Monthly Archives

augusti 2019

Mäta avstånd och förälskelsen.

By | Blomster, Trädgård | No Comments

I veckan har vi hunnit med ännu ett besök på tomten. Det börjar kännas mer och mer som hemma. Fortfarande överväldigande, men hemma!

Vad håller Morgan på med här tro? Blivit trädkramare kanske?

Trädkramandet är det nog mer jag som står för.

Men vi hjälptes åt att mäta hur långt det är mellan de träd vi ska ha kvar.

Det är ju så att vi har anlitat en trädgårdsarkitekt som kommer hjälpa oss att forma våran dröm. För att få ritningen så exakt som möjligt så försöker vi få till rätt avstånd i trädgården.

Vi har fått en första utkast på planritning av trädgården och den är faktist helt fantastisk. Lovar att visa här när den är klar.

Vår dröm kan bli verklighet.

Jag hade även span på äppelträden och tror faktist ett av dom snart har mogen frukt!

Kolla! Krikon oxå!

Jag har sagt det förr, men jag blir som ett barn på julafton så fort vi besöker vårt framtida hem. Jag springer runt än här än där. Hjärtat bultar och kinderna blir rosiga.

Jag är förälskad!

Vi har så lite tid och det blev bara en snabb visit, men jag fick ändå med mig lite växtlighet, nypon, rönbär och väldigt många skalbaggar.

Önskar er alla en fin fredag och en härlig helg.

Kram!

Pyjamasarnas och gosedjurens tidevarv.

By | Familj | One Comment

Godmorgon torsdag! 🙂

Visst känns nattluften lite kyligare nu?! Vi sover med fönstret på glänt och kände att det var dags för en ordentlig pyjamas igen, efter sommarens sova endast i blöja läge ( alltså Alva och Edvin som bär blöja, ingen annan….)

Småtrötta ungar i pyjamas, tror kanske inte att det finns något gulligare.

Alva och Edvin har inte visat något större intresse för gosedjur. Men helt plötsligt så slog gosedjursnerven till.

Bläckis, Herr katt och kaninen är numera fullvärdiga medlemmar i familjen Dahl Alling.

Annars handlar det mesta om att leka drottning. Diverse befallningar strömmar ur de yngsta två.

 

Ja ni ser ju själva, inte kan vi neka denna drottning någonting som helst.

 

Team Dahlarnas, i fäders och mödrars spår för framtids segrar.

By | Familj, Träning! | 2 Comments

Här kommer ett tips!

Om man söker den ultimata teambuilding upplevelsen så kan jag varmt rekommendera Vasastafetten. 10 st löpare som delar på sträckan från Sälen till Mora. Vissa sträckor lite längre, andra lite kortare, så det funkar verkligen för både den mer erfarne löparen som den glade nybörjaren.

2013 var året jag inte körde någons som helst styrka eller rörlighetsträning, jag bara sprang, jag fick väldigt ont. Det var väldigt dumt.

Nu var det några år sedan sist, men vi har ett släktlag vid namn Team Dahlarnas.

Det krävs en hel del förberedelser för att få ihop det hela. Vem tar vilken sträcka, vem växlar till vem, vem skjutsar löparna och hämtar upp. Och hur tar sig supportrarna fram på bästa sätt för att heja fram laget.

Ja med en stor släkt så finns det många härliga supportrar oxå, att kämpa sig fram i Vasaloppsland och mötas av glada hejarop längs vägen från en sån här gullig en!

Ni förstår att det är rätt skoj!

De sista 100 metrarna så möter hela laget upp löparen som har den sista sträckan. Känslan av att se kyrktornet i Mora och sen passera målportalen tillsammans som lag, släkt och familj är så jädra härlig!

Mamma och pappa har stått för logistikplanering.

Förberedelserna är minst lika roliga som själva loppet. Vi peppar varandra och lägger upp hälsningar och glada tillrop på FB.

Här ser ni Morgan som kämpar järnet. Det blir ju något annat att springa stafett än att traggla sig genom en tävling allena.

Jag upplevde i alla fall en ännu större glädje. Och att heja fram Morgan tillsammans med Wille och Love var superkul!

Pappa hade bra tryck uppför!

Ett år blev jag intervjuad, kolla glädjen, pirret, ungdomen…

Här kommer en lite suddig bild men vill ändå puffa extra för min mamma!

