Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

feb 14
Love0

Tvillingchocken.

By Familj, Tvillingarna 4 Comments

.

Sommaren 2016 går mot  sitt slut och jag har behov av att dra mig undan. De sista dagarna på landet följer jag inte med  ner till stranden. Jag drar täcket över huvudet och blundar mest. Hösten pockar på och vi vänder åter till stan, det är full ruljans, skolstart för både mig och barnen massa jobb och nya rutiner. Men det är som om jag inte riktigt hänger med, det hackar i hela mitt maskineri och jag mår så fruktansvärt illa. Helt vansinnigt illa. Jag har svårt att hålla ögonen öppna och det där beska som tog över sinnet i somras har blivit etter värre. Såhär har jag aldrig upplevt mina andra graviditeter och jag börja misstänka att något är fel. Tror ett tag att jag är psykiskt sjuk, att jag inbillat mig hela graviditeten och nu kommer förfallet, raset. Sätt på mig tvångströja och lägg in mig. Något är i alla fall inte som det ska och jag bokar ett tidigt ultraljud för och se vad som är galet.

Morgan jobbar och jag tänker att äh, jag går dit själv, har ju varit med förr, unge nr 3 får kanske inte samma röda matta och inrammade ultraljudsbild, det får gå lite utav bara farten.

Upp på britsen, kleta klet över magen och så dit med ”maskinen” jag fokuserar på att se om hjärtat slår. Bara det. Låt det ändå finnas liv.

Barnmorskan ser direkt och säger: – ”Ja, nu ser ju jag 2 hinnsäckar…..Det är 2 barn”.

Jag hamnar i total chock och jag skriker rätt ut, finns inte en chans i värden att hämma tårarna som sprutar vilt. ”HUR SKA DETTA GÅ, HUR SKA VI ORKA. JAG ÄR SÅ RÄDD!”, kvidskriker jag mellan hulkingarna.

Världens bästa barnmorska tröstar mig och säger lugnt: -”Detta är en naturligt reaktion, stanna i känslan, det är ok. Det kommer att gå bra!” Det dröjer länge innan jag kan lämna rummet och på väg ut träffar jag barnmorskan, jag mötte på inskrivningsamtalet, som frågar hur det är fatt och jag visar upp två fingrar. Det är två stycken väser jag.

-”Jo men jag hade det på känn”, svarar barnmorskan på bred norrländska, ”så som du mådde. Grattis, det kommer gå så bra!”

Vet faktiskt inte hur jag tar mig hem, benen darrar och jag skälver i grunden.

Morgan har just kommit hem och jag hulkar fram deeeee ähhhhhhh tvååååååååå………

Då  är det som om han tappar all färg, han rusar till toa för och kräkas, när han är färdig och hämtat andan kommer han ut från toaletten och säger – ”Då får vi åka och kolla in en ny bil då…..” Sen följer en tid där vi håller andan. Golvade av chocken. Vi sätter på autopiloten och sätter ena foten framför den andra.

Att det skulle vara två barn i magen var ju inget som vi på något sätt hade förberett oss på eller ens tankemässigt snuddat vid. Vi skulle ju ”bara” ha en ”sladdis” till som skulle hänga med på höften. När jag tänker tillbaka på hur tankegångarna gick  så skäms jag, för så ser ju inte livet ut!

Livet händer! Tack och lov för det!

feb 13
Love0

Ljuset, jag ser ljuset.

By Familj No Comments

Ja, jag vet det dröjer länge än. Men känslan är fantastisk när vi hämtar de stora i skolan och det inte är mörkt längre. Hinner ju till och med leka i parken en stund. Ljuset! Jag ser ljuset!

Och hon kommer, närmare och närmare för var dag som går. Våren! 

feb 12
Love0

Trädgårdsdrömmen.

By Familj, Trädgård No Comments

Hur stark husdrömmen än varit så har trädgårdsdrömmen för mig alltid varit starkare. De e ju de som e grejen med ett hus; det tillkommer en trädgård.

