Framme!

Åh nu här vi framme!

Resan gick fint, fast sista timman är väll alla rätt så rastlösa 😉

Men att titta ut genom bilrutan och se hur landskapet blir vitare och vitare. Och sen att få stiga ur bilen rätt in i allt det där vita. Mitt hjärta slog dubbelslag. Mamma och pappa kom och hjälpte oss med packning och hade även med sig middagsmat. Den lyxen!

Det är fortfarande kolsvart här utanför stugan och snart kommer pappa hit för att valla mina skidor och snart ger jag mig av ut i allt det där vita, rätt in i skogen, det jag längtat efter så länge.

Det var så mörkt igår när vi kom fram, så bjuder på några bilder från förra året istället. Samma plats för exakt ett år sedan.

Di växer di där ungarna 🙂