Det var lördag och efter lusfadäsen så bokade jag klipptid till Wille och Love. Skulle vi drabbas av en andra vågens löss så skulle dom i alla fall bli lättare att kamma.
Morgan drog iväg med Love och han blev så fin! Som om han växte några år när håret åkte av.
Jag drog iväg med Wille och Rubiks kub. Den där Rubik är med överallt!
Det är något som händer där i frisörstolen. När nacken kommer fram, så tar jag nästan till lipen.
Som om nackens skörhet slår ann en sträng hos mig. Jag ser honom genom alla åldrar. Som nyfödd på mitt bröst. Förskoletiden. Där han är just nu, på väg mot tonår. Jag förnimmer även en vuxen man, en äldre man. Det svindlar och jag får väll ändå skärpa ihop mig!
Det är ju bara lite hår!
Det rådde inga tveksamheter kring frisyrval.
Regnbågshår ville han ha!
Regnet öste ner och vi köpte ett paraply som självklart matchade frisyren.
Som sagt, Rubik är med överallt.
Man kan säga att det råder Rubik kubs feber hemma hos oss.
Fast vissa föredrar kakor istället.
Åh ja! Nacken! Mina tvillingkillar var nästan två år när vi började klippa dem. Då hade de hår långt nedanför axlarna. Jag klippte nån cm om dagen i veckor, för att vänja mig. När jag var klar kändes det som att mina bebisar var borta, oåterkalleligt borta. Det var sorg!
Nu älskar jag deras nackar och tar varje chans att pussa där!
Underbart fina barn har ni!
Förstår dig sååååå väl! 🙂 Kram till dig och tack för att du delar med dig!