Familj

Alva har ett extra lager hud. Den här prinsess klänningen är det enda hon vill ha på sig. Vi har faktiskt sagt nej till åka till förskolan i tyll kjol. Tänker att den blir otympligt i leken. Men så fort hon är ledig så åker ”Let it go klänningen” på ( Från filmen Frost )

Den noggranne kan även se att hon fått sig i ett klipp i luggen. Vi har inte besökt frisören på ett tag och till slut fick jag nog. Hon väääägrar klippa sig så jag liksom anföll med saxen lite bakifrån när hon satt i badkaret…..uch det lät ju nästan mordiskt….

Men det var inte den minsta blodspill. Bara ett klipp och en väldigt sned lugg.

Fast lite gulligt ändå tycker jag allt.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Igår var jag ju så himla pepp på att komma iväg på en utflykt. Jag söker varje tillfälle att fly lägenheten. Men den känslan var jag helt ensam om. Övriga familjens önskemål var att chilla! Men ut på gården kom vi i alla fall.

Jag hade införskaffat sånna där kritor en kan rita med på gatan. Himla kul!

Diablon hängde med och fler ville testa.

Cooooolt!

Tänkte på det där med att inte gå över ån för att hitta vatten och sådär. Att det blev en superfin kväll på gården istället.

Både blommor och barn var helt förtjusande!

Men idag verkar barngänget ha vaknat på fel sida……jag ställer in mig på en dag av medling….phu!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Hejsan långhelg säger jag 🙂

Barnen drar i mig och nu ska det lekas! Hela fyra dagar har vi framför oss. Jag tänker låta mig styras av vädret! Idag är det sol och då får det bli utflykt. Tror det ska regna på lördag, söndag, och då får det bli hemma häng och RENSA! Jag tycker ju att jag fick till ett så himla bra rens inför att vi lämnade förra lägenheten. Men böset har liksom smugit sig på.

Fick även ett sjuuukt sug efter biobesök. Så blir nog till att styra upp bio  här hemma. Släcka lampan och poppa popcorn. 🙂  Love brukar göra biljetter och vara vår biovakt. Visa vägen till toaletten och så…..

Innan jag säger hej så måste jag bara visa ett hörn av balkongen. Det växer så det knakar och jag undrar lite hur allt ska få plats……kanske får jag åka ut med potatishinkarna till tomten. Spraya med Tricogarden och hoppas på det bästa. Eller bör en undvika spraya på sånt en ska äta? Hmmmmm tåls att tänka på.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Poff så var även denna helg borta! Hur fort kan det gå egentligen? Men det gör ju alls ingenting. Betyder ju att vi kommer ännu närmare vårt hus!

Vi hittade en ny park i alla fall. Just invid Hammarbybacken.

Love ramlade och slog sig. Alva och Edvin var inte sena på att styra upp. Såklart Love skulle åka vagnen och de köra. Inget snack om saken. Syskon alltså!

Lite distraherade av ankorna bara…..

Väl i parken så fastnade Love i tipins topp.

Wille fastnade i hängmattan. Himla bra häng för en snart tolvåring. När en liksom blir lite med tvingad till en lekpark…..

Blomster hittade vi oxå och jag tänkte en del på det där med uppfostra söner och döttrar.

Att inte göra skillnad, men att skillnaden är så stor och skrämmande. Hur det ser ut för kvinnor värden över. Hur rädd jag blir över detta. Hur det finns män som tar sig en sådan vidrig makt över just kvinnor.  Hur jag ska göra allt i min makt för att allt ska bli bra för alla våra barn. Jag försöker hålla orosvargen stången.

Framåt! Framåt! Frihet! Frihet!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Igår Fredag hade Love en gammaldags skoldag. Elever och lärare klädde sig tidsenligt, tänk ca 100 år tillbaka i tiden. På schemat stod konungalära, psalmsång mm. Matsäck skulle oxå med.

Jag motstod frestelsen att skicka med några sillar. Hela fiskar med huvud och allt. Tänkte att det är en sådan där grej som är lite roligare i tanken än i verkligheten.

Men en lapp var ju tvungen att smyga med.