Hur cool får man vara? Stå i skogen och yoga lite innan sin växling!

På senare år har vi varit lite halta, var och en till mans. Men det börjar nog räta upp sig.

I augusti 2020 hoppas jag vi kör igen. Tänk om jag fick någon av ungarna att springa?

Bilder från Marholmsloppet.

Love sprang 500m, Wille 1km och jag 5km. Riktigt, riktigt kul!

Ni hör ju! Vilken träningspepp jag har! Höstförkylningarna har inte tagit mig ännu så bästa att passa på!

Ps, länk till veckans poddavsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5d5ca3a9-b7d1-462c-b05c-fbfbe34bb4a0

Skolstart och munnen i streck.

By | Familj | No Comments

Jädrar vilken rivstart vi fick till igår morse. Alva och Edvin väckte mig kl 06.00 och jag tänkta att nu har vi minsann huuuur lång tid på oss som helst. Att få till den där mysiga första skoldagen. Jag gav Wille och Love frukost på sängen och visst mös vi på, men jag glömde visst kolla klockan……och helt plötsligt blev det jättebråttom och väldigt, väldigt stressigt. Usch! Jag gillar verkligen inte att stressa, och avskyr att komma försent. Hellre att jag är en timma tidig än att komma 1 minut försent!

Och de där mysiga första skoldagen fotot som vi brukar få till. Det blev ett foto taget i alla hast, med andan i halsen och med munnen i ett sammanbitet streck så gled vi in på skolan. Ändå med 2 minuters marginal…yes!

När andan var samlad och vi förstod att vi kommit i tid kunde jag slappna av och mysrysa lite. Det fina i att ungarnas klasskompisar visst växt en del i sommar. Jag sneglade på mina barn och såg ju att visst, har de vuxit de med.

Och de där förstaklassarna! Så små de är? Nyss var ju Love där och nu går han i tvåan! Wille i femman!!!!

Tiden, tiden, tiden!

Jag bjuder på några foton från förra skolstarten.

Stuts i stegen hade vi allt!

Tänker på min egen skolstart. Luktsuddgummin, bänkpapper och möta alla kompisar en inte sett på hela sommaren. Hur alla var nya men ändå samma.

Wille har hängt med sina kompisar över nätet men sa att ” Nu får träffas IRL ( in real life)” ………det är andra tider nu och inte har dom luktsudd heller. Men pirret finns där allt, inför skolstart och kompishäng.

Åter på tomten och en häxring.

By | Familj, Trädgård | No Comments

Godmorgon måndag! Här i Stockholm är det första skoldagen. Det är något rätt speciellt över det ändå.

Vi ska snart skynda iväg, men tänkte att vi skulle titta en sväng på gårdagen först. Vi besökte nämligen vår tomt igen.

Vi var utrustade med både det ena och det andra.

Fika såklart! Men även en sån där insektsburk med förstoringsglas i.

Uppskattat av alla faktiskt, eller kanske inte insekterna, men dom fick faktist lov att stå ut en stund.

Och så kom våra kompisar förbi och hade med sig hembakt äppelpaj. Så himla trevlig och få hänga en stund! Fina vänner i en trädgård. Idyll!

Till allas men särskilt Love och Alvas lycka, så var hunden Willeman oxå med.

De klättrades i träd såklart!

Jag tog även med sådana där kritor en kan rita med på asfalt. Funkar även på hus vill jag meddela.

Även detta var kul för alla. Det är ju något jag klurar på en hel del, att hitta aktiviteter som funkar för hela familjen. Rita på hus och kolla insekter var tydligen våran grej.

Visst är det något särskilt det där med en trapp. En hamnar alltid där förr eller senare.

Att åka på utflykt är mysigt, men absolut en smula omständigt. Jag vet att jag tjatar lite nu. Men om mindre än ett år så kan vi bara öppna dörren, ta ett steg ut och då är utflykten liksom där. Vi bor rätt i den.

Kan fånga hur många insekter som helst och bjuda hem kompisar och ungarna kan tumla runt hur de vill. Fast då får de allt hålla sig till att rita på papper….

Vad är nu detta för bild mitt i den trevliga utflykten tänker ni.

Jag blev oxå förvånad. Det syns inte så tydligt på bilderna här, men runt dungen så löper en upptrampad stig, helt rund i formen.

