Att ”Jula” sig högt över trädtopparna.

Hej fina bloggläsare och god fortsättning!

Jag hoppas ni alla har haft det gott och fått vila er en stund.

När vi kom fram till stugan här i Grönklitt så stängde jag ner datorn och slog av mailen på telefonen. Det kändes näst intill som en ritual och nu var det fritt fram för att ”Jula” sig, och framförallt vila.

Och nu såhär strax innan årskiftet så känner jag allt att jag börjat tina upp, stressklumpen är näst intill utsuddad!

Men något nytt år har vi inte riktigt ännu och jag tänkte vi kunde titta en sväng på hur det såg ut när vi kom hit och hur vår Julafton tedde sig.

Det var ju mörkt när vi kom hit så när mörkret sakta skingrade sig den där första morgonen och vi mötes av detta! Då slog mitt hjärta lyckoslag.

Ganska trevligt och mysa med ett vykort i bakgrunden!

Och sen fort ut såklart! Vi har en perfekt pulkabacke precis ner till vår stuga.

Inte ”ski in” men ”pulka in” är det allt 🙂

Dagen före dagen dekorerade vi pepparkakor till tomten, att lägga fram sådär kvällen innan, tillsammans med ett glas mjölk.

Okej, vi provsmakade kanske lite oxå.

Strumporna hängdes fram och sen ville alla lägga sig tidig så det kunde bli Julafton någon gång!

Och visst blev det just Julafton, Tomten hade ätit alla kakorna och i strumporna hade hen lagt paket.

När det ljusnat kom mina föräldrar hit, jag och pappa startade upp dagen med en tur i längdspåret.

Det är för mig den absolut bästa julklappen. Åka in i det där vita. Se pappas röda mössa där framför mig, skida hit och dit och trötta ut mig en smula. Komma hem  med lika rosiga kinder som rosigt inre.

Sen la jag ifrån mig telefonen och tog inte en endaste bild mer, nöjt av barnen och deras helt hysteriska lycka över tomten och alla klappar.

Den här bilden har Morgan tagit då jag själv just vi denna tidpunkt gick ut och köpte tidningen……..

Så märkligt att jag  missar Tomten varje Jul!

Nu ska jag allt försöka stretcha en stund. Träningsvärken efter all skidåkning är ganska gruvlig, men ändock ljuvlig.

Stor kram!