Jag har tänkt en hel del på senaste tiden, på att ha en vaksam blick när det gäller barnen. Att fördela de resurser jag har, men inte fastna. Att aldrig vända bort min blick och borra in under alla lager hos den som behöver det mest.
Alva och Edvin tar såklart en stor del av min tid, det hör åldern till. Love som är mellanbarn behöver även han extra tid och erkännande. Wille 11 år är så självgående, har sina egna kompisar och är påväg att forma något helt eget. Aldrig bråk eller tjafs, bara lugn och cool. Jag inser att jag allt som oftast lägger mest tid på den eller de som skriker högst.
Men det är ju just precis tvärt om jag ska göra. Det är ju den som är tystat och till en första anblick nöjdast som behöver mig allra mest just nu. På sitt sätt och sina villkor.
Detta är näst sista helgen som Morgan jobbar och då känns det extra skönt att jag fixat barnvakt några timmar både lör och sön till Alva och Edvin. I går fick Wille och jag hänga en stund och idag hänger jag med Love medan Wille kör parkour.
Det gäller att sprida sina gracer helt enkelt.
Trevlig Söndag på er.
Mmm.. Vi tänker så lika… Och visst blir det ju oftast så att den som skriker högst får mest uppmärksamhet.. och så kommer mamma-samvetet på det😣 Idag har även jag bokad date med mitten-barnet, då min 11 åringen övernattar hos en kompis och lillen ska få hänga med pappsen. Hon och jag ska åka ut till en kollegas gård, kommer bli så härligt då hon älskar alla djur❤️ Trevlig söndag på er me’ 🌷☀️
Ja visst är det fint när en får lite egen tid med ett barn. Gott för alla! Hoppas ni fick en bra dag. kram