är just precis nu med hull och hår, mask och lus.

Fast just där mitt i tvätthögen, så sträcker jag mig gärna bakåt till Anna-Maria 20 år. Blundar och känner doften, en blandning av proffs hårspray och martini, sus och dus.

Fåfängan och Östgötagatan

By | Memory lane, Morgan | 6 Comments

Sedan jag blev fyrabarnsmor har jag ägnat extremt lite tid till fåfänga. På sin höjd sneglat lite flyktigt i spegeln när jag sprungit förbi. Men inte orkat, haft lust eller allra minst tid för något som helst fix. På många sätt rätt skönt. Men nu såhär 2 år senare tyckte jag det var dags att återerövra en stunds fåfängstid……

Jag har haft samma frisör i 10 år snart, fantastiska Bella på salong Paloma Dolores, beläget på Östgötagatan. Jag har även ett förflutet på samma adress.

På Östgötagatan nr 68 flyttade jag in hos Morgan när vi va sådär galet nykära, det var där vi bodde när vi just blivit 3, tillsammans med vårt första barn Wille.

Det fanns även en annan tid på Östgötagatan, innan barnen.

En sen sommarkväll påväg hem från någon fest, vandrade jag förbi port nr 68. Jag sneglade upp mot Morgans fönster och såg att det lyste. Hjärtat längtade dit! Just där och då tyckte jag att vi två var en dålig ide. Så jag knep ihop om hjärtat och gick förbi.

På Östgötagatan nr68 har känslorna sprakat, minst sagt.

Men nu såhär ca 13 år och fyra barn senare sitter jag här bara några portar bort och återerövrar min fåfänga. Det är gött! Riktigt gött!

Före

Efter

11 år som mamma, kärleken och orosvargen.

By | Familj, Memory lane | 8 Comments

Den här bilden är tagen för snart 11 år sedan. Några dygn tidigare så föder jag vårt första barn Wille. Här sitter jag med honom i famnen och väntar på taxin som ska ta oss från BB och hem.

Jag är så inihelvete super mega as lycklig. Kärleken till mitt barn drar undan fötterna på mig totalt. Jag har ingen hud och allt är kött och blod. Han är så fantastisk att jag knappt kan andas.

Men det är också här som orosvargen föds. Oron för att något ska hända honom. Det är som att jag ständigt är jagad av en varg. En varg som hetsar mig nästan tokig. Jag är rädd, så vansinnigt rädd! Jag vågar knappt duscha. Att lämna ifrån mig Wille är totalt otänkbart. Jag låter knappt Morgan köra vagnen ens. Han får bara tillåtelse att hålla i vagnen om jag själv sitter fast i vagnen. Jag hade alltså ett snöre på vagnen med en ögla. Där trädde jag in min hand så att jag satt riktigt fast, utifall att Morgan skulle låta vagnen rulla iväg från honom, så skulle jag liksom rädda Wille. Jag såg katastrofer precis överallt. Såg jag en helikopter flyga förbi så var jag genast tvungen att hitta skydd, för det fanns ju faktiskt en möjlighet att den skulle störta på oss.

Jag blir både rörd och ledsen när jag tänker på hur jag mådde då. Nu förstår jag ju att det inte hade varit helt fel med lite terapi…..men jag var ju så inihelvete lycklig, så jag förstod inte då hur snurrig jag var.

Nu såhär fyra barn senare har jag lugnat ner mig, men orosvargen är alltid med mig. Tack och lov mer avlägsen nu än för 11 år sedan.

Det är då som det stora vemodet rullar in.

By | Familj, Memory lane, Tvillingarna | 3 Comments

Det är bara två veckor kvar till visning av lägenheten. Så alltså hög tid att rensa garderober städa ur förråd och göra fint på balkongen. Vår lägenhet är ju faktiskt riktigt fin. Men allt vårt bös ligger liksom i vägen.

Mitt i renset och röjet så slog det mig, vi ska inte bo här mer. Alltså missförstå mig rätt. Jag är färdig här! Men all tid vi har bott här, alla barnafötter som rusat omkring och gjort avtryck. Jag känner hur vemodet sipprar in.

En barnhand mot en  smutsig fönsterruta, finns det något gulligare?

Jag rensade ut bland barnens kläder. Det mesta som är urvuxet skänker vi till välgörenhet. Men dessa två små, små, små stickade tröjorna måste jag bara spara. Min mamma som stickat. Tänk vilka små gryn dom var.

Och så hittade jag en kartong eller ska jag kalla det en tidskapsel. Hjälp! Brev får en bästis som pluggade i London, Kuvert med mormorshandstilen, korten på mig. Den jag var då. Samma men olika. En annan dag ska jag bläddra och läsa. Men idag fick locket läggas på, i dubbel bemärkelse.

Kolla här då! Fantastiska fotograf Klara Granberg hade i uppdrag att fotografera för Nöjesguiden på temat vinnare. Hon vill ha någon som kunde gråta en skvätt. Och gråta det kan jag….

Ja jösses, vemodet sköljde över mig. Så länge sedan och ändå bara ett andetag bort på något sätt.

Memory lane – Träffar Morgan

By | Memory lane | No Comments

25 år. Livet lekte. Nyinflyttad till Stockholm. Arbetar som följespotskötare på Börsen, säljare på H&M och spelar teater.

Går på en fest. Känner ingen förutom min kompis Karin. Sätter mig vid ett bord. En kille dyker upp.
Vi snackar hela natten, eller om vi ska vara ärliga, HAN, snackar hela natten… hahah…

Efter lite strul, där främst han var lite smått dum i huvudet, 🙂 så blir vi ihop och gör allt ihop. Morgan jobbar på Dramaten och emellan hans jobb så älskar vi att planera resor och ha roligt.

Livet är enkelt om än komplicerat.

Första gången vi träffas. (Tack Melinda för att du förevigade vårt första möte)