Godmorgon!

Härligt med lördag! Igår vräkte regnet ner här i Stockholm och ikapp med det en annalkande förkylning hos mig. Så trist när den inte riktigt bryter ut, utan den liksom ligger och gnisslar i kroppen.

Nog om förkylningar! Strax ska vi åka och lämna Wille hos en kompis, det blir kalas i dagarna två med övernattning på kompisens landställe. Båtfärd, bad och kompishäng. Han är så peppad!

Och jag kan inte låta bli att nypa mig i armen för nyss var han ju såhär liten!

Vi var visst rätt små hela den då “lilla” familjen. Så lena och naiva vi var. En fin, fin tid när allt var så nytt, lite läskigt och helt underbart fantastiskt härligt. Känslorna var lite all over the place…

Bilden här ovan är tagen för exakt 11 år sedan idag!

Vipps sa det, som om jag nyss var där och bara blinkade en sekund.

Tiden, tiden, tiden.

Ni ser ju lyckan i Edvins ögon.

Och min största lycka är ju just detta.

Att få följa med på ungarnas framfart, se dom växa, det största!

Tänker igen och igen på det, hur fint det är att vara en stor familj. Att barnen, ( ja vi med ) har så många omkring sig som älskar dom. Ska tänka på det om mornarna, när hallen blir den smalaste flaskhalls och det verkar ytterst svårt att komma iväg hela stora familjen. Morgonen förvandlas till en cirkus, men det är min cirkus och jag älskar den!

Kram från familjen CirkusDahlAlling

Leave a Reply