Nu måste jag bara säga Tack!!!
Det här med bloggandet är ju så nytt för mig, pirrigt, nervöst och jättekul!
Så tack till alla er som läser, för att ni faktiskt gör just det!
Jag har fått så fina kommentarer både här och på mail. Att ni tar er tid att skriva! Tack!!
Tack, tack, tack! Då vågar jag lite till ju!
Alva och blomsterbuketten får beskriva min känsla 🙂
Önskar er alla en jättefin helg!
Kram/ A-M
Min mamma har stickat tröjor så länge jag kan minnas.
Som barn var det inte något jag reflekterade över. Tänkte aldrig på vilka fantastiska mönster hon skapade, att hon var och är en konstnär!
Då tyckte jag mest det var mysigt att somna i soffan till ljudet av stickorna som mötte varandra och garnet som drogs ut pö om pö. Enligt mig finns det inget mer sövande. En borde göra en avslappningsskiva med stick ljud! Släng er i väggen valsånger och panflöjt. Ge mig stickor och ullgarn!
Lyckligtvis så blev jag klokare med åren och numera njuter jag inte bara av ljudet ( ska bara vila ögonen lite, mamma 😉 ) utan ser ju konstverket. Och att få tröjor till barnen, det är ren lyx!
Stolt som tuppen är jag oxå, mamma som heter Kicki Dahl, driver Mora Stickverkstad, hon säljer sina alster i butiken hemma i Gesunda och tar även upp beställningar. Vill ni se mer så titta gärna in på Facebook https://www.facebook.com/morastickverkstad/
Visst måste man anmäla sig och åka Vasaloppet nu! Bara för att få stoltsera runt i den här tröjan efteråt.
Min kompis Kerstin påminde mig om att familjen Dahl Alling var i tidningen. Tack Kerstin! 🙂
Gullig artikel och gullig bild! Eller hur!
Då mindes jag att jag hade ännu en bild tagen vid samma tillfälle.
Vi är på biopremiär av Hitta Doris. Love trycker sitt huvud tätt, tätt in till oss.
Filmen var riktigt bra, vi gick och käkade efteråt och hade det hur mysigt som helst.
Resten av kvällen spenderas med luskamning……….
Hitta lusen!
Min hud blir liksom lika sträv som mitt humör. Hand i hand går dom mot ett jädra skav. PMS!
Ljuden jag möter känns som ett satans rivjärn. Jag hör Morgan jobba ute i köket. En gång i månaden utvecklas min hörsel till en satans superkraft.
Jag hör om han skriver på boken, mailar eller tjötar på twitter. Twitterknastret är värst! Som om han hamrar på datorn utan stopp. Maniskt och hårt slås tangenten ner i datorn, om och om och om igen. Detta hamrande låter min inre tistel blomma ut. Jäääääädrar vad förbannad jag blir! Tyyyyyyyyyst, sluuuuuuuta skriiiiiiiiiiv!!!!!!!
Han slutar snällt att skriva och tar en dusch istället. Från badrummet hör jag honom sjunga Marlena Ernmans La voix. Han sjunger med sådan inlevelse att det känns som om, min hud som redan var sträv, blir så torr att den faktist ramlar av.
Håååååååål kääääääääften skriker jag och smäller igen dörren.
Jag slänger mig ner vid köksbordet och efter att lyssnat på Black Eyed Peas – Shut Up på repet så övergår jag till Joni Mitchells Both Side Now……
Jag funderar stilla på om denna tistel i mig, egentligen är mitt sanna jag? Är det kanske så att allt detta grus ligger i mig hela tiden? Men de PMS-fria dagarna lägger jag band på mig, anstränger mig och biter ihop?
Är jag egentligen en sträv jädra tistel med superhörsel? Är det tisteln som är mitt sanna jag?
En tistel diskar aldrig!
OBS! Jag tänker inte be honom om ursäkt! En tistel säger aldrig förlåt!
Godmorgon måndag!
Hur tusan såg förra veckan ut? Förutom lägenhetsvisning, födelsedagsfirande. Jag bläddrade genom telefonen och hittade en hel del faktist.
Jag startade veckan med att träna, komma igång efter alla monsterbaciller. Vaknade morgonen efter med typ halsböld. Jag deppade lite men piggade upp mig en tur till Ringens blomsterhandel. Så mycket fint!
Skulle nog kunna sätta sprätt på hela barnbidraget där…….äh….skoja…… först köper jag mat och kläder till barnen…..kanske…….
Morgan och jag fick till en lunch date. Vi firade att vi tvillingarna fyllde 2 år och att vi har varandra!
Morgan drar ofta på sig P-bot, för ofta! Så även denna vecka.
Jag skämdes och gömde mig i bilen, men tog kort såklart.
Sen blev det nästan för mycket!
Frukostägget visade sig vara tvillingäggula!!!!! Plus att det snart kommer födas kungliga tvillingar!!!!! Jag tror jag blir rojalist på kuppen!
Hoppas ni alla får en fin bra vecka förhoppningsvis utan P-bot!
Nya Zeeland, orden räcker inte till.
Det är så mörkt och bottenlöst fruktansvärt, så vansinnigt hatiskt att det nästan är lätt att bli stum och förstenad. Att fastna i rädsla och skräck.
Då kom den här bilden upp i mitt flöde på insta.
I det djupaste mörker finns det ändå ljus. Medmänskligheten!
You are my friends. I will keep watch while you pray.
Jag älskar att läsa! Innan alla barnen lästa jag nog en bok i veckan i alla fall. Just nu hinns det tyvärr inte med.
