Jag drömmer inte bara om hus och trädgård. Jag när även en dröm om ett Vasalopp, eller ok vi kan väll börja med Tjejvasan! Min pappa har åkt Vasaloppet flera gånger och är en riktigt fena på längd.

Det är inte jag, långt ifrån. Men jag tycker det är alldeles underbart. Förra vintern spenderade vi julledigheten i Orsa Grönklitt, Alva och Edvin var inte ens året fyllda och tog all min tid. Mamma kom och barnvaktade, Morgan åkte slalom med de stora och Pappa kom och lärde mig åka längd. Den vintern var jag Bambi på hal is. Trots mina staplande försök var jag fast. Som om jag vart religös och Guden jag tillbad var längdskidorna. Att få åka in i allt det där vita, ljudet av skidan mot snön, hjärtat som bankar. Amen!

Julen därefter åkte vi tillbaka, nu var jag lite stadigare på benen och jag satte målet att på 2 veckor åka ett Vasalopp alltså 9 mil.

11 mil senare  ( på två veckor alltså, inte på en och samma dag, jag är väll inte galen heller… ) var jag än mer frälst. Kan man bli annat när pappa erbjuder mig varm hemkokt svartvinbärssaft mitt i spåret. Solen skiner och kroppen bär.

Lycka till alla Vasaloppsåkare! Nästa år är jag där!

2 Comments

Leave a Reply