Jo så är det. Som en magnet mellan mig och huset. Och jag känner ständigt hur det drar. Jag vill bara dit. Hela tiden! Och i fredags fast vi inte alls hade tid så svängde vi förbi. Vi hade verkligen bara 5 minuter, inte tid att gå in eller så. Men jag var bara tvungen att åka dit. Som om jag tankar bränsle till mig själv från huset.

Tänk att gå ut här i sommar. Barfota, med en kaffe i handen!

Nu när det är så många människor jag längtar efter att krama, men inte får. Så kramar jag i vart fall vårt hus.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Leave a Reply