En stor, stor dag, ännu en milstolpe!

Godmorgon Söndag!

Vi har haft det lite trixigt med cyklingen. Främst för Love. Han har tyckt det varit superkämpigt och inte varit supersugen på att kämpa sig igenom det där första svajande tagen. På landet sprang vi bakom honom och höll i en sådan där pinne en sätter fast på cykeln. Men det hände allt för sällan! Har superdåligt samvetet för det. Jag och Morgan skulle stöttat mer och tragglat på. Men det var alltid så mycket annat kring oss, och så släpade detta med cyklandet efter. Har känt mig rätt usel faktist.

Men så igår plockade vi fram alla cyklar. Jag snörade på mig löparskorna och tänkte att ” Nu ger jag mig inte! Nu ska jag lära honom att cykla? Hur lång tid det än tar!”

Han rullade ut cykeln på gården, tog plats på sadeln. Jag gjorde mig beredd att hålla i….

Men så! Det bara flöt på! Han kunde cykla!!!!!!

Den minen! Det ljuset i hans ögon, när cykeln svarade på bentagen och balansen flöt på hur lätt som helst.

Trots att cykeln var alldeles för liten och den enda hjälmen vi hittade var hockeyhjälmen, så cyklade han hela kvällen!

Mitt hjärta var och är fortfarande så stort och rött och får knappt plats i min kropp.

Willes cykel är för liten för honom så tror att den kan passa Love. Alva och Edvin fick fina springcyklar.

Om alla var stolta?! JA!

Och så lite bandy på det!

Efter avslutat sportande gick vi in och barnen kollade på film medan jag skolade om några Zinnior.

Detta till ljudet av min alldeles egna ljudbok! Morgan ska läsa in en bok nästa vecka och övar här hemma. Inte mig emot!

Att plantera till ljudet av Morgan som övar högläsning vid köksbordet och barnen som var nöjda efter cykelpremiär. En bra, bra dag!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!