Skip to main content

När vi besökte Leksand så föll de sig ju så att det var fasligt kallt. Vi hade mysigt, men sommaren tycktes vänta på sig. Jag kan ha huttrat och klagat en del.

Det föll sig ju även så att jag fyllde 40 och kan ha önskat mig en resa utav Morgan. Och det kan vara så att jag fick en resa….

Om knappt en vecka far vi till Kreta och nu sitter jag här med resfeber och magknip…

Flygrädslan har smugit sig på. När jag träffade Morgan var han jätte, jätte rädd för att flyga. Skräckslagen faktist. Men med åren har han jobbat med rädslan och är numera ganska lugn. Med hans avtagande rädsla så växte min. Eller var det med den växande barnaskaran den smög sig på. Lite mer oro för varje barn.

Det skaver i mig och jag har svårt att sova. Sådär i gryningstimman kommer tankarna om hur jag ska lyckas rädda alla barnen från en krasch, jag har ju bara två armar. Jag ligger och funderar ut den bästa klädseln, vilka skor ska jag ha på mig så jag inte snubblar när jag ska försöka rädda alla ur planet……jag tittar på barnens pass och gråter lite för att dom är så sköra.

Eller vänta lite nu! Det ju jag som är skör just nu! Ok, jag resonerar med mig själv. Just i gryningen funkar jag inte helt normalt, det vet jag ju! Flygrädslan glider undan. Men då, då rullar klimatångesten in. Visst har vi klimatkompenserat, men vad hjälper väll det.

Ja ni hör ju, jag åbäkar mig och håller på. Själen fladdrar än hit, än dit.

När morgonen tillslut kommer så känns ju den där oron skrattretande, att det nog kan bli bra med den där resan trots allt.

Barnen är i alla fall peppade. Vart är mitt flygplan är det första Edvin säger när han slår upp ögonen.

Och nu har de övat i både packning och snorkling.

Jag skärper ihop mig och smittas ändå lite av deras förväntan.

6 Comments

  • Ulrika skriver:

    Har själv ingen flygrädsla brukar tänka att jag kan inte göra det bättre själv än piloter och flygtornsansvarigs mm. Känns mer befogat att vara rädd när jag åker bil med vissa där jag VET att jag hade varit säkrare förare😉Förstår dock din rädsla utifrån barnen då jag själv mer kan känna allmän oro inför resor sedan barnen kom. Både när de reser utan oss (med sport och andra uppdrag) eller med oss. Lyckligtvis har ju allt gått bra och säker på att ni kommer få en underbar resa🌞

    • Anna-Maria skriver:

      Det här är så bra för mig, att du skriver detta! Just så jag måste resonera med mig själv! Tack! kram kram

  • Emma skriver:

    Jag lyckas hålla flygrädsla i schack när hela familjen är med för skulle planet störta är alla med och ingen blir lämnad kvar. Att flyga utan barnen är olidligt numera särskilt om vi åker båda föräldrar utan barn. Då krävs massa whiskey som jag inte ens gillar egentligen 😂

  • Christina skriver:

    Total igenkänning i vanlig ordning – och som du vet… kommer resan gå huuur bra och tryckt som helst❤️ I promise!! Imorn bitti, eller rättare sagt inatt åker jag och min familj till Spanien i två veckor. ligger just och ska sova, men var tvungen att läsa bloggen först☺️ Ligger oxo och tänker på det som faktisk är fakta: Man kan sammanlikna ett flygplan med en PANSARVAGN, och när det blir turbulens, är det lika tryggt som att en riktig pansarvagn åker över ett litet väg gupp.,, kram och sov gott❤️

    • Anna-Maria skriver:

      Tack för pansarvagn! Det har jag inte tänkt på, den tar jag med mig! Tack 🙂 önskar dig och de dina en underbar semester! kram kram

Leave a Reply to Anna-Maria Cancel Reply