Jag har försökt mig på ljudböcker under vagnspromenaderna och det är ju hur mysigt som helst. Men det är något helt annat än att läsa själv.
Det kommer att komma en tid i mitt liv när jag tar upp läsningen igen! Mysryser längst ryggraden när jag tänker på att få hamna i läsbubblan!
Jag längtade så tills barnen skulle börja läsa själva och hamna i den där känslan när man bara måååååste läsa en sida till.
Love är där just nu! Han kan ligga uppe sent på kvällarna och läsa, jag vet att han borde sova men jag har inte hjärta att avbryta honom. Plus att det är så jädra trivsamt att gå runt och fixa i lägenheten, se ljuset från hans läslampa och lyssna på hur han vänder blad.
Wille hade ett liknande läsflyt för ett tag sedan, men han föredrar just nu ljudböcker.
Han har endast en läxa i veckan, vilken är läsförståelse. Men man kan väll säga att han har haft ett visst motstånd där…..
Här kommer några tips om ni behöver puffa extra på barnen med läsningen.
1- Puffa inte! Jag säger emot mig själv nu, men överdrivet puffande brukar få motsatt effekt.
2- Innan vi plötsligt fick 4 barn så hade jag tid att smyga med små lappar till barnen till skolan, oftast gåtor som tex hur ser man att en elefant varit i kylskåpet, eller så skrev på rastfukten – Prutt och bajskorv och annat skoj. OBS! Detta är kul en kort period! Jag kan ha dragit de lite för långt…..det kan ha blivit väldigt pinsamt…….
3- Låt dom läsa precis vad dom vill. Nej, Kapten kalsong böckerna är ingen storfavorit hos mig. Men barnen älskar dom och det är det viktigaste.
4- Bra böcker att läsa tillsamman – Kapten Kalsong, Trädkojan, Dagbok för alla mina fans. Jag läser texten och Love läser allt i pratbubblorna.
5- Orkar hen inte läsa hela läsläxan, läs varannan mening eller varannan sida
6-. Gört mysigt, med andra ord, en muta är aldrig fel. Wille och jag smygäter choklad under hans läxläsning.
Alva och Edvin gillar oxå böcker såklart!
Den här stunden alltså!
Min stora unge! Som går mot tonår, men fortfarande lägger kinden mot min axel.
Gårdagen började med paketöppning såklart. Roliga böcker, tamburin och varsin boll. Finast av allt var ändå presenten från Ami och Johan. Presentkort på varsitt träd.
Tänk er 2 små körsbärsträd som får stå sida vid sida i vår nya trädgård!
På eftermiddagen bakade Love tårtor! 2 stycken ska det va!
Det är allt lite omtumlande detta med födelsedagar. Är ju en milstolpe och jag försöker sammanfatta åren som gått. Går nästan inte. Äter tårta så det sprutar ur öronen i stället. Gott så!
För två år sedan idag, vandrade jag på en skör tråd. Hela min värld stod i brand. Allt var så väldigt tydligt. Störst av allt är kärleken!
Idag gråter jag en del, jag gråter för att jag under graviditeten var så rädd, jag gråter för att förlossningen var så svår. Men allra mest gråter jag för att allt gått så bra. Att jag är så till brädden fylld med kärlek. Hudlös är mitt mellannamn och ibland vet jag inte vart jag slutar och ni börjar.
Idag fyller ni 2 år och jag famlar omkring mig. Sträcker mig än hit, än dit och försöker samla ihop mig.
Dessa två år har fyllts med så mycket osövda timmar, samvetskval och ja en del andra kval. Dessa två år har fört oss närmare som familj, närmare än jag trodde var möjligt. Dessa två år har varit så maxade med kärlek så luften nästan blivit tunn att andas.
Att just jag fick bli eran mamma! Älskar er oändligt, kött och blod, märg och ben.
Grattis Alva och Edvin 2 år idag.
I samarbete med Anebyhusgruppen.
– Får jag ta med mig min dator?, frågade Wille häromdagen när vi pratade om vårt nya hus.
Visst har vi tänkt mycket på hur det ska bli för barnen med husbyggandet. Hur det ska påverka dom. Vi pratar mycket, men det är svårt att veta vad de egentligen känner . Det kommer ibland gulliga frågor men min rädsla är att det ska ha grott länge hos dom. Bara det att vi fixar med försäljningen av lägenheten måste ju ge tankar och oro. De är fåordiga när vi frågar, så då är det väl bra, eller är det det?
Vi vill ju ha med dom i processen och känna att vi gör det för och med dom. Att göra dom delaktiga. För då kanske det inte kommer kännas lika jobbigt?
Hur kommer dom känna det när dom som vuxna kommer se tillbaka på husdrömsresan?
Då var det så himla fint när en följare på Morgans FB skrev såhär till oss.
”Mina föräldrar köpte ett Anebyhus i slutet på 50-talet. Minns hur Konrad Persson (försäljare) kom hem till oss, visade ritningar och pratade med mina föräldrar. Jag var inte så gammal och förstod inte allt de pratade om, men kommer väl ihåg den snälla och trevliga farbrorn. Huset bodde vi sedan i från -59 till 2011. Lycka till med husdrömmen!”
Tack snälla Lisbeth för att du delar med dig av dina minnen! Så fint!
Hos oss är det ju Anders som kommer på besök och lotsar oss framåt i husbyggarprocessen. Tack Anders!
Har ni tips och råd för hur man kan tänka när det gäller barnens process i vår vuxendröm.
Senaste kommentarer