Himla märkligt tänkte jag, kan det vara att råddjuren går så cirkelformat runt och käkar just där….hmmmmm bästa att ringa mamma och pappa ( mitt lexikon )

Information jag fick var  att det troligtvis är en Häxring! Vaaaaa??? Sa jag först, men mamma berättade att det är Rådjurens parningstid och hanen jagar honan i snäva cirklar. Detta kallas alltså Häxring, eller Älvdans.

Tjusigt ju!

Nu kilar vi iväg mot skolan. Ha en fin dag! Kram från naturrundan.

När lyckan känns mer.

By | Drömmar | 5 Comments

Jag har tänkt på en sak, hur lyckan känns så mycket mer.

Visst handlar det om att jag har varit så nära att gå förlorad. Att jag är så medveten om att allt så plötsligt och abrupt kan ta slut. Nattsvart och över.

Jag är samma person och orosvargen har jag alltid med mig men inte lika markant.

Såklart kan jag tjura över att INGEN har tagit ut soporna. Men allt de där småtjafset hänger inte kvar så värst länge, så som det kunde göra förr. Det rinner av mig och jag vet att det är helt betydelselöst.

Däremot känns lyckan så mycket mer! Det må låta klyschigt men jag är så tacksam över livet, att jag får vara med. Jag bär med mig det varje dag. Jag lever inte i rädslan över hur fruktansvärt illa det hade kunnat gå. Jag lever i känslan av att jag lever! Och jädrar vad jag ger mig hän. Jag lägger ju upp en del dröminlägg här och mer kommer!

Längre tillbaka i tiden la jag allt som oftast band på mina känslor. Absolut kände jag kärlek och lycka men jag hade alltid en liten varningsklocka i bakhuvudet. Passa dig nu Anna-Maria, om du känner lyckan fullt ut så blir det så jädra hemsk sen när olyckan kommer. Och att drömma så stort som jag gör nu har nästan varit lite skuldbelagt.

Men jag har gjort en helomvändning. Jag vet att allt kan vara över på en sekund, sorger kommer förr eller senare. Bättre då att njuta allt jag bara kan nu. Kanske blir de där sorgerna mindre smärtsamma då. Ja hur som helst så kommer de drabba mig, oavsett om jag är lycklig nu eller inte.

Jag må hålla barnen hårdare i handen nu, för jag fick ju komma hem till dem.

Jag lever, jag lever, jag lever och jag släpper in den där koltrasten vars sång drabbar mig rätt in i bröstbenet. Jag gråter och skrattar, drömmer och låter alla känslor få ta plats.

Jag är här!

Kastanjer och snart skolstart.

By | Familj, Trädgård | No Comments

Godmorgon lördag!

Tänk så fort det går ändå, detta med att komma in i vardagen igen! Helt plötsligt har jag koll på att det faktist är helg.

Det enda som står på schemat idag är att Wille och Love ska till frissan. Skola nästa vecka och då tycker jag det är fint om dom är en smula ansade. Tänker oxå att det blir lättare att hantera lössen som kommer komma som ett brev på posten. Varje skolstart samma sak…..

Hittade det här bilderna på Love och kastanjen, från förra hösten. Utanför vår gamla lägenhet så tornade majestätiska kastanjeträd. Ett säkert hösttecken är väll ändå att ha en kastan i fickan!

Blev extra glad när jag upptäckte att vi faktist har ett stort kastanjeträd på vår tomt!

Kanske får bli en tur till tomten idag igen, se över äppelträden!

Men låter en bild på Alva från förra sommaren sätta känslan!

Ha en riktigt go helg!

Min bästa investering!

By | Träning! | One Comment

Det där med att investera sina pengar eller spara inför framtiden, det är jag riktigt dålig på.

Jorå, jag pensionssparar, men det är en så försvinnande liten summa så jag är osäker på om det kommer göra någon skillnad.

Det jag däremot har investerat i är en personlig tränare! Jag ger alltså till mig själv nu i realtid hellre än senare. Borde kanska ta tag i det där sparandet oxå men detta med att träna känns just nu viktigare.

Här är han! Oskar!

Att genomgå en tvilling graviditet med en efterföljande svår förlossning har satt sina spår.

Som gravid var jag så orörlig! Illamående och hade konstant smärta i princip överallt. Att böja mig ner var totalt omöjligt, tappade jag något fick det ligga där tills någon annan tog upp det…..

