En ny park, syskonsolidaritet och ett stygn av oro.

Poff så var även denna helg borta! Hur fort kan det gå egentligen? Men det gör ju alls ingenting. Betyder ju att vi kommer ännu närmare vårt hus!

Vi hittade en ny park i alla fall. Just invid Hammarbybacken.

Love ramlade och slog sig. Alva och Edvin var inte sena på att styra upp. Såklart Love skulle åka vagnen och de köra. Inget snack om saken. Syskon alltså!

Lite distraherade av ankorna bara…..

Väl i parken så fastnade Love i tipins topp.

Wille fastnade i hängmattan. Himla bra häng för en snart tolvåring. När en liksom blir lite med tvingad till en lekpark…..

Blomster hittade vi oxå och jag tänkte en del på det där med uppfostra söner och döttrar.

Att inte göra skillnad, men att skillnaden är så stor och skrämmande. Hur det ser ut för kvinnor värden över. Hur rädd jag blir över detta. Hur det finns män som tar sig en sådan vidrig makt över just kvinnor.  Hur jag ska göra allt i min makt för att allt ska bli bra för alla våra barn. Jag försöker hålla orosvargen stången.

Framåt! Framåt! Frihet! Frihet!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!