Kämpa på hej och hå.

Igår längtade jag orimligt mycket till huset! Jag mådde inte helt hundra så någon parklek var inte att tänka på.

Men fyra rastlösa barn och en hängig mamma var ingen toppen kombo.

Vi startade ändå rätt mysigt med att göra pärlarmband.

Den koncentrationen alltså! 3 årsdagen närmar sig för Alva och Edvin och det är så mycket som händer, språk och tankar varvas med att testa gränser och hur hårt kan en slå sina syskon.

Det är så omvälvande stort, fint och alldeles utmattande att följa deras framfart…..

Bilderna representerar inte riktigt gårdagens dagsform. De bråkades så att jag helst av allt ville hålla för öronen och stänga in mig på toaletten. Tyvärr jobbade ju Morgan så någon inlåst mamma blev det inte tal om.

Men idag är ju en ny dag. En dag närmare flytt till hus. Bara månader kvar tills jag kan göra en sådan här, klättra på väggarna dag bättre. Då kan jag slå upp dörren och tjoa på barnen ” UT!!! KOM IN NÄR NI ÄR HUNGRIGA” sen kan jag hålla koll på dem genom fönstret. Först kanske de surar en stund, men strax drar leken igång. Kojor ska byggas, smultron plockas, knän ska skrapas och livet ska levas, annorlunda från nu.

Sen ska jag tjoa igen ” MAAATEN E FÄÄÄÄRDIG!” In ska de komma hela barnahögen, kanske har någon kompis anslutit och jag gör mer pannkakssmet så att det räcker till alla. Knän plåstras om, små barnamagar fylls med pannkakor och kanske får jag ett strå med smultron på. Jag drömmer mig dit och lägger gårdagen bakom mig.