Skip to main content
Monthly Archives

september 2019

Jag var modig!

By Familj 2 Comments

Vi fick allt till en riktigt fin helg. Inte gjorde vi något särskilt, men alla var på bra humör, samtidigt! Bara det är ju en vinst. Och jag har varit riktigt modig! Wille har parkour på Söndagar och efter att vi lämnat av honom på träningen och Morgan for vidare till teatern så gick jag Love, Alva och Edvin till en park som inte var inhägnad. Ja ni hörde rätt! Jag undviker ju annars alla parklekar som saknar inhägnad, då Alva och Edvin drar iväg åt olika håll. Visst blev det svettigt men det funkade faktist. Till största del för att Love var världens snällaste storebror och hängde med Edvin så att jag kunde jaga runt med Alva.

Ibland lekte dom till och med tillsammans.

De här höstdagarna alltså! Löven som börjar dra iväg i färgskalan.  Vackert, friskt, rosiga kinder och nöjda barn. Hoppas på fler sånna här helger. Jag är modigare nu!

Jag låter Alva sätta tonen för veckan. Den här känslan ska jag ha med mig!

Önskar er en fin start på veckan. Nu tutar vi på helt enkelt!

Nackdelen med skådisyrket.

By Familj, Morgan 5 Comments

Att prata om nackdelar när det gäller skådisyrket känns nästan lite förbjudet. Och när man som Morgan är sin egen företagare så är en ju verkligen tacksam när det rullar på med jobb. Finns ju inga garantier för det. Vi som familj har till mesta dels vant oss vid arbetstiderna. Det går så i perioder. Ibland är det mycket kvälls och helg jobb men det kompenseras av att han har mer ledigt dagtid och kan hämta barnen tidigt från skolan, få tid tillsammans innan han ska iväg till teatern.

Som sagt vi har vant oss, såhär ser yrket som kulturarbetare ut. Inget konstigt med det. Men nu när det nog bara är 4 helger kvar för Morgan på teatern detta år. Så börjar jag längta intensivt. Visst har jag och barnen jättefina myskvällar. Men han saknas! Och vilken jädra tur att jag känner så tänker jag. Nu räknar vi ner. Inte många helger kvar tills vi kan dela en pizza igen!

Längt!

Tiden! Livet! Tacksamheten!

By Familj 3 Comments

Hej Anna-Maria! Hörde jag plötsligt bakom mig i kön på Coop.

På ett ögonblicks sekund slungas jag tillbaka till hur det var då!

Det var nämligen min barnmorska jag mötte där i mataffären. Kerstin, som hjälpte mig under den där första pirriga, naiva graviditeten med Wille, mellanrummet något år senare och sorgen efter ett missfall. Och sen den oroliga graviditeten med Love. När det var dags igen och jag väntade Alva och Edvin hade Kerstin gått i pension. Men jag blev varmt mottagen av barnmorskan som tog vid. Jag har gått hos Mamma Mia på Söder i Stockholm och alltid, alltid fått så bra hjälp och blivit så väl omhändertagen.

Hur jag fick vila all min oro i deras trygga vård. Dom lotsade mig så fint genom alla graviditeter. I sorg och lycka, oro och glädjerus har jag samlat ihop mig och orkat ett steg till, och så ett till och ännu ett, fram till att barnen kommit till oss.

Och där mitt bland matkassar fyllda av blöjor och falukorv så fumlar jag med telefonen för och visa bild på barnen. Hur det blev, det var dom här personerna ni lyssnade på hjärtljud och följe tillväxtkurvor och framförallt tog hand om mig så att jag skulle orka. Sen var jag tvungen och rusa vidare för och hämta hem dom där som legat i min mage, för nu går de i skolan och den äldsta är 11 år nu.

Det blir inga fler graviditeter för mig, min kropp orkar inte det. Jag orkar inte det. Jag är färdig och njuter till fullo av de barn jag fick. Aldrig mer ska jag sitta i väntrummet hos er och hålla Morgan i handen i väntan på de första ultraljudet. En tid som aldrig mer kommer tillbaka.

Det jag känner inför det är kanske inte så mycket vemod, men mer en oändlig tacksamhet. Att ni bar mig! Och allt jag orkade och allt jag bar, inom mig och utom mig och överallt.

Tiden! Livet! Tacksamheten! Tack alla barnmorskor! Ja älskar er!

Spränga!

By Husdrömmen, Trädgård One Comment

Torsdagen började med att Wille var superförkyld, så fick bli en hemmadag. Men vi hann ändå en tur till tomten för att titta till. Det har nämligen börjats gräva ur för huset och källaren.

Det visade sig vara mer berg än vi hoppats på. Vilket innebär sprängning, vilket innebär en extra kostad. Inget drömläge men något vi ändå räknat med. Bara att bita i det sura äpplet och köra på.

