Ingen av våra fyra barn har haft någon snuttefilt eller fäst sig särskilt vid något gosedjur som alltid ska vara med vid läggdags. Dom har helt enkelt använt mig.

När Wille var liten kunde han inte somna utan att dra mig i ögonfransarna eller pilla i ögonbrynen.

Love var absolut tvungen att klämma ihop mina öron för att nå någon sömn, allra helst skulle en fot vara uppe och veva örat. Han tog liksom tag i örat och klämde ihop det mellan sina tår. Jag är helt övertygad om att han på detta sätt har utvecklat sina tår så till den grad att han skulle kunna använda dom till att äta med kniv och gaffel.

Alva pillar allra helst på en leverfläck jag har på kinden, jag har ibland vaknat av rivmärken i ansiktet.

Men för Edvin är det magen som gäller. Maaaaaaageeeeeee skriker han och river upp tröjan, sen tar han ett rejält tag om närmsta valk och skriker STOOOOOOOR!!!!!!

Min senaste förlossning, när jag födde Alva och Edvin var svår.

Jag ser livet på ett annat sätt och är den samma men ändå inte. Jag är så tacksam över kroppen min!

Om jag tittar bakåt i tiden så har jag inte behandlat henne på bästa sätt. Har inte lidit av kroppsskam, absolut har jag gnällt lite ibland , över en stor ända, små bröst och sneda tänder. Men jag har nog ändå alltid i grunden känt att jag duger som jag är.

Däremot har jag straffat henne, genom att inte lyssna. Jag har pressat henne hårt och aldrig lyssnat på vad hon vill, vad som är bäst för henne. Hon har försökt få mig att förstå, till och med när magkatarr och stessångest varit så stor så jag legat dubbelvikt i soffan i smärtor, inte ens då lyssnade jag.

Men det är annorlunda nu. För första gången på snart 40 år så ser jag henne.  Spåren av barnen, i hudens bristningar gör mig ödmjuk.

Jag är så tacksam över att hon burit mig genom barnafödslar, alla sömnlösa nätter, amningskaos och mycket, mycket mer.

Jag ser dig i min spegelbild och jag tycker om dig. Jag lyssnar nu och du ska få vad du vill ha.

Såg den här texten någonstans och tycker den stämmer så bra.

: ” and i said to my body, softly. I want to be your friend. It took a long breath, and replied. I have been waiting my whole life for this. “

3 Comments

  • CamZam skriver:

    Åh! <3

  • Christina skriver:

    Hej snuttis🌸 Jo men visst.. känner igen mig helt.. Jag var mitt första barns napp oxo.. fick kommentarer av andra som; ”nä men Gud! Jag har aldrig sätt ett barn som suger så mycket på tutten…” Du kanske behöver ge ersättning??? Jag hade lust att svara; nej det behövs inte – jag är hennes napp… Gjorde aldrig det, utan mådde lite dåligt över kommentarerna istället.. Och senast i tisdags när vi tittade på att våren sjungdes in här på ön, med alla i vår lilla bygd så säger 5 åringen högt o tydligt: Mamma, det är så bra att du är så mjuk över allt samtidigt som han gosar in sig i min mage😅 Tack för dom fina orden till kroppen❤️

Leave a Reply