Att få små barn innebär ofta en smula sömnbrist. Att få två barn på en och samma gång betyder garanterat ännu mer sömnbrist……

Nu ska jag inte grotta ner mig i första tiden med småbarn. Kort och gott det var ett inferno! Som jag ändå vande mig vid trots allt. Men jag kände mig ofta så trött så det var som om hela jag liksom flöt ut i hela rummet. Känslan av att behöva skrapa ihop mig själv var ofta stor. Jag gick ständigt runt med kaffefläckar på bröstet då jag glömde öppna munnen när jag drack kaffe…….

Sista året har ändå rätt ut sig. Jag har helt enkelt sovit med Alva och Edvin på var sida om mig. De käkar ju inget på natten längre och sover så gott.

MEN! När vi flyttade till huset så bestämde vi oss för att det var dags för Alva och Edvin att sova i eget rum. Det har faktiskt funkat hur fint som helst. De somnar så gott gott tillsammans i eget rum. Men sen drar det igång. Edvin vaknar vid 02.00 och vill ha maaaaamaaaaaa!!!!! Jag tar mig upp ur min sömn och hämtar honom till vår säng. Klockan 03.00 vaknar Alva och vill ha maaaaaamaaaaa!!!!!!! Jag tar mig upp ur min sömn och hämtar Alva och nu är det rätt trångt i sängen. Ibland trillar Alva ur och Edvin behöver ny blöja. Så hux flux är vi tillbaka till att jag endast sover 2 timmar i taget.

Morgan då? Han kan sova sig igenom en jordbävning och vaknar inte alls.

Så inflytt i huset och altanbygge har även kantats av sömnbrist på min sida.

Och visst är det så när en är som tröttast så går det inte att reda ut någon lösning. Men igår kom jag på det. När Edvin vaknar så ser jag till att väcka Morgan, han går i sömnen till tvillingarnas säng och somnar om där. Jag hämtar både Alva och Edvin och så somnar vi alla om. Endast ett uppvak!

Tror detta kommer funka bättre och snart kanske de sover hela natten ju. MEN de krävs liksom att båda gör det. För vaknar en så är det som om den andra känner saknaden i sömnen och vaknar.

De vill ha varandra!

Låååång och trökig utläggning, jag vet! Men ändå rätt relevant!

Idag ska vi börja städa i källaren…..phu! Wish me luck!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

2 Comments

  • U-70 skriver:

    Sover tvillingarna i samma säng? Finns för och nackdelar. De har varandra men väcker även varandra. Alltid svårt hitta en lösning för barnen. Vi har två av våra barn med drygt ett års skillnad så var nästan som tvillingar. Ett tag sov vi alla i vår säng hela natten och vi vuxna sov uselt och jag ammande nattetid. Sen hade vi en period när de sov i varsin säng i samma rum som oss. Sen i eget rum i varsin säng och sen en period vi somnade med varsitt barn i varsitt rum men när de väl somnat hårt kunde vi gå till vårt sovrum. Framförallt den äldre hade sen en period hon vaknade och kom till oss på morgontimmarna men sen försvann det. Ja hela tiden anpassa sig till bästa lösningen för alla. De blir ju större och allt blir lättare. Fast blev enklare när de sov i varsitt tum då de inte väckte varandra. Den yngre sov sig då igenom hela nätter.

  • Malin skriver:

    Denna eviga sömn under småbarnsåren 😴 Eller bristen på sömn snarare. Det värsta jag visste när tvillingarna sov tio minuter i taget omlott, och storebror ville ligga på tvärs över mig på nätterna, var alla som sa ”åh vänta bara tills de är tonåringar, då kommer du önska att de sov lite mindre”… Jo för det gör ju mig mindre trött nu 🙄
    Vi la en tjock och bekväm madrass i tvillingarnas rum, där gick min man och la sig varje kväll i ett års tid. Han stördes inte av att de vände och gnydde, och de sov gott till hans jämna trygga snarkande. Själv sov jag utan både gnyende barn och snarkande man. Win win. För mig.
    Vårt motto har alltid varit att huvudsaken är att alla får sova, sen om det är ensam, tillsammans, i soffan, i sängen eller på golvet spelar ingen roll.

Leave a Reply