Tomtjakten

Jag scrollar Hemnet som en besatt. Eller är det besatthet när det första jag, gör innan jag klivit upp ur sängen, tar fram telefonen och börjar titta på Hemnet om det kommit nåt nytt hus, vid morgonkaffet, innan jag lämnar barnen, på väg till skolan, på väg hem, när jag ammar, när jag lagar mat, på toaletten. Varje ledig sekund eller om jag gör nåt annat så åker telefonen fram. Har det kommit nåt nytt? Jo, det är besatthet.

Det kommer nytt men det ligger antingen för långt ut, för dyrt, för mycket berg, för lite berg, för små tomter, för nära väg, för långt från väg. Men ibland hittar vi små drömmar och vi åker och tittar men vi började titta mer på området än själva huset. Vi kände in området; ”hmmm… skulle vi kunna tänka oss att bo här”?

Visst, vi hade några områden vi gillade och då sökte vi på tomter där. Ett hus låg på Drabantvägen, i Boo Gård, och vi blev kära i huset men också omgivningen och blev grymt besvikna när huset klev låååångt över vår budget.

Morgan ändrade strategi!
Han bestämde sig för att gå ut på hitta.se för där kan man se vem som äger vilken tomt. Fokuserade på området kring Saltsjö-Boo och Boo Gård. Finns ganska många hus och tomter som inte ligger ute till försäljning. Man vet ju aldrig. Kanske finns nån som går i säljas tankar men ännu inte gjort slag i saken. Han började ringa runt till de olika ägarna.
Ingen ville sälja. 

En dag när jag sitter och äter lunch, tvillingarna sover, så öppnar jag Hemnet-appen låg det en tomt i samma område. Till och med på samma gata; Drabantvägen! Jag går nästan upp i limningen och skriker rätt ut. Tvillingarna vaknade! Men det gjorde inget, för det låg en tomt på ”vår gata!”

Morgan jobbar men jag skickar flera SMS. Morgan slutade tidigare och vi åkte till tomten direkt.

När vi kör in på tomten och jag ser alla äppelträd då blir jag som salig. Här! Här ska vi bo!! Vi ska fan ha det här, sa jag till Morgan. Här ska barnen springa fria och växa upp. Här ska jag gå ut om sommarkvällen och vila min panna mot äppelträdets stam, när endast mamman är vaken.

Vi var med i en alldeles för svettig budgivning. Ja, budgivning är ju ett kapitel för sig, kanske jag skriver ett inlägg om det.
Men efter en del om och men så blev tomten vår!

Nu börjar resan mot vår husdröm!