Innan vi skaffade landställe hade jag inga vidare tankar om en trädgård annat än att barnen skulle få springa fritt. Men när vi kom dit och jag började pilla lite i jorden, greja med gräsklippning röjsåg osv så upptäckte jag en helt ny sida hos mig själv. Mina fingrar var och är väl inte direkt gröna men intresset väcktes och jag testade än det ena än det andra. Pallkragar kom på plats, kompost och den fantastiska rabatten som redan fanns sen innan och som stoltserade mitt i trädgården, fick än mer blomster.

Höjdpunkten var en av de första somrarna. Jag gick loss i pallkragarna och odlade järnet. Morgan fick plötsligt ett jobberbjudande i stan som vi hade svårt att tacka nej till. Pallkragarna fick vänta och vi flyttade till stan. Jag snyftade lite när jag tänkte på allt jag sått och som med största sannolikhet skulle vissna. Borta flera veckor och inte kunna vattna, rensa eller ge någon som helst kärlek till grödan? Jag snyftade lite till. 

Första lediga dag, flera veckor senare, åker vill tillbaka till landet för att stänga ner inför vintern. Rensa upp, tömma kylskåp, stänga av vatten, städa och göra fint. När bilen rullar in på tomten möts vi av detta!

Jag rusade runt som en galning bland skörden och där och då tändes en djup trädgårdsglöd. En dröm om att detta vill jag ha varje dag! Drömmen handlar inte längre bara om att barnen ska få springa fritt. Drömmen innefattar nu även mig!
Jag vill ha jord under naglarna!

Fortsätter odla nästkommande år. Och när jag drar upp mina pollkabetor, behandlar jag dom lika ömt som ett spädbarn. Ja minus det där att jag äter upp dom oxå, nykokta med fetaost som tillbehör. Inte spädbarnen alltså, det är betorna jag käkar…..

feb 11
Love0

Veckan som gick.

By Okategoriserad No Comments

Hur har veckan varit? Jo såhär! Vi startade förra helgen med myskväll såklart.

05.30 startar varje morgon.

Drömde om Magnoliaträd till vår trädgård.

Såg mig i spegeln, synen motsvarade både insidan och utsidan.

Åt en semla och tittade på Morgan som just här skrattar åt sitt eget skämt. Iförd en av barnens mössor. Blir som extra kär när jag  tänker på att han kommer gå runt med märken från sömmen i pannan.

Vi målade lite.

O målade.

O målade ännu mer…..

Kreativiteten flödade fritt.

Vårt kök 99% av tiden

Vårt kök en kort flyktigt sekund.

Å så blev de helg igen då, och jag slog på stort med scones o allt.

Barnen satt nog vid köksbordet i 3 minuter i alla fall.

Så kan en vecka hos oss se ut. Hur har eran vecka varit? Semlor? Konstprojekt?

feb 01
Love0

Memory lane – Träffar Morgan

By Memory lane No Comments

25 år. Livet lekte. Nyinflyttad till Stockholm. Arbetar som följespotskötare på Börsen, säljare på H&M och spelar teater.

Går på en fest. Känner ingen förutom min kompis Karin. Sätter mig vid ett bord. En kille dyker upp.
Vi snackar hela natten, eller om vi ska vara ärliga, HAN, snackar hela natten… hahah…

Efter lite strul, där främst han var lite smått dum i huvudet, 🙂 så blir vi ihop och gör allt ihop. Morgan jobbar på Dramaten och emellan hans jobb så älskar vi att planera resor och ha roligt.

Livet är enkelt om än komplicerat.

Första gången vi träffas. (Tack Melinda för att du förevigade vårt första möte)

feb 01
Love0

Tomtjakten

By Husdrömmen, Trädgård 2 Comments

Jag scrollar Hemnet som en besatt. Eller är det besatthet när det första jag, gör innan jag klivit upp ur sängen, tar fram telefonen och börjar titta på Hemnet om det kommit nåt nytt hus, vid morgonkaffet, innan jag lämnar barnen, på väg till skolan, på väg hem, när jag ammar, när jag lagar mat, på toaletten. Varje ledig sekund eller om jag gör nåt annat så åker telefonen fram. Har det kommit nåt nytt? Jo, det är besatthet.

