Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Uppdatering från en balkong och kvinnan som kunde tala med växter…….

By Blomster, Trädgård 3 Comments

När det oroar sig i världen finner jag tröst i odlandet på balkongen. Men ärligt talat nu känns det lite oroligt där med. Vilken röra! Växtligheten tar över! Kolla in pumpan!

Den brer ut sig och tjatar på mig om att få större utrymme för rötterna.

Även Rosenskäran pockar på. Hon har blivit lite vild av för mycket bokashi näring och straffar mig med mer grönt än ljuva blommor.

Tomaterna är förvisso nöjda över näringen men längtar så väldans mycket efter större kruka.

Dahlian är ändå en snäll älskling som verkar trivas finemang, men behöver nog lite stöttning vad det lider.

Potatisen har tagit över helt. Jag har noll kontroll och han gör precis som han vill.

Jordgubbarna är så snälla mot mig att jag nästan fäller en tår. Även de behöver ju större yta, men inte tjatar de på mig för det. Jag viskar snällt att snart, snart blir det bättre.

I detta hörn råder anarki. Både Rosenskäran och Zinian är nog en smula överförfriskade av bokashi. Sommar malvan tycks dock nöjd. Vi kan även skymta en och annan solros. Ja här samlas alla till någon slags fest.

Zucchinin vill oxå vara med och tjatar även hon om större yta.

Ja men ni ser ju! Så här kan vi ju inte ha det. Bara veckor kvar tills vi flyttar ju. Men detta är inte riktigt hållbart. Sommarvärmen drar in och familjen vill faktiskt kunna sitta på balkongen den tid vi har kvar här.

Tji fick familjen för där har cyklarna tagit över……

Nä, nu får jag styra upp detta. Jag får helt enkelt spraya Tricogarden på allt och köra ut till tomten. Ställa sällskapet där och så får det bära eller brista. Antingen blir de mat till råddjuren eller så blir det mat och finheter till mig. Det återstår att se.

Ska bara försöka hitta tid till att fixa detta…..

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Helst vill jag hålla för öronen.

By Familj No Comments

I morse såg jag Donald Trump på nyheterna. Han hotade visst med att sätt in militären mot sitt eget folk.

Jag blir liksom som stum. Och faktiskt lite rädd. Men mest vansinnigt arg.

Inte kan jag påverka på något sätt men världen känns så upp och ner just nu.

Helst vill jag krypa in under täcket och hålla för öronen. Inte komma fram förens allt är över och bra igen.

Tack och lov har jag en hel drös med barn som håller mig ovanför täcket.

Barnens sommarlov väntar runt hörnet och det finns så mycket att upptäcka ju!

Hålla balansen.

Hoppa studsmatta och låta solen kittla en i näsan.

Jag vänder bort blicken från tokstollen i USA och tittar mot barnen istället. Mycket trevligare så!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Ett brottstycke.

By Familj One Comment

Då var vi plötsligt inne i Juni! En av de saker jag längtar mest med hela ”bo i hus grejen” är ju att få uppleva årstiderna lite mer ordentligt. Det känns som om jag missar så mycket inne i lägenheten. Och visst gör vi utflykter, men det blir mer som små brottstycken. Igår var i alla fall ett sådant. Vi prövade att skippa Alva och Edvins lunchvila ( känns som att det närmar sig det nu ) för att få ut mer av dagen. Det var ju ändå mors dag och vi for till Siggesta gård.

Har man en pannkaka i näven är det utflykt!

Efter pannkaka blir det glass och dans, det är sen gammal som en säger.

Morgan var fin i linneskjorta och dubbla glasögon.

Efter lunchen styrde vi kosan mot skogshinderbanan.

Himla fint ställe! Som avslutas med en härlig linbana. En sådan vill vi ju ha på vår tomt ju!

Och kottar hittade vi ju oxå en hel del. Kan inte tänka mig en bättre mors dag.

Så fint att det funkade att hoppa vilan för Alva och Edvin och att de orkade runt i skogen. Och helt underbart att se Love och Wille klänga runt sådär som ungar ska, långt från skärmar och spel.

Denna vecka blir intensiv och lite osäkert om vi hinner ut till huset för att titta till något. Hoppas ändå!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Toppar, dalar brass band och mamma

By Stockholm One Comment

Jag har haft det sjukt motigt de senaste dagarna. Inte något särskilt som hänt. Mer än att, längtan över att få träffa alla jag inte kan träffa växer sig större för var dag. Jag känner mig som ett såll och hittar mig själv gråtandes lite var stans.

Men igår vid lunchtid, jag skulle just få Alva att somna så hörde jag plötsligt att det började svänga nere på gården. Jag for upp och ut på balkongen.