Stora stenbumlingar som vi funderar på att spara någonstans, fina ju! Kanske lägger vi dom på den vänstra sidan av tomten som kommer vara mer skogstomt.

Berg till trots, det är ändå väldigt roligt och se vår tomt växa fram såhär.

Fint sällskap!

Nu rullar det på snabbt, med både jobb och markarbete. Vi håller andan en stund och säger trevlig helg, för nu börjar den visst snart igen. Jag såg att den nya Aladdinfilmen kommit ut. Den får det bli ikväll!

Att ha lite flyt på eftermiddagen.

By Familj 2 Comments

Så många eftermiddagar som det blir gnälligt hemma hos oss. Som om alla är ur fas på något sätt, något som inte klickat rätt.

Det kan så lätt bli kaos, att få middagen klar känns ibland som en omöjlighet och jag kan uppleva en trötthet så stor att jag inte förstår hur jag ska ta mig genom eftermiddagen utan att somna. Jag rinner ut i hela lägenheten och vet varken ut eller in.

Men de senaste dagarna har vi haft flyt. Allt handlar om mellis. Vi käkar mellis på bussresan hem! Så bra grej. När vi kommer hem är vi nästan alltid på bra humör. Och jag kan till och med pusta lite i soffan innan jag drar igång med käket.

Mellis på bussen, bra grej! Pusta i soffan med barnen, ännu bättre grej!

Fina saker, senaste tiden

By Familj No Comments

Hej! Tänkte lista några fina grejer som hänt på senaste tiden.

1- Efter en middagsvila så vaknade Edvin lite tidigare än Alva, Morgan fick vara hemma med Alva och jag drog med Edvin till affären. Sånt som jag alltid gjorde med Wille och Love men aldrig med Alva och Edvin, om dom inte sitter i vagnen. Men att handla ensam med båda, just i denna ålder funkar inte, blir nästan farligt.

Men oj så mysigt det var att gå hand i hand till affären. Vi var nog lika lyckliga båda två!

2- Eftersom  Alva sov längre mitt på dagen så kunde hon inte somna på kvällen. Edvin slocknade efter 5 min. Då fick Alva hänga med till soffan, kolla på film tätt intill mig och somna närmast armhålan. Så fint och få hänga sådär en och en liksom.

Ingen bild från soffan. Däremot från en stunds kreativitet, Alva leker hellre hund än målar. Vattenfärgen blir hundmatskål. Gott…..

3- Love har börjat köra bil! Näärååå ingen fara, men han är inne i en sån härlig skojar fas just nu! Tex hade han en hemuppgift från skolan där han skulle hitta något här hemma som börjar på bokstaven Y, han börjar snurra mig runt, runt tills jag tjuter ” Sluta jag blir så YR!!!!!” därefter skrev han ”YR mamma” i läxboken.

4- Wille har för första gången åkt buss alldeles själv. Ändå från Mariatorget till HammarbySjöstad. Var nog minst lika pirrigt för honom som för mig. Så stolt!

5- Vet ni vad! Jag fick min andra tvillingäggula! Rätt ner i pannkakssmeten! Kanske flyger känslorna runt lite hur som, men en tvillingäggula ger mig lyckorys!

Här hittar ni veckans poddavsnitt. Trevlig lyssning! https://play.acast.com/s/familjendahlalling/85df27a4-eb91-4bf9-9ea9-15a89a1c8bd5

Nattningsritual och jag sjunger vetekuddens lov!

By Familj No Comments

Hej!

Hoppas ni har det fint i hösten. Jädrar vad kallt det är på mornarna nu! De ljumna sommarkvällarna på balkongen är ett minne blott.

I våran familj är vi riktiga fryslortar, eller jag Wille och Love i varje fall….och nu har vi infört det ultimata kvällsmyset.

Morgan jobbar nästan varje kväll så nattning av barn ligger på mig. Just nu går det hyfsat smidigt att få Alva och Edvin i säng och när de väl sover så vaknar dom inte förens vid 23 tiden och somnar då om hyfsat lätt.

När de minsta har somnat äter Wille och Love kvällsmacka. Undertiden fixar jag deras rum. Jag ställer fönstret på vid gavel så att rummet blir riktigt utkylt. Sen värmer jag vetekuddar ( riktigt heta ska dom vara ) och stoppar under täcket.

Och sen kryper vi ner tillsammans. Rummet är så kallt att vi ryser och sen ner i det där varma…..alltså såååå himla mysigt! Bra bok ska läsas och gärna diskuteras. Och där i vetekudde myset med endast nästippen ovanför täcket så kommer alla de där samtalen och frågorna som så lätt skyndas förbi dagtid.

