Han hade foten i potta och kunde inte komma loss!

Godmorgon!

Jag nämnde visst det där med att jag var en smula rädd inför söndagens bilkörning, eller det var allt en underdrift. Rejält skräckslagen är en mer korrekt beskrivning.

Det här med att jag blivit så feg vid just bilkörning är något jag skäms en hel över. Jag som annars är så självständig har helt kapitulerat här. Så rädd att köra fel, köra på någon, bli påkörd, skada barnen osv osv Så lätt det är att luta sig tillbaka och låta Morgan köra. Alltid har jag undanflykter. Min senaste har handlat om vår nya bil. Den är för stor, det är för mycket teknik, den är läskig osv osv….

Men just i söndags tog jag tjuren vid hornen och körde från Ami och Johan mot Stockholm. Sittande i 90 graders vinkel så spänd att jag fick kramp i axlarna. När kilometer las till kilometer så slappnade jag ändå av. På småvägar och landsväg tuffade vi fram med mig vid rodret.

När vi kört en timma kom Morgan på att han glömt sin plånbok hos Ami och Johan……det var bara och vända. Då fick Morgan ta över och det var allt rätt skönt. Jag tar små steg i taget. Ändå rätt nöjd med mig själv! Fast nöjdast var jag att vi hanterade hela den där glömma bort plånboken grejen så bra. För några år sedan hade vi nog blivit surare. Jag hade antagligen surat lite över att vi kom hem allt för sent. Att mina logistik planer om att få barnen i säng i tid, sprack. Det är som om alla barnen gjort oss lugnare. Ingen som helst ide att tjafsa, vi lät Love sätta tonen och det blev Styrman Karlsson hade otur på repet om och om igen.

”Han hade foten i pooooootta och kunde inte komma loss…….”

Och såhär såg det ut i går morse. Skulle hitta regnkläder till hela familjen samtidigt som Morgan letade efter sin plånbok igen. Han hade nämligen glömt den i bilen i garaget……Han hade oxå bråttom iväg på filminspelning……måndag morgon….

”Han hade foten i en potta och denna seglade han hem. Han möttes av sin fru Charlotta, som också har sin fot i kläm. I en byrålåda i en chiffonje Olè! ”