Resan med start i moll.

Godmorgon! Det är så bra det där med kamera i telefonen.

När vi kom hem hade jag svårt och liksom sammanfatta vad vi varit med om. Men så tittar jag igenom bilderna och ser ju hur det var. Landar i den där semesterresan som nyss var.

Första bilden tog Morgan på mig vid första middagen på hotellet. Vi hade ingen kul flygresa, Wille blev ju magsjuk, och när vi skulle ta bussen till hotellet drabbade den honom igen. Morgan vädjade till busschauffören att stanna en kortis men han vägrade. När vi äntligen kom fram till hotellet ställde sig Morgan i kö för att checka in. Det tog 45 min! Vi andra höll oss nära toaletten för Willes skull. När Morgan väl checkat in så visade det sig att vårt rum inte var klart förens 1 timma senare……

Så här sitter vi alltså, hela familjen gick upp kl 04.30 på morgonen och var vid det här laget allt annat än nöjda. Om jag just där och då ångrade resan? Ni får tolka mitt ansiktsuttryck själva…

Man kan väll säga att resan började lite i moll. Jag suckade djupt några gånger men sen får en ju helt enkelt försöka hämta hem det. Vi fick vårt rum, Morgan och jag la en stund på att snacka om allt jobbigt och sen bestämde vi oss att vända på steken! Försöka dra oss ur vårt moll läge.

Att kyla ner sig är en bra grej!

Att kasta ungar omkring sig är oxå kul!

Har ni föresten sett vilka fiffiga ”snorklingsmojänger” Wille och Love har. Ser lite läskiga ut bara, men funkar toppen!

Vi försökte gulla oss på bild oxå, vissa visade vägen….

Kvällarna var bäst! När värmen la sig något och ljuset blev mjukt. Det fanns en inhängnad lekplats. Ääääälskar inhägnade lekplatser!

När jag kollar igenom alla bilder så ser jag ju att Alva endast är med på ett fåtal foton. Det är inte för att hon inte gör sig på bild, utan att vi helt enkelt mest har jagat runt efter henne. Hon vägrade sulkyn, vägrade skor trots stekhett på marken. Hon vill framåt, vidare heeeela tiden. Titta en geting den vill hon klappa, den hemlösa hunden måste kramas hårt, och där är havet med stora vågor, bilar och vägen, Jaaaaa!

Här fick jag allt en bild i all hast. Sekunden senare ville hon undersöka kontakten till högtalaren, kan man få en stöt av den tro????

Vad händer med bröderna när Alva är upptäcksfärd?

Jo, de väntar!

Och väntar….

Och väntar….

En fin klänning hade jag med mig och den skulle ju fotas såklart!

Men finast var den att leka gömme i!

Försökte vara lite romantisk vid ett blått staket. Synd bara att  kinden var insmetad med nutella…..

Detta kunde vi inte se oss mätta på!

Jag skulle så gärna vilja säga att om resan började i moll så slutade den i dur. Men så känns det faktist inte, absolut kom vi ur det värsta moll läget, men vi hämtade aldrig riktigt hem det. Att ge oss av på just en sån här resa, just nu, efter allt jobb. Det var inte det smartaste vi gjort!

Men! Jag ser ju oxå på de sista bilderna i telefonen, att det ändå vilar ett slags lugn över oss. Om man jämför den första och den sista bilden i det här inlägget så avslutar vi ändå mer i dur än i moll. På den härligare delen av vågskålen ändå.

Någon liknade resa blir det inte än på vääääldigt länge. Nu lägger vi krutet på resan mot vårt hus istället.

Tänk, nästa sommar! Då står det där!