Det kommer nytt men det ligger antingen för långt ut, för dyrt, för mycket berg, för lite berg, för små tomter, för nära väg, för långt från väg. Men ibland hittar vi små drömmar och vi åker och tittar men vi började titta mer på området än själva huset. Vi kände in området; ”hmmm… skulle vi kunna tänka oss att bo här”?

Visst, vi hade några områden vi gillade och då sökte vi på tomter där. Ett hus låg på Drabantvägen, i Boo Gård, och vi blev kära i huset men också omgivningen och blev grymt besvikna när huset klev låååångt över vår budget.

Morgan ändrade strategi!
Han bestämde sig för att gå ut på hitta.se för där kan man se vem som äger vilken tomt. Fokuserade på området kring Saltsjö-Boo och Boo Gård. Finns ganska många hus och tomter som inte ligger ute till försäljning. Man vet ju aldrig. Kanske finns nån som går i säljas tankar men ännu inte gjort slag i saken. Han började ringa runt till de olika ägarna.
Ingen ville sälja. 

En dag när jag sitter och äter lunch, tvillingarna sover, så öppnar jag Hemnet-appen låg det en tomt i samma område. Till och med på samma gata; Drabantvägen! Jag går nästan upp i limningen och skriker rätt ut. Tvillingarna vaknade! Men det gjorde inget, för det låg en tomt på ”vår gata!”

Morgan jobbar men jag skickar flera SMS. Morgan slutade tidigare och vi åkte till tomten direkt.

När vi kör in på tomten och jag ser alla äppelträd då blir jag som salig. Här! Här ska vi bo!! Vi ska fan ha det här, sa jag till Morgan. Här ska barnen springa fria och växa upp. Här ska jag gå ut om sommarkvällen och vila min panna mot äppelträdets stam, när endast mamman är vaken.

Vi var med i en alldeles för svettig budgivning. Ja, budgivning är ju ett kapitel för sig, kanske jag skriver ett inlägg om det.
Men efter en del om och men så blev tomten vår!

Nu börjar resan mot vår husdröm!

jan 25
Love0

Hade vi aldrig somnat om!

By Familj, Morgan, Semester, Tvillingarna 2 Comments

Småbarnsåren är fantastiska men också intensiva. Det är underbart att se våra små växa och att vi får vara vid deras sida när de upptäcker världen. Lägger man även till det faktum att mannen i mitt liv har ett arbete som helt saknar rutiner så kan det bli väldigt intensivt i perioder. Som när Wille var 4 år och Love 6 månader och vi reste med ner till Grekland då Morgan filmade Sune. Oron för lilla Love i 45 graders värme var inte så kul i fem veckor. Eller den totala hotelldöden i en liten by i Alperna då vi bodde fem veckor på ett hotell för tyska rika pensionärer. Det enda som fanns var en Karp-damm och en tennisbana. Klaustrofobin var nära när jag satt fast inne i ett hotellrum hela dagarna med två barn som bara ville ut och upptäcka världen.

Så vi kände oss väl rätt klara när småbarnsåren började lida mot sitt slut och vi kunde göra långresor tillsammans utan blöjor, amning, välling och sömnlösa nätter. Och en vardag där vi kunde släppa den värsta oron för spädbarns sjukdomar. Ja, jag erkänner jag har en sida som är sjukligt orolig för mina barn. Men det började så smått lugna ner sig när Wille var 8 år och Love var 5 år.

Vi njöt av att barnen var stora, vi kunde ju faktist sitta och prata under middagarna, göra utflykter som alla tyckte va kul, se på fredagsmysfilmer annat än Babblarna. Men någonstans i mig tickade en längtan, jo men tänk ändå, en liten till! Hur mysigt vore det inte?! Men jag slog ifrån mig det! Mycket som händer på jobbet. Morgan skulle göra en film till.

Så kom sommaren 2016 och allt vart plötsligt så lätt och enkelt. Långa varma dagar på landet, barfotaspring, grill och njuta livet. Men hallå, tänkte jag… Va tusan, händer det så händer det………eller?