Det var högst obehagligt att vara så orörlig, men jag fokuserade på att vila under hela graviditeten. Det var så oerhört att bära två och jag var så rädd att något skulle hända dem.

Förlossningen var ju en resa i sig och mer maktlös och rädd om livet har jag aldrig varit.

Att försöka resa mig upp, första gången efter förlossningen var en mardröm. Och när jag väl lyckades så var det en sådan seger. Jag ville återerövra min kropp. I början handlade det just om det, och med små, små steg kom jag framåt. Klara av att gå på toaletten själv! Första promenaden som var ca 100m osv.

Jag och min kropp hade genomgått ett trauma och nu var det tid för läkning. Men jag klarade inte riktigt av det själv. Behövde proffshjälp. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta hjälp med träningen och jag har inte ångrat mig en dag!

“You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying…in sweat.” ~ Miss Grant/Fame

Nu har Oskar hjälpt mig i snart 2 år. Plötsligt kan jag röra mig på ett annat sätt och framförallt jag har inte ont någonstans! Målet var att bli vardagsstark, det vill jag bibehålla och kanske steppa upp en nivå. Siktet är inställt på att mäkta med TjejVasan och jag drömmer även om att kunna springa en mil igen.

Grejen med Oskar är ju att han vid det här laget känner mig rätt bra. Han vet när jag bara klagar och egentligen har mer att ge, han kan pusha på lite extra, ge motivation till att överträffa mig själv. Men han ser oxå de dagar jag är mer skör, då blir det inte lika prestationsinriktat utan ett annat upplägg.

Tack Oskar! Du är min bästa investering!

Jag vill se hela himlen och den finaste buketten någonsin.

By | Familj, Husdrömmen, Trädgård | 2 Comments

Häromdagen när vi var på den där fina lunchdaten, så var vi ju såklart även tvungna att titta till vår tomt. Stega upp, drömma oss bort!

Fast allra mest så stod jag bara där. Lyssnade och hörde inte alls stadens brus.

 I lägenheten kommer jag på mig själv med att leta mig ut igenom fönstret och söka himmelen. Mest ser jag andra höghus, men visst får jag en liten skärva av himlen. Jag vill se mer!

Här kommer jag att ha tillgång till hela himlen! Endast ett äppelträd som skymmer sikten här och där, det står jag gärna ut med!

Det finns huuur mycket äpplen som helst. Jag vet ju inte riktigt när de mognar. Men hoppas på att de hinner mogna innan Morgan börjar jobba helger. För då vill jag så gärna ta med barnen och Morgan på en äppelplockar helg, för att efteråt bege oss till ett musteri och göra äppelmust!

Är det någon som har bra recept, där äpplet spelar huvudrollen så dela gärna här!

Funderar oxå på hur vi bäst ska komma åt äpplena högst upp? En sådan här kanske? Eller någon som har ett bättre tips?

Några kvistar fick allt följa med hem till stan.

En äppelbukett! Där vilar jag blicken ett tag.

Drömmarnas fasad.

By | Anebyhusgruppen, Husdrömmen | 11 Comments

Men hörrni, nu är det väll ändå dags och titta lite närmare på vår husdröm. Idag tänkte jag att vi skulle kika lite på fasaden och omgivning näst inpå huset.

Att göra detta, titta närmare på just huset, dyka ner i vår husdröm. Det är så stort, så omvälvande, så makalöst roligt. Jag känner mig ungefär som om jag är 5 år gammal och det är kvällen före julafton. Den där julaftonskänslan en hade som barn, fast upphöjt till tusen!

Låt mig då presentera.

Villa Dahl Alling!

Här har ni fasaden. Det man kommer se från vägen sett, när en kikar in mellan träden, buskarna och den prunkande trädgården. Jag ryser längs hela ryggraden faktist!

Huset kommer målas vitt, med rött tegeltak och grått foder. Du älskade Villa Dahl Alling, jag skulle kunna äta upp dig!

Jag har lite svårt att hitta något liknande hus med samma färgsättning som vårt. Men detta ( taget ur Anebyshuskatalogen ) kanske ändå kan ge en någorlunda bild av just färgen. Fast dörren vår kommer vara grå.

