Igår jag upp för Hammarbybacken, ville förena motion med utsikt. Tänkte dra upp och ner några vändor, komma upp i puls. Men när jag kom upp blev jag sittande. Tårarna trillade och jag kände mig mest bara trött och sorgsen. Tittade på staden, bruset från bilarna gjorde sig högst påmind. Men så vände jag blicken lite mer åt sidan och där var den, skogen!
Det är ju det, jag vet att jag borde ha tålamod, snart bor vi inte inne i stan mer. Men den kommer över mig längtan till något annat. Bort från stan!
Jag gick hem och vi styrde upp en liten utflykt. Alva och Edvin har tjatat om parken i två dagar nu. Så jag föreslog en kompromiss, vi åker till en park hyfsat nära vår tomt och nära lite skog.
11 åringen tyckte kanske inte det var superkul med en park igen, men får han bara lyssna på musik så funkar det även för honom. Alva ville helst gunga, hon fastnar lätt där. Jag försökte locka med mig Edvin till skogsdungen. Neeeeej skrek han, ”björnen tar mig”………
För mig som är uppvuxen i skogen kändes detta förskräckligt. Men jag är inte nödbedd, jag lockade helt enkelt med socker! Om jag fick napp?! Gissa! 🙂
Och där kom leken igång, den där lekan som jag själv känner till. Göra kottmat, bygga kottfigurer osv.
Där kommer hon då, hon som kanske än mer än mig längtar frihet. Utan skor såklart. Helt underbart och se när hon förstod att hon inte var begränsad av lekparkens staket.
Vi hittade en koja och började bygga. Lyckan!
Framåt, vidare! På hemvägen hittade vi till allas lycka den perfekta vattenpölen.
Det kom förbi ett annat barngäng som gjorde stora ögon åt Alva och Edvins framfart i pölen.
Barngänget – ” Är du deras mamma?”
Jag – ”Ja!”
Barngänget- ” Men vad händer om dom skvätter ner sig?”
Jag- ”Då blir dom blöta!”
Barngänget – ”Men är du deras mamma? ”
Jag- ”Ja!”
Barngänget- ”Men har du med dig extrakläder????”
Jag- ”Nej….”
Barngänget- ”Men du är deras mamma???”
Jag- ”Ja! Dom får bli blöta, det är ok. Dom har kul!”
Barngänget gapade och nästan som i slowmotion backade dom därifrån…..
Och här väntar vi på Alva, igen och igen och igen.
Förstår henne så väl!
Senaste kommentarer