Förkylningen hänger som ett tungt moln över oss. Krupphosta, snor, barn som inte sover på natten och sen bestämmer sig för att kl 05 är det dags att gå upp. Vi hade liksom allt emot oss.
Men jag står inte ut i lägenheten. Borde ju inte klaga, för om ett år har vi vårt hus, men kan inte låta bli. Väggarna kommer emot mig och jag måste bara få ut alla!
Vi lyckades ta oss till Stora skuggans 4-H gård.
Så fort vi kom dit var det som om jag fick ner andningen till lungorna igen. Jag ser hur barnen lösgör sig och allt inom mig blir lent.
Vi han var där i prick 30 sekunder, sen blev det fika.
Den ihåliga eken var en fin lekplats. Förr trodde man att om man lät barnen krypa igenom eken så kunde det bota sjukdom.
Självklart testade vi det, flera gånger! Märkte skillnad direkt.
Nä, snoret försvann inte men humöret vart på topp!
Och så kollade vi in djuren. Lammungarna fick jag tyvärr inte med på bild. Tror lammungar är det vårigaste jag vet.
Geten ville stångas och Loves arm for upp direkt. Han drog Edvin lite åt sidan och viskade ” försiktigt nu Edvin, stå här hos mig”.
Den där beskyddande armen, syskonkärleken. Den är värd ALLT. Alla sömnlösa nätter, allt tjafs och tjat.
I en enda sekund, allt är gott!
Alva var inte det minsta intresserad av djuren eller att hänga med oss.
Hon går sin egen väg. Alltid! När jag försöker plocka upp henne blir hon hal som en ål. Drar sig hit och dit. Pillemarisk till tusen är hon. Även om det just nu är en smula utmanande för oss som föräldrar så hoppas jag innerligt att det är sida hon kommer hålla fast vid.
Det kommer gynna henne längre fram tänker jag. Vara sin egen, utforska det hon vill, gå sin egen väg.
Hon hittade en cykel och skulle dra. Men då fick faktiskt brorsan nog!
Sen var det dags att fara hem och då blev båda hala som ålar och grät hela vägen till bilen.
Och jag grät lite i smyg för att ett år känns så oändligt långt.
Vilka underbara bilder av vår och framtid! Era lammungar går inte av för hackor dom heller! (I mormors ulltröjor.) Och bilden av Alva, strävande uppför backen med utsträckta armar kunde ha rubriken ”Och den ljusnande framtid är vår…”! Det känns verkligen bra att se alla era barn gå målmedvetet (inte minst fika är ett viktigt mål!) för att se och upptäcka, ta hand om varann, pröva sig fram… Naturen ger kunskap och läker. Jag önskar verkligen att allt går som på räls mot egen trädgård!!! Påsk, påsk på er!
Tack! Ja nu håller vi tummarna för att bygglovsansökan går igenom, för nu längtar vi väldigt, väldigt mycket!
Många kramar och glad påsk!
Alltså du skriver så fint! Detta är en underbar blogg! Morgan är ju en gammal idol för mig från ”Tippen” och jag älskade hans bok. Via hans Instagram kom jag in på din blogg och nu är du min nya idol. Eller hela er familj. Du verkar vara en fantastisk mamma! Fortsätt skriv så ärligt och öppet, det är underbart att läsa. Kul att följa er resa. Längtar efter er podd! <3
Nämen oj vilka fina ord som möter mig denna måndagsmorgon! Efter att kanske sovit ca 2h är en ju rätt skör så dina ord värmer verkligen! Tack snälla fina du! Så roligt att du gillar bloggen! Tack, tack igen och önskar dig en riktigt härlig dag! kram/ A-M