Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Ibland glömmer jag bort att jag har en man.

By Familj, Morgan 6 Comments

Senaste tiden har varit intensiv. Föralldel senaste åren har varit intensiva. Men om vi tittar på de senaste två månaderna så har dom späckats med massor, massor av jobb, husbygge, sälja lägenhet och landställe, en viss ekonomisk oro inför försäljningen, inskolning av barn på förskola, monster bacillen som slog undan benen på hela familjen. Den ständiga sömnlösheten.

Ja egentligen alla komponenter som i alla fall för oss kan leda till onödigt skav och tjafs.

Men tvärtom denna gång. Vi har aldrig varit närmare och aldrig samarbetat bättre . Jag kan till och med slå på stort och erkänna att jag ser honom i ett nytt ljus och är som nykär.

Jag har en tendens att lägga all min ögonkontakt på barnen, allt mitt fokus hamnar där. Det svider lite att erkänna men ibland glömmer jag faktiskt bort att jag har en man…..

Men han står ju där bredvid mig. Vi går tillsammans och jag älskar det!

Veckan som gick

By Familj 4 Comments

Men det är ju redan tisdag!

Tittar ändå tillbaka på förra veckan, som mest innehöll städ och lägenhetsfix.

När vi inte städade försökte vi få till riktigt fina selfies…..gick väll sådär.

Jag hade lovat Love hur länge som helst att han skulle få baka.

Det gick inte att komma undan med att säga, nä mamma måste städa, rensa greja, tvätta längre.

Tro inte att han väljer sockerkaka eller något annat man slevar ihop i en hast. Närå! Schackrutor skulle det va såklart!

Vi träffade härliga Camilla och smed framtidsplaner. Fortsättning följer på den 🙂

Det var ju semeldagen och vi var inte sena på att fira.

Vad vore livet i all sin glans om inte kära lilla semlan fanns!

Jobba, jobba, jobba, kaffe, kaffe, kaffe.

Läste gjorde vi oxå. Bästa boken just nu, stor igenkänning….

Dricka kaffe i morgonsol han vi ändå med.

Tv middag!

Kanske inte så jättekonstigt att vi hittar mellis för en hel vecka under soffan…….

Summa summarum, en sjukt sockerstinn och intensiv vecka. Gött, gött!

Visning och sitt ner i båten!

By Familj, Husdrömmen 5 Comments

Bilden är tagen från Liseberg. Jag, Love och Morgan åker flumride. Fotot illustrerar ganska väl hur jag känner just nu…..

( älskar att både Morgan och Love tycker att det är så vansinnigt kul medan jag är skräckslagen och tror vi ska dö )

Ikväll visas vår lägenhet för andra gången. Och mina nerver ligger lite mer utanpå än vanligt. Kanske inte så mycket över hur budgivning kommer gå. Det löser sig väll förhoppningsvis på något sätt. Peppar, peppar ta i trä och allt de där…..

Däremot är det ju så att vi inte vet vart vi ska bo medan huset byggs. Alltså noll koll!

Nu gäller det att sitta ner i båten och hålla i sig och tänka att det ordnar sig!

Någon som vill hyra ut något till en oss? En rörig men väldigt snäll och gullig fyrabarnsfamilj.

En slokande ros och sista piffet.

By Familj 10 Comments

Jag vet att det inte hänger på blommorna om lägenheten blir såld eller inte. Men det känns som om jag är skyldig bostaden  det där extra piffet. Som om jag vill förbereda hen på att en ( förhoppningsvis ) nya familj kommer rumstera här.

Jag vill göra en fin och värdig sorti.

Oroar mig lite för väderleken. Julrosorna slokar oroväckande illa. Borde jag kanske bäddat om dom på natten. Lagt på ett litet täcke?

Mitt hjärta klappar extra för pelargonerna! Så tacksam blomma, och gillar att liksom gå och pyssla om dom, nypa av vissna blommor och blad.

Monsteran har mått bra i vardagsrumsfönstret. Men den har växt ur sin bostad och får husera lite längre in i lägenheten. Hoppas det funkar.

Palettblad är ny för mig. Gillar färgen! Har förstått att den älskar vatten. Håll tummarna för att jag inte glömmer av den!

Avslutar med blommor i vas. Älskade lilla lägenhet. Hoppas vi har gjort dig rättvisa!

Internationella kvinnodagen och en staycation.

By Familj 2 Comments

Igår körde vi järnet. Sista städ och fix med lägenheten, jobb, köra ungar till disco, husbygge osv.

Trötta, stressade och slitna som vi var så  bestämde vi oss för att lyxlira.

Nu när lägenheten är så fin så är det liksom ingen ide att vi låter våra barn hänga där förens det är färdigvisat. Så onödigt att måla om timmarna innan eventuella intressenter kommer förbi….. Vi tog in på hotell!

I hotelllobbyn hängde den här tjusiga tavlan och jag tyckte den var passande dagen till ära. De var ju internationella kvinnodagen igår!

Barnen installerade sig väldigt snabbt……..

Morgan somnade i datorn, en helt vanlig fredagskväll helt enkelt.

Utsikten.

Så härligt det är att äta chips i sängen. Jag vaknade med skavsår från smulorna.

Önskar er alla en härlig och smulfri helg!

Det som göms i snö kommer fram i tö.

By Familj 11 Comments

Det som göms i snö kommer fram i tö. Eller det som göms under soffan kommer fram innan lägenhetsvisning.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu. Så mycket känslor och tankar……..

Hur kom allt dit, vem har petat in allt under soffan ( låg soffa, där dammsugaren inte kommer in ) vad säger detta om oss? Blandningen alltså! Det var ju där tavlan med Chaplin var! Och tandborstarna och ja, jag kan nog skrapa ihop till mellis för hela familjen. Mums!

