augusti 2020

Jag undrar lite om jag lyft detta med Alvas klänningar här på bloggen? Lite osäker, men låt oss djupdyka för en stund 🙂

Hon har ett helt gäng med kläder, men klär sig endast i 4 olika klänningar med samma motiv/skepnad. Elsa i filmen Frost.

Jag ska ärligt talat säga att jag har varit en smula trött på hela Frost temat. Om jag kan sångerna?! Svar: JA!!!

Har även försökt truga med andra kläder. Allt från klänningar med något annat prinsess tema till mer ”vanliga” tröja/byx kläder.

Men hon är så tvärsäker och så bestämd. Och så började jag fundera. Varför håller jag på och trugar med annat? Bara för att jag tycker något annat är finare eller mer passande för lek i lera.

Det är ju hon som ska ha kläderna på sig. Inte jag!

Att få ha typ samma klänning en hel sommar och jobba loss med skruvdragaren. Det är frihet!

Hon törstar efter den där frihetskänslan lika mycket som jag själv. Att få vara precis sig själv!

Fast igår växlade hon från Elsa till prinsessHulken och då var jag inte sen med att ta fram kameran.

Som sagt! Att få vara sig själv!

Måtte känslan hålla i sig, livet ut!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Att få små barn innebär ofta en smula sömnbrist. Att få två barn på en och samma gång betyder garanterat ännu mer sömnbrist……

Nu ska jag inte grotta ner mig i första tiden med småbarn. Kort och gott det var ett inferno! Som jag ändå vande mig vid trots allt. Men jag kände mig ofta så trött så det var som om hela jag liksom flöt ut i hela rummet. Känslan av att behöva skrapa ihop mig själv var ofta stor. Jag gick ständigt runt med kaffefläckar på bröstet då jag glömde öppna munnen när jag drack kaffe…….

Sista året har ändå rätt ut sig. Jag har helt enkelt sovit med Alva och Edvin på var sida om mig. De käkar ju inget på natten längre och sover så gott.

MEN! När vi flyttade till huset så bestämde vi oss för att det var dags för Alva och Edvin att sova i eget rum. Det har faktiskt funkat hur fint som helst. De somnar så gott gott tillsammans i eget rum. Men sen drar det igång. Edvin vaknar vid 02.00 och vill ha maaaaamaaaaaa!!!!! Jag tar mig upp ur min sömn och hämtar honom till vår säng. Klockan 03.00 vaknar Alva och vill ha maaaaaamaaaaa!!!!!!! Jag tar mig upp ur min sömn och hämtar Alva och nu är det rätt trångt i sängen. Ibland trillar Alva ur och Edvin behöver ny blöja. Så hux flux är vi tillbaka till att jag endast sover 2 timmar i taget.

Morgan då? Han kan sova sig igenom en jordbävning och vaknar inte alls.

Så inflytt i huset och altanbygge har även kantats av sömnbrist på min sida.

Och visst är det så när en är som tröttast så går det inte att reda ut någon lösning. Men igår kom jag på det. När Edvin vaknar så ser jag till att väcka Morgan, han går i sömnen till tvillingarnas säng och somnar om där. Jag hämtar både Alva och Edvin och så somnar vi alla om. Endast ett uppvak!

Tror detta kommer funka bättre och snart kanske de sover hela natten ju. MEN de krävs liksom att båda gör det. För vaknar en så är det som om den andra känner saknaden i sömnen och vaknar.

De vill ha varandra!

Låååång och trökig utläggning, jag vet! Men ändå rätt relevant!

Idag ska vi börja städa i källaren…..phu! Wish me luck!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Hej på er!

Jag var tvungen att börja jobba lite igår. Med barnen springande runt mig. Några mail som måste svaras på och kalendern som behöver synka alla jobb. På inga sätt är jag bra på att kombinera sommarlovsruffsiga barn och ett koncentrerat arbete. Men lite fick jag allt beta av.

Och sen kom kvällen.

Kvällsljuset alltså! Stigen ner till badet alltså! Barnen alltså!

Det var rysligt kallt i vattnet. Vi är ju mer vana vid att bada i den lilla sjön på vårt förra landställe. Sjön var ju ljummen och hur härlig som helst. Nu får vi vänja oss vid havet. Och det är ju ändå ett rätt trevligt problem.

Ännu trevligare blir det om en stoppar ner en termos varm choklad i badväskan. Jag vill oxå lyfta att kvällsbaden sker utan Alva och Edvin. Morgan och jag turas om att stanna hemma och natta de små. Att vara vid vatten med alla fyra barnen ger mig stressutslag. Både jag och Morgan måste vara som hökar och försöka täcka upp stranden från två håll…..

Just nu tackar jag för kvällsbad med våra stora.

När vi kom hem hängde Wille med en kompis och Love kände sig lite sådär som bara ett mellanbarn kan känna sig.

Då kröp vi ner i sängen, jag hade bäddat rent på dagen och lakanen var sådär krispigt rena. Morgan och jag på var sida om Love. Med datorn framför oss så tittade vi på ”Lasse Majas detektivbyrå- Tågrånarens hemlighet” Så mysig film! Älskar retrokänslan! Tips om ni inte sett!

Så somnade vi så med mellanbarnet i mellan oss. Fint så!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Heeeej! Då var jag tillbaka!

Jag skulle ju samla mig en smula.

Nja….. det har jag väll inte riktigt gjort. Men däremot fyllt på mig själv med energi. Vi har nämligen haft mina föräldrar här på besök igen. Det har byggts altan och det har umgåtts. Med god handhygien såklart!

Jag och mamma besökte en blomsteraffär och då ser det ut såhär i bilen när vi far hem.

Och såhär på fönsterbrädet i köksfönstret.

Så fint att få strosa så med min mamma, titta på blommor och inte känna stress.

Altanen skulle invigas med en första grillkväll. Vi har ju ingen grill ännu, men mina föräldrar som ändå behövde inhandla en ny, var gulliga och införskaffade en, kvällen till ära.

Mamma och Morgan monterade…..

Vi andra åt chips och väntade.

Och väntade…..

Jippi! Färdigt! Bra teamwork lönar sig.

På behörigt avstånd.

Love byggde ett träningsredskap. Och sommarkvällen gick återigen mot natt. Visst känner en att mörkret kryper sig närmare. Jag räds inte mörkret direkt, men tänker en del på hur allt ska te sig.

När mamma och pappa for så blev jag så ledsen. Om hösten så vet jag ju inget.

Det är bara att vänta och se. Men den där ilningen kommer över mig igen. När kan vi ses nästa gång? Snart drar ju skola och förskola igång. Vi håller upp med att ses tills vi vet hur pandemin landar. Kanske blir det inte så tufft, kanske går det att ses om inte all för lång tid. Eller så få vi hålla i, hålla ut och vänta igen.

Det där att inte veta, det tär en del ska jag erkänna.

Men äppelträdet bryr sig föga om någon pandemi. Det dignar av äpplen och jag googlar recept och musteri.

Går ut i augustikvällen och vilar min panna mot äppelträdets stam, när endast mamman är vaken.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!