En vanlig grusväg tänker kanske ni, inte så märkvärdigt.
Men för mig är den guld! Det ni ser är alltså vår väg till förskolan. Vi hade ju våran första inskolningsdag igår. ( som gick så bra )
Tänker på alla turer jag haft i stan, till och från skolan. Hur jag vantrivdes med stojet och bilarnas brus ifrån ringvägen. Eller hur vi bokstavligt talat kryssade mellan narkomaner/alkisar för att komma fram. Det var ju våran vardag och inte synd om oss. Bodde jättefint på söder.Men i lägenhet! Och när det var skoldags igen efter ett långt härligt sommarlov på landet, så var vi som fast där i lägenheten. Vi var superdåliga på att hitta på något efter skolan. Då blev det mer att vi bara hängde i lägenheten och det genererade i sin tur oändligt många timmar framför olika skärmar.
Men nu har vi ju då en trädgård!
Att vara utomhus och bearbeta allt det där nya som hände. Alla intryck och nya människor vi mött.
Ett äppelträd att springa till för att kolla om karten går att äta.
De gör de inte….;) Men lika glada är vi ändå!
Det finns en del att ta utav!
Att vi får bo här är så fint! Att vi har en liten grusväg till förskolan är helt underbart!
Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!
En Bullerbygrusväg 💕
Så härligt att läsa om din glädje över att äntligen ha fått familjen på rätt plats i livet. Din ärliga och äkta tacksamhet sprids genom din text och gör mig så glad. Tack för att du delar med dig! Jag bor också längst en grusväg och älskar känslan av att se mina barnbarn springa fram där. Det är livskvalitet på högsta nivå!