Nu är det allt dags för en tillbakablick tycker jag.

För x antal år sedan, en julafton tror jag visst att det var. Mina och syrrans ungar var små som kottar och rände än hit än dit, men framför allt så klättrade dom på oss mest hela tiden. Men plötsligt så kom det sig att vi var själva. Mamma, Pappa, Helena och jag. Det slog oss då, att såhär ensamma tillsammans hade vi nog inte varit sedan jag flyttade hemifrån. Och det var ju allt ett bra tag sedan. Den där stunden varade ju bara i ca 3 min, men vi bestämde oss för att göra om det. Och lite mer uppstyrt och lite längre än bara några minuter. Vi skulle fjällvandra tillsammans.

Följande sommar begav vi oss av. Till Grövelsjön!

Det var så fint. Dels att få gå så tillsammans, bara vi. Men även att få vara så i naturen, på fjället!

Syrran är ju nästan inte med på en endaste bild. Det är oftast hon som är bakom kameran. Så duktig fotograf!

Fast där haffade jag henne ändå på bild 😉

Mamma och pappa sov i husbilen medan jag och Helena sov på fjällstationen i Grövelsjön, så trevligt!!!

Dagen efter for vi till Njupeskär och spanade in vattenfallet. Mäktigt!

Det var något som hände i mig, där på fjället. Som om något lösgjorde sig. Hjärtat kändes så lätt och frihetskänslan var så stor!

Jag vill så gärna tillbaka! Längtar lite fjäll nu!

4 Comments

  • Helena skriver:

    ❤️❤️

  • Malin skriver:

    Åh! Det där skulle jag kunna tänka mig att göra. Helt ensam! Tänk tystnaden 🤭 Nåt att fantisera om i vabruari 🤧

    • Anna-Maria skriver:

      Ja men visst får en allt lov att drömma sig bort! Så härligt med något att fästa tanken på just denna årstid…..;)

  • Christina skriver:

    Åh va’ härligt😍 Det tänker jag att är viktigt att få till med alla barnen när dom flyttat ut och skaffat sig egna familjer ju – att vi får göra nåt ihop igen, bara vi❤️ Älskar med naturen, vet du, och särskilt fjäll!! Bara den luften!!! Mmmm!! Längtar! Kram

Leave a Reply