Det var http://leonfalk.se/storstanstreetbrass

som tydligen gör spontan konserter på innergårdarna runt om i Stockholm.

För att sprida lite ljus i den tuffa tillvaro vi befinner oss i just nu.

Jag och Alva rusade ner. Fler och fler grannar kom ut på gården. Vi har ett gruppboende i huset och personalen skyndade sig att rulla ut de boende. De var så många leenden och vi jublade tillsammans.

Alva och jag njöt i stora drag och hoppade i takt till musiken. Och då grät jag igen, fast denna gång lyckotårar. Att det finns så mycket glädje, välvilja och omtanke. Jag fick som sockerdricka i hela kroppen och när bandet tutade vidare till nästa gård gick vi och köpte glass.

Jag började drömma om att anlita samma band till vår inflytningsfest. Får nog bli nästa sommar så en kan fira ordentligt. Tänk er detta band komma trumpetandes längs vår gata för att sen anlända till festen. Vilket drag!

Jag fick ny energi och på kvällen firade vi mamma via skype

Ja men ni ser ju! Det går inte riktigt att utläsa om jag gråter eller skrattar. Fast här skrattar jag faktist för jag vet ju att vi snart kommer att ses igen. Sen, senare! Jag fick tillbaka lite hopp igen.

Och idag firar jag mamma igen ju! Världen bästa mamma! Skänker en slant till Unicef med hopp och önskan om en bättre värld.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Mamma, mamma, mamma!

By Familj One Comment

Mamma! Mamma! Mamma!

Imorgon är det ju Mors dag, men idag är det ju inte alls någon vanlig dag heller! För idag är det min mammas födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jag fastnar lite vid tangenterna nu, för det blir som så svårt när vi inte setts på så länge och vi faktist inte vet när exakt vi kan ses igen. Även om jag hoppas och tror på snart.

Oj, oj, oj vad vi ska fira när vi kan ses igen! Och det är nog mest det jag tänker på. Att det kommer komma en dag när jag vaknar på morgonen och vet att mamma och pappa är påväg till oss. Kanske ringer jag några gånger på vägen för att se att de kör försiktigt och sådär. Och sen ska husbilen rulla in på vår gata och upp till vårt hus. Och jag ska få krama min mamma igen!

För jag vet ju precis hur det känns! Min mammas kram sitter så hårt i muskelminnet!

Grattis mamma på din födelsedag!

Sen, senare ska vi fira ordentligt!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Min största utmaning i trädgården!

By Trädgård No Comments

Ja men låt oss prata lite rådjur!

Vi träffade på en av våra nya grannar, som bor just bakom vårt hus. ( Så himla trevlig! ) ( Inte rådjur alltså! Människor pratar vi om just här…)

Jag fick då berättat för mig att rådjuren har en stig över våran tomt. De går alltid samma väg tydligen. Jag frågade lite nervöst hur det går med odlandet då? Jag fick till svar att ska en odla något överhuvudtaget måste allt vara noga inhägnat.

Hon hade tagit upp en pallkrage på altanen för att odla där. Många trappor upp. Men närå, rådjuren där ute skyr inga medel, de traskar så gladeliga upp för vilka trappor som helst. Helt orädda.

Själv är jag uppvuxen på landet, mitt i skogen. Där var ju vilda djur just vilda. Rådjuren såg vi på åkrarna, men kom vi för nära så fladdrade de snabbt förbi. Älgarna kunde vara lite lurigare på höstkanten. Då smög vi ut på trappan och lyssnade till ljudet av älgar som mumsade äpplen i vår trädgård. Stora ögonblänk i mörkret, så mäktigt och lite läskigt. Men visst for de iväg om vi började göra ljud ifrån oss.

Jag tror allt att rådjuren kommer vara min största utmaning i vår trädgård.

Igår när vi for förbi huset så såg vi detta just bredvid oss.

Nämen! Huuuur gulligt får det lov att vara! Bilden är så suddig för jag darrade lite på handen. Vi kom så nära och rådjurs kidet var såååå litet och näpet och supergullig.

De stod länge så och kidet diade och mamman brydde sig inte ett spår om oss. Fast vi bara var några få meter bort.

Så tröttnade de plötsligt och spatserade iväg helt lugnt och sakta.

Och då kändes det plötsligt lite obehagligt. Geten tittade liksom för lugnt på mig. Ett rådjur ska ju flacka med blicken och liksom hoppa bort! Det var som om hon kände sig rätt överlägsen.

