Himlen är oskyldigt blå!

Ja, nu är mina känslor lite all over the place……Det är skolavslutning för Wille och Love idag.

Love övade nyss på sången de ska sjunga i eftermiddag ” Himlen är oskyldigt blå.”

Det var ju som att vrida på en kran. Jag grät så att jag hulkade. Love tyckte det var supermysigt så han klämde liksom i för full hals. Edvin började gråta för att jag grät och så satt vi där och ylade i soffan.

Detta har jag skrivit om förut men skolavslutningen är ju liksom ett tillfälle när allting kokas ihop. Alla mörka novembermornar, alla sura gympapåsar och tappade vantar. All förväntan och lust till att lära nytt.

Wille fick jag vattenkamma och klä fin i hatt. Snyft, snyft, snyft så fina barnen är! Love sa så smart när jag försökte få på honom skjorta.” Nä du mamma jag bestämmer mina kläder själv! Ta inte i från mig min fantasi!!!”

Skolavslutningen blir ju såklart annorlunda i år. Willes klass ska ha kakfest och vattenkrig. Han drog med sig en hink just innan han for ut genom dörren. Loves klass ska på utflykt så i hans väska ligger det picknickmat.

Så fint att skolan fixar till det fint och skoj för barnen det rådande läget till trots.

Och Loves klass ska i eftermiddag gå ut utanför skolan för att sjunga och då får vi föräldrar komma förbi ( hålla distans såklart )

Då blir det fler tårar som ska rulla, sen väntar ca 2 veckor på fritis och därefter flyttar vi strax in i vårt hus och sommarlovet kan dra igång ordentligt. Myggbett, skrubbsår och smultron på strån. Som jag längtar!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!