Nu har vi traskat upp längs grusgången och rundat huset på höger gavel. Här är våran huvudentre. Välkomna in! Dörren kommer målas grå i samma färg som fodret. Drömmer redan om första julkransen år 2020!

Jag drömmer mig ju än hit än dit och har även vissa målbilder. En bild är starkare än de andra. När vi nyss flyttat in, kommit hyfsat i ordning.

Då, då ska jag gå ut på vår förstukvist, med mig ska jag ha en kopp kaffe och en bit vallmokaka recept från Elsa Billgren hittar ni här https://elsa.elle.se/citron-och-vallmokaka-recept/

Där ska jag sitta och lyssna till barnens skratt och skoj runt knuten. Kanske ser de mig inte ens. Jag får njuta en stund i min glugg av vila. Kaffe, kaka och barnskratt! Nyp mig i armen, denna dröm kan faktist slå in!

Hur tänker jag då kring blommorna där på vår förstukvist? Hmmmm får kanske bli något lite mer näpet där, till våren definitivt penser i alla fall.

Eller åhhhhhh förgätmigej!

Vi fortsätter att runda huset och tittar nu på huset baksida. Här ligger groventren, där går vi in när vi är helt täckta i lera eller snö.

Kolla in de smala lite längre fönstret. Innanför det långa smala fönstret leder en trapp upp till övervåningen. Ljuset där blir nog fint så det förslår.

Kanske blir det en pergola här med ett angränsande spabad hörnet.

Hur hög mysfaktor får man ha???

Eller så kör en rätt och slätt på budgetvarianten, badkar!

Ärligt talat har jag innan, inte riktigt förstått det där med pergola? Inte tak men ändå något? Vad?

Jag har ändrat mig!

En kan ju gunga där!

Och sätta fast segeltak!

Eller låta växterna göra jobbet!

Ehhhhhh!!!! Hur fint!!!! Jag tappar målföret och det är bäst att vi vandrar vidare och tittar in runt knuten.

Nu har vi snart rundat huset, men tittar först på vår vänstra gavel. Där kan man kika in i vår vinterträdgård och över den våran balkong. Där jag ska yoga var och varannan morgon.

Godmorgon Villa Dahl Alling!

Ja men titta! Här kan en ju stå och sträcka ut tårna.

Nu kanske ni tror att jag är värsta yogin?! Absolut gillar jag yoga, men hamnar mest i något slags stretchprogram. Och allt som oftast landar jag i barnets position, där jag alltid somnar!

Tänker mig egentligen att hålla balkongen hystat ren, endast yogamatta och någon belysning.

Men! Det kanske kommer visa sig att det är helt omöjligt att odla något på tomten. Kanske rådjuren tar allt? Kanske blir balkongen vårt enda odlingsställe?

Det återstår att se helt enkelt.

Då var vi tillbaka där vi började. Framsidan, husets hjärta ändå.

Vi kommer att ha altan och här kan det ju hända i princip hur mycket som helst! Mitt på huset har vi även ett tak som går ur, där kan det bli rätt mysigt!

Här låter vi klorofyllet ta över! Jo jag tackar ja!

Eller varför inte något att gunga i!

Duka långbord och bjuda syrran med familj på midsommarfest!

Att nyttja alla årstider!

Tänk om kvällen….

Eller helt enkelt varsin stol till mig och Morgan, där vi kan sitta och ömsom läsa bok, ömsom snegla på barnens framfart.

Och sen låter vi altanen breda ut sig, precis hur som helst.

Altanen styr och vi dansar efter.

Det här med att låta altanen omfamna träden, det är väll ändå en kärleksaga!

Hur gör vi med blommorna då?

Hmmmm det tål att tänkas på, men Jätteverbena sätter liksom pricken över i.

Eller så anlägger man en rabatt mitt i trädäcket.

Nä! Blommorna på altanen får allt vänta lite på sig. Går jag loss där, så kommer detta inlägg aldrig att ta slut.

Ja ni hör ju, jag är helt såld och har totalt kärat ner mig i vårt hus!

Många är drömmarna och alla kommer inte slå in. Det vet jag ju, men det gör alls ingenting.

Nu ger jag mig hän i detta och mina drömmar dom har inga som helst gränser och jag älskar det!

Ps här hittar ni veckans poddavsnitt. https://play.acast.com/s/familjendahlalling/261ae91a-fec3-4af0-b74c-7b7587954e69