Kortbyxor, skjorta och knästrumpor fick det bli. Och över en handstickad tröja utav min mamma. Och så kepsen då.

Han var så pirrig när han sprang iväg med sin korg. Och jag stod kvar en stund utanför skolan och såg barnen strömma in. Utklädda och med lätta fötter sprang de mot skolan.

Som jag uppskattar detta! Att lärarna tar sig tid och gör denna happening för barnen. Att kreativiteten och orken finns, tuffa tider till trots!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att blir bra!

Jag såg en grej häromdagen. Påväg hem från mataffären såg jag två unga tjejer komma springandes. Viftandes, jublandes, skrattandes. De var rätt skitiga och bar på stora ryggsäckar. De såg ut som om de hade varit ute och rest länge och nu äntligen fått komma hem. ”Mamma!” skrek tjejerna. Jag vände mig om och såg en kvinna längre ner på gatan. Hon blev så glad att det var som om hela hon liksom lättade en stund från jorden. Med sig hade hon en hund som blev helt tokig när han såg tjejerna. Hunden rusade i full sula och mamman efter. Alla mötes de i den varmaste, största kram jag någonsin sett.

Jag märkte först senare, när jag kom in i lägenheten, att det var något som droppade på tröjan. Mina tårar.

Nu har det snart gått ett halvår sedan jag träffade mina föräldrar och syrran med familj. Vi skulle sets där i mars till Alva och Edvins födelsedag, men då var ju vi  förkylda så det ställdes in. Och sen ställdes världen in.

Jag försöker tänka att det är ju tur att vi längtar efter varandra. Att vara tacksam över det. Tänker oxå att den uppoffring vi gör, när vi håller oss på avstånd från varandra är så minimal när jag tänker på hur alla jobbar och sliter i vård och omsorg.

Försöker tänka positivt, men just idag är det lite svårare. Upprepar mitt mantra.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Ibland vaknar jag på Måndag morgon och undrar så, vart tog helgen vägen? Vad gjorde vi egentligen?

Jag kollade igenom mobiltelefonens bilder och drog mig visst till minnens.

Det blev visst en liten lättare jogg och jag var helt euforisk. Det var så länge sedan och ofta får jag lite ont både här och där. Men nu höll kroppen och att springa sådär in i våren, längs med Årstaviken, det är trevligt! Många båtägare som la i sina båtar i vattnet. Väldigt trevligt!

Så trevligt att jag sprang hem för att ta med mig Wille och Love för en tur på cykel. Från Hammarby Sjöstad till Söder, för en fika tänkte jag. Borde ju bli trevligt. Men jääääädrar vad folk kör alltså. Dels var stora bitar av vår körbana en cykelväg just bredvid, liksom mitt i den trafikerade bilvägen. Bussar och bilar körde så himla nära mina barn och jag höll faktist på att få totalpanik. När vi sedan kom in på den mer säkra cykelbanan så var det andra cyklister som var liksom helt tokiga. Det plingades det suckades, det kördes om och hojtades ”Ur vägen!” Heeerrrrreeeguuuuu vad jag störde mig! Här skulle jag ut och lufta mina ungar mitt i en galen pandemi. Och så är folk helt tokiga! Suck!

Men fram till ”Nyfiken gul” kom vi alla fall. Vårt gamla stamishak när vi bodde vid Skanstull.

Love var redigt sur på mig för jag tjatat om att han inte skulle köra så jädra nära bilarna. Och Wille höll på att frysa ihjäl. Inte så jättetrevligt faktist.

Sura miner till trots så blommade Häggen så fint och påfyllda med energi for vi hem igen.

Ett kakbak med Alva och Edvin fick det bli.

Och sen fick vi vänta och vänta och vänta……..

Jag fick ett viktigt telefonsamtal och körde ut i hela familjen ur köket. Gå och kolla film lockade jag med. De verkade rätt nöjda men när  jag pratat klart och öppnade dörren så såg det ut såhär…..

Ja men ni ser ju. Det hanns visst med en hel den här helgen….

Nu hugger jag tag i den här veckan!

Kram på er.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!