En trasmattas förvandling.

Ni som följt mig här ett tag minns kanske att jag i början av året fick ett par fina handvävda trasmattor utan av Ami.

Se så nöjd jag var! Jag bestämde mig snabbt för att inte rulla ut dem förens huset stod klar. Det blev ännu en sådan där målbild att hålla sig i.

Och nu var det då dags att bocka av ännu ett mål.

Först tänkte jag att de skulle få pryda köksgolvet. Men jag ändrade mig och kom på en mycket bättre ide.

Vi har ju en balkong på ena kortsida utav huset. Där har jag drömt om att få yoga en dag.

Så trasmattorna blir helt enkelt mina yogamattor!

Jag rös lite, både lyckorys men oxå längtan efter just Ami och Johan. Men kombon pandemin deras ålder och mina små barns ålder känns alldeles för skör.

Det blåste så fint i träden, sådär alldeles lagom. Jag strök bort några tårar och tog plats på mattan. Tänkte på vävboden och Ami.

Högt där uppe liksom mitt mellan trädkronorna andades jag och körde mig yoga lugn på en trasmatta. Och då kändes de som om vi var nära ändå, du och jag Ami.

Jag blev lugn kring ögonen och så fick jag besök av en liten en.

Lyllos mig som har de finaste yogamattorna någonsin!

Tack Ami!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!