Ni som har hängt här inne ett tag vet ju att jag sådde Pelargoner i vintras, att jag missbedömde sådjupet totalt, men att faktiskt en liten stackare klarade sig. En liten dam som jag vårdat så ömt.

Och titta nu då!

Stolt som tuppen är jag! Undrar om hon ska få bo i vårt sovrumsfönster. Att vakna och somna till det där fröet som mirakulöst klarade min tafatthet. Det blir fint det!

Nu har vi en puckel vi ska över, eller för all del, de sista kilometrarna på ett maratonlopp.

Jag drömmer om mer tid för barnen om kvällarna. Inte går det någon nöd på ungarna just nu. Mer jag som hellre hade käkat popcorn framför någon bra film än att greja med flytten. Packa, fixa, trixa i oändlighet.

Ögonen går i kors, men snart är vi där!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Leave a Reply