Hur fint jag än tycker det är med ett litet rådjurskid, så är jag väldigt ovan vid att vilda djur är tama…..men jag lär ju vänja mig. Detta blir min största utmaning i trädgården!

Hägna in! Hägna in ska jag göra!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Syrenen doftar avslutning och hur ska allt nu bli?

By Familj No Comments

Nu börjar vi ligga i fas med det mesta rent administrativa kring flytten. Jag har adressändrat, anmält flytt till skatteverket, sagt upp abonnemang vi haft i lägenheten. Bokat flyttfirma och flyttstäd. Ja o en massan annat fix och trix.

De hörde av sig från Loves nya skola och det kändes så väldigt bra. Pga smittorisken just nu så gör vi inget besök innan sommarlovet. Men veckan innan skolstart ska vi dit och jag är självklart med första tiden om det behövs.

Även om det känns så bra med nya skolan så gruvar jag mig. Hur ska det bli? Hur ska det gå för barnen?

Det är nog bra att föräldrar inte är med på skolavslutningen i år. Jag tycker inte detta är enkelt på något sätt! Vi går en stor förändring till mötes. Något vi längtar efter. Men så ovisst såklart.

Syrenen doftar avslutning och löften om ledighet. Skrubbade knän och smultron på strån. Vi får allt några månader på oss att göra oss hemmastadda. Kanske lär vi känna någon klasskamrat redan i sommar. Kanske går allt hur bra som helst.

Den här bilden är tagen en förskoleavslutning för några år sedan. Slipps, hatt och nalle!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

En bra dag på kontoret!

By Trevligheter. 2 Comments

Men hörni! Är det sommar nu? Igår var det 20 grader varmt och solsken här i Stockholm! Wow! Barnen börjar prata om skolavslutning och det känns som om vi plötsligt fick lite mer luft under vingarna.

Morgan behövde spela in en liten filmsnutt till en produktion och jag är ju numera anställd och fick assistera med kamera. Vi valde platsen med omsorg. Vi for såklart till området där vi snart ska bo.

Och då kunde vi ju även passa på att inta lunchen på vår tomt. Vi slog oss ner i gräset, käkade och kände på den där känslan att vi snart ska bo här.

Ett av äppelträden blommade så fint i rosa.

Så filmade vi lite till och jag kände mig lyckligt lottad. Att kunna jobba utomhus, äta lunch hemmavid och njuta av att sommaren strax är här.

Veckans podd hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/006a3d7b-4787-4b66-920f-e76e556355c1

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Att få vara med om detta!

By Familj 3 Comments

Att få vara med om detta med tvillingar, det har jag skrivit om förr. Men det blir liksom roligare och större för varje dag. Det är ju makalöst att följa alla våra barn. Men att få som bonus att se två så olika personer färdas på samma väg. Sida vid sida.

Tryggheten de har i varandra landar i mig. Till hösten när det är dags för dem att börja en ny förskola. Då har de varandra.

Såklart att de hamnar i luven på varandra, det hör ju till. Men bandet dem emellan är så starkt och liksom okrossbart.

Jag tog bort ett plåster från Edvin. Han blev lite arg på mig i si så där 5 sekunder. Alva däremot! Hon var arg på mig i en hel timma. Blängde surt och grät, ”dumma mamma! Edvin ha sitt plåster!” Eller när Love skojbråkade med Alva, då fick han sig en rejäl utskällning av Edvin som ställde sig som ett skydd framför sin syster. Sträckte ut sin arm och skrek ”Stopp! Alva är min syster!”

Att jag får vara med om allt detta! Värt varenda sömnlös natt, värt allt!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Skogen, skogen, skogen!

By Okategoriserad No Comments

Hej på er. Nu ska jag strax försöka peppa igång den här måndagen. Har ett ton pappersarbete att ta mig igenom. Suck!

Men vi fick till en så fin utflykt i Söndags så vägrar hänga läpp!

Vi begav oss mot Hammarby backen och en lekpark vi ju nyss hittat där.

Det gröna i träden! Dra mig baklänges så fint det är!

Ett rådjur sprang vi på och jag kände hur tristessen från lägenhetslivet rann ur mig. Poff så hade jag energi igen.

Fler som var glada!

Väl framme i parken så såg jag en skylt lite längre in i skogen. Vi knatade dit.

Där gick visst en fin naturstig. Så det blev inte alls någon parklek ( inte mig emot ) utan skogshäng istället.

Ja men ni ser ju! En riktgt fin utflykt!

Tillslut blev klockan middag och enda sättet att locka med alla hem var att ALLA barnen fick åka vagnen……

Fint avslut på långhelgen och nu som sagt väntar pappershögen….. hoppas ni får en fin start på veckan!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!