När jag var gravid med Alva och Edvin så hade jag ont nästan överallt. Jag köpte flera vetekuddar, en som jag hade över axlarna och den svarta långa har kardborreband så den spände jag fast runt höfterna och ibland lät jag även en tredje och fjärde ligga mot handlederna och armarna. Jag har även haft med mig en vetekudde till förlossningen, perfekt till förvärkarna men oxå jättebra till eftervärkar ( som jag inte hade en aning om skulle vara så smärtsamma ).

Jag sjunger vetekuddens lov helt enkelt!

En bättre Söndag!

By Träning! One Comment

Godmorgon! Då drar vi igång en ny vecka, men först ser vi en stund på min Söndag.

Jag vaknade med Lördagens spår av bitterhet i munnen, eller ok mest myskvällens chips och godisfest. Det enda jag ville göra var att dra något gammalt över mig även denna dag. Men ser ni det gick inte! Det gäller att klura ut vad man vill ha och vad man behöver. Dessa två går inte alltid ihop. I Lördags ville jag ha och behövde vila. ( Ja den vila som står att få ensam med barnen…) I Söndags ville jag ha vila men behövde något helt annat.

Tidigt innan Morgan drog iväg så stack jag ut.

Ja men ni ser ju!

Så dränerad och tom och sur och bitter och alldeles, alldeles…….

Nä ut i joggingspåret, ville bara hem till soffan, men tvingad mig ut på 3 km var tanken. Bättre än inget!

Men så hände de något, när joggingskorna är på, luften är frisk och jag passerar 3 km och känner att jag vill ha mer! Måste in i skogen oxå och vips så blev det 5 km.

Lite annat face nu va!

Lite stretch och så är en lycklig igen.

Efter den starten så blev Söndagen sådär mysig som vi alla behövde. Det är ju det där som är grejen att skilja på vad en behöver och vad en vill ha.

Nu ska jag axla denna vecka och hoppas på fler joggingpass!

En sämre Lördag.

By Familj 2 Comments

Åh jag var ju så peppad på Lördag. Hade gjort mysiga planer. Morgan jobbar som bekant hela helgen. Och jag tänkte ta ut alla ungarna i den härliga Septembersolen.

Åka bussen till Willes danslektion för att lämna av honom och medan han dansade loss så skulle vi andra ta en frisk promenad till närmsta lekpark. Alla var så peppade, men så vaknade jag med jordens mensvärk. Brukar inte ha jätteproblem med smärta, men jösses! Jag hade så ont så att det faktist kändes som om tänderna skulle ramla ut. Alvedon hjälpte föga. Det var bara att inse mina begränsningar och hålla oss hemma.

Höst solen lyste så obarmhärtigt in genom fönsterrutorna. Wille var helt ok med att få en slappardag hemma. Själv var jag  inte lika nöjd. Jag är ju på ständig jakt efter rörelseaktivitet för barnen, särskilt de stora som så lätt hamnar framför datorn. Urk! För mig en sämre Lördag helt enkelt.

Alva och Edvin blev en smula rastlösa och med en värmekudde mot magen rev jag sönder en papperspåse och ritade på en ratt.

Hepp! En bil!

En blöjkartong blev ett flygplan, hepp igen….det blir som det blir i bland.

Idag är en ny dag och jag mår mycket bättre. Idag ska vi ut!!!

Som att föda

By Familj, Husdrömmen, Trädgård 3 Comments

Hej Lördag!

På lunchen igår skyndade Morgan och jag oss iväg till tomten för och se om dom hunnit börja röja något.

Alltså wow! När vi steg ur bilen mötes vi av ljudet från motorsåg och skogsmaskin, allt till doften av fällda träd och motorsågsbensin.

På en sekund gick jag i barndom. Är ju uppvuxen på landet och pappa har alltid jobbat i skogen mer eller mindre, så detta blev så hemmavant på något sätt.

Vilket jobb dom gör! Huset var redan puts väck, här ser ni den forna husgrunden.

Bra gäng

Och  när den gamla boden försvann så kom det fram en riktigt fin stengärsgård, det som göms i snö osv.

Men det som slog mig allra mest var ju ljuset som flödade genom vår tomt. Vi sprang runt helt rusiga och fick inte till någon vettig bild på det. Men äpplen kom såklart med på bild

Åhhhh doften av sågspån och motorsågsbensin är som lustgas för mig. Och när den stora tallen föll till marken var det nästan som att föda barn, fast helt smärtfritt!

Detta var för oss en riktigt milstolpe! Kan inte tänka mig ett bättre avslut på veckan.

Nu ska jag ta mig ann denna helg.

En yxa i en stubbe! Nu är det befäst! Snart dundrar familjen Dahl Alling in!