Man undrar ju! Är det bara vi som har det såhär? Är det ingen annan som känner igen sig?

Låt oss presentera henne: Villa Dahl Alling!

By Familj, Husdrömmen 8 Comments

        I samarbete med Anebyhusgruppen

Åh! Nu hade det varit så passande med en trumpetfanfar. Men ni får föreställer er det, samt att röda mattan rullas ut såklart. För här är hon nu. På papper i alla fall. Vårt framtida hem! Jag älskar henne!

Innan vi träffade den fantastiske arkitekten Ingemar Medlöw så var vi inne på ett lite enklare hus. Mer en fyrkant. Men när Ingemar återkom med den här ritningen så var vi fast!

En av mina favoriter med huset är ”vinterträdgården”, utbyggnaden som ligger på den vänstra gaveln. Där inne tänker jag mig ett långbord där det får pågå saker. Barnens ritgrejer, läxläsning, pyssel, kanske ett ofärdigt pussel som vi går och duttar med lite då och då. Såklart även massor av Pelargoner i alla dess former, Dr Westerlund, Mårbacka……. Drömmar, drömmar, drömmar!

Kvarntorpet och en mamma på vift

By Familj 6 Comments

99% av min tid går åt till omvårdnad, särskilt såhär under föräldraledigheten. Jag steker tusentals pannkakor brer en miljon mackor, läser sagor, tvättar skrubbsår och plåstrar om. Jag älskar de! Men någon gång då och då är det värdefullt att få ta en dag ledigt från föräldraledigheten. Få åka dit där jag varit barn till dom som omvårdat mig, proppat mig full med pannkakor och satt plåster på mina sår. Både de där såren som kan uppstå inuti samt de som blöder på knät.  Mamma mötte upp med bil i Borlänge och sen bär det av mot Kvarntorpet och Ami och Johan. Så fin dag! Jag fick prata som en besatt om huset utan att dom tröttnade och när jag tröttnade på att prata fick jag lyssna på deras samtal. Äta vildsvin med svampsås, hamna i paltkoma och lyssna på de vuxnas samtal sådär som när jag var barn. Det politiska läget, familjerelationerna. Här kan jag vara totalt mig själv. De här människorna har känt mig från start, sett mig genom allt och accepterar mig som  jag är. Det är värdefullt!

Ami har hängt upp skyltar på lövträden. Då skogsbolaget som ska avverka skogen, lovat att just lövträden ska sparas, så har Ami försäkrat sig om att det verkligen ska bli så!

Jag älskar tydligheten!

Varför ha en julgran när man kan ha ett älghorn. När jag var 5 år så gjorde jag julpynt i form av Konsums pralinpapper som jag trädde snöre i. Såhär 35 år senare hängs dom fortfarande upp i julhornet varje jul! Hur fint är inte det?!

Jag åkte hem på kvällen så mätt så nöjd och så påfylld med värme.

En blöja kan han många användningsområden.

By Familj, Husdrömmen, Tvillingarna No Comments

Vädret i Stockholm idag är verkligen supertrist. Något slags snöslask där allt mest blir grått, kallt och kladdigt.

Låt oss titta hur lördagen såg ut istället. Vår plan var att dra igång städning inför visningen av lägenheten nästkommande helg. Men så fick vi sånt fint sms från våra kompisar som bjöd med oss på utflykt. Dom bor i Nacka och ville visa oss något mysigt ställe, vi kommer ju snart bli Nackabor även vi. Ta en  fika och hänga en stund.

Det var så otroligt lätt att lägga städningen på hyllan!

Såklart man måste kolla om vattnet under isen är kallt eller inte……Sån himla tur när en har småsyskon som använder blöja. En blöja kan ha så många användningsområden.

Vi tog med kompisarna till tomten. Jag har forfarande svårt att greppa att det kommer finnas ett hus här. Nästa sommar kommer vi bjuda familjen Christine och Guffe på grillkväll just här!

Nyp mig i armen igen och igen.

11 år som mamma, kärleken och orosvargen.

By Familj, Memory lane 8 Comments

Den här bilden är tagen för snart 11 år sedan. Några dygn tidigare så föder jag vårt första barn Wille. Här sitter jag med honom i famnen och väntar på taxin som ska ta oss från BB och hem.

Jag är så inihelvete super mega as lycklig. Kärleken till mitt barn drar undan fötterna på mig totalt. Jag har ingen hud och allt är kött och blod. Han är så fantastisk att jag knappt kan andas.

Men det är också här som orosvargen föds. Oron för att något ska hända honom. Det är som att jag ständigt är jagad av en varg. En varg som hetsar mig nästan tokig. Jag är rädd, så vansinnigt rädd! Jag vågar knappt duscha. Att lämna ifrån mig Wille är totalt otänkbart. Jag låter knappt Morgan köra vagnen ens. Han får bara tillåtelse att hålla i vagnen om jag själv sitter fast i vagnen. Jag hade alltså ett snöre på vagnen med en ögla. Där trädde jag in min hand så att jag satt riktigt fast, utifall att Morgan skulle låta vagnen rulla iväg från honom, så skulle jag liksom rädda Wille. Jag såg katastrofer precis överallt. Såg jag en helikopter flyga förbi så var jag genast tvungen att hitta skydd, för det fanns ju faktiskt en möjlighet att den skulle störta på oss.

Jag blir både rörd och ledsen när jag tänker på hur jag mådde då. Nu förstår jag ju att det inte hade varit helt fel med lite terapi…..men jag var ju så inihelvete lycklig, så jag förstod inte då hur snurrig jag var.

Nu såhär fyra barn senare har jag lugnat ner mig, men orosvargen är alltid med mig. Tack och lov mer avlägsen nu än för 11 år sedan.