Husdrömmen

Vi var länge nöjda med att bo i lägenhet. Jag och Morgan jobbade mycket så det passade oss. Nära jobb, vänner och minimalt med underhåll. Perfekt!  

I o med att vårt första älskade barn Wille föddes så började jag så smått och längta ut. Om somrarna hyrde vi olika hus på landet och i skärgården. Drömmen om ett eget landställe började formas. Vi satte upp en plan. Inom 5 år skull3 vi ha vårt eget sommarhus. Kära vänner tipsade oss om ett i närheten av deras ställe, så vi sonderade terrängen. Vi skulle absolut inte köpa just nu, men man kan ju alltid kolla och en mysig utflykt är ju aldrig fel.

Vid mysiga Sjöskogen, utanför Norrtälje, fann vi det finaste lilla röda hus omgärdad av en prunkande trädgård och stora gräsytor. Vi gick runt länge på tomten, tittade och drömde. Sen gick vi den mysiga vägen genom skogen ner till stranden och jag vet där och då att detta måste bli vårt!

Nervösa men förväntansfulla lägger vi ett bud och sommardröm blev verklig. 

All ledig tid spenderade vi nu här. Och det var första sommaren våra barn kunde springa fritt på en gräsmatta och leka sig blöta i vattenspridaren. Det var nåt i mig som klickade. Något jag saknat så länge. Friheten, min egen barndom. Jag är uppvuxen på landet i skogen. Byggt kojor på höskullen, täljt barkbåtar, omgärdad av hundar, katter och en och annan häst, så har jag vuxit upp fri. Fri att kunna springa lös, som om drömmarna tankarna fick fritt spelrum på ett helt annat sätt än i stan. Jag vill ju ge samma frihetskänsla till våra barn. 

Både vi och barnen får nya fina vänner. Barnens springer mellan stugorna och grannsämjan är helt fantastisk. Våren och Sommaren är som en enda lång barfota dröm. 

Hösten kommer och vi flyttar tillbaka till stan och jag känner det som om jag låser in både mig själv och barnen. Förpassade till lekplatser och tvättstugans källare får jag nästan svårt att andas. 

Då föds drömmen om ett hus mer permanent. Jag vill ha det vi har på landet alla dagar i veckan. Och nu börjar det. Husjakten! Det kan ju inte vara svårt. Hemnet min bästa vän, det gick ju fort att hitta landet. Jag menar hur svårt kan det vara!??