Hua för gårdagskvällen! Edvin ramlade otursamt in i vår tv- bänk. Jag såg direkt att det började blöda och tryckte min hand mot såret. Men när jag lyfte på handen, hua! Det pulserade ut blod och jag fick faktiskt panik. Jag skrek på Morgan medan jag själv blundade. Fick som kortslutning i hjärnan. Morgan kom med papper och vi höll tryck emot. Jag bannade mig själv när jag tänkte på vårt medicinskåp, hur allt är huller om buller och vart fan har jag lagt tryckförbandet??????
Turligt så avtog blodflödet rätt snabbt, och Morgan for iväg med Edvin till närakuten. Dom fick komma in direkt och Edvin är nu ihoplimmad och mår hur bra som helst. Grönt ljus från läkaren, allt är nu gott!
Nog mest jag som är skärrad. Kanske främst över min egen reaktion.
Och idag är det jag som städar ur medicinskåpet! Och inhandlar ett rejält första förband kitt! Som jag lägger längst fram i skåpet!!!! Ordning och reda för tusan!
Åh det är så lätt hänt! När min ena son, då 1,5 år, skar sig illa på en ljuslykta som gick i golvet fick min granne som är läkare rycka in, själv blev jag lätt handlingsförlamad trots att jag normalt sett är ganska rationell. Sen dess har vi ett väl utrustat medicinskåp, som lyckligtvis inte behövt tas i bruk till nåt allvarligare än skrubbsår och skoskav. Hoppas detsamma gäller för ert framtida första hjälpen-kit!
Men åh vilken tur med en granne som är läkare!!! Drömmen ju!! Men visst är det lite läbbigt det där med handlingskraften som försvinner. Ja nu är medicinskåpet fyllt 🙂 kram kram