Min största utmaning i trädgården!

Ja men låt oss prata lite rådjur!

Vi träffade på en av våra nya grannar, som bor just bakom vårt hus. ( Så himla trevlig! ) ( Inte rådjur alltså! Människor pratar vi om just här…)

Jag fick då berättat för mig att rådjuren har en stig över våran tomt. De går alltid samma väg tydligen. Jag frågade lite nervöst hur det går med odlandet då? Jag fick till svar att ska en odla något överhuvudtaget måste allt vara noga inhägnat.

Hon hade tagit upp en pallkrage på altanen för att odla där. Många trappor upp. Men närå, rådjuren där ute skyr inga medel, de traskar så gladeliga upp för vilka trappor som helst. Helt orädda.

Själv är jag uppvuxen på landet, mitt i skogen. Där var ju vilda djur just vilda. Rådjuren såg vi på åkrarna, men kom vi för nära så fladdrade de snabbt förbi. Älgarna kunde vara lite lurigare på höstkanten. Då smög vi ut på trappan och lyssnade till ljudet av älgar som mumsade äpplen i vår trädgård. Stora ögonblänk i mörkret, så mäktigt och lite läskigt. Men visst for de iväg om vi började göra ljud ifrån oss.

Jag tror allt att rådjuren kommer vara min största utmaning i vår trädgård.

Igår när vi for förbi huset så såg vi detta just bredvid oss.

Nämen! Huuuur gulligt får det lov att vara! Bilden är så suddig för jag darrade lite på handen. Vi kom så nära och rådjurs kidet var såååå litet och näpet och supergullig.

De stod länge så och kidet diade och mamman brydde sig inte ett spår om oss. Fast vi bara var några få meter bort.

Så tröttnade de plötsligt och spatserade iväg helt lugnt och sakta.

Och då kändes det plötsligt lite obehagligt. Geten tittade liksom för lugnt på mig. Ett rådjur ska ju flacka med blicken och liksom hoppa bort! Det var som om hon kände sig rätt överlägsen.

Hur fint jag än tycker det är med ett litet rådjurskid, så är jag väldigt ovan vid att vilda djur är tama…..men jag lär ju vänja mig. Detta blir min största utmaning i trädgården!

Hägna in! Hägna in ska jag göra!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!