Långsamt började joggingturerna kändes lite tunga och även humöret var en aningen beskt.  När vi var på fest hos några kära vänner fick jag inte ner drinken. De fastnade i halsen. Hela kroppen skrek; ”Drick inte!” När vi storhandlade i Norrtälje, smet jag in på apoteket och köpte ett graviditetstest.

Nästa morgon, när alla andra sover, smög jag in på toaletten och kissade på stickan. Solen strålar in genom fönstret och på stickan. Jag skakar på den och väntar, blundar, väntar för visst är det så, det jag redan vet. Vi ska ha barn igen. Jag hissnar och jublar och de dånar innanför pannloben. Herreguuuuuud! En till! JA och jösses och hjälp! Hur ska det gå? Hur ska det bli, hur ska vi orka, vad kommer killarna att säga? Jag smyger in till Morgan väcker honom och säger att jorå åsatte nu blir vi nog en till. Han mumlar lite i sömnen: ”jösses…” och jag säger det samma och sen somnar vi båda om klubbade av beskedet.

Om vi vetat då, vad som komma skulle, hade vi nog inte somnat om.

jan 23
Love0

Husjakten

By Familj, Husdrömmen No Comments

Jag kan nog inte räkna alla husvisningar vi varit på!  Alla helger vi dragit med ungarna till olika villaområden för att leta efter just vårt hus, ja dom är oändliga. Och så många vi ratat; för litet, för stort, för nära stora vägen, för nära stan, för långt från stan, för litet kök, för få rum, för liten trädgård, för få badrum och ibland hus som är fint renoverade men inte passar våra behov och kommer bli tvungna att riva det dom precis byggt.

Våra behov är ju ganska specifika för en stor familj, 2 vuxna och 4 barn. Ja, det kräver ju en del när det gäller förvaring. 5 sovrum går säker att ordna men hur gör man med förvaring? Det är ju logistik och förvarning vi behöver. 4 barn som ska borsta tänderna samtidig, var gör man av 400 overaller, 6000 par vantar. Det är inte ett par skidor som behöver ställas nånstans utan 6 par skidor, 40.000 hjälmar. Alla barnen har olika intressen och de behöver sin plats i förvaringshelvetet. Vi behöver inte stora fina rum med lyxiga fina spa-avdelningar vi behöver ett hus med funktion för en stor familj.

Ytterst sällan har drömvillan dykt upp där allt klaffat. Men har det gjort det…ja då är prislappen varit där efter.

Morgan har under  hela resan drömt och tjatat lite på mig att:
– ”Vi köper en tomt!” ”Vi bygger själva! Vi kan ju bygga vår dröm!”

Jag har skakat av mig hans drömmerier och fnyst:
– ”Är du galen!!! Hur ska vi orka det? Hur skulle det bli? Så osäkert?

Sånt blir alltid för dyrt och det drar ut på tiden. Tänk om byggfirman går i konkurs, tänk om de bygger fel, tänk om… tänk om  blixten slår ner…”

Morgan gav upp men efter alla hus vi inte fick så började jag långsamt tänka om…

Fan, tänkte jag… Vi har klarat av att gå från 2 till 4 barn, dramatiska förlossningar som kunnat sluta illa och vi har klarat av första året med tvillingar! Alla resor med barn vi gjort medan Morgan har filmat, låter mysigt men ja, det är några blogg-inlägg jag kan berätta mer av. Men… Vi klarar av allt!  Vi orkar ju vad som helst!

Med en ny inställning till husdrömmen ändrade jag sökstatusen på Hemnet till ”Tomt” istället.

En ny jakt drar igång!

jan 21
Love0

Husdrömmen

By Familj, Husdrömmen 6 Comments

Vi var länge nöjda med att bo i lägenhet. Jag och Morgan jobbade mycket så det passade oss. Nära jobb, vänner och minimalt med underhåll. Perfekt!  

I o med att vårt första älskade barn Wille föddes så började jag så smått och längta ut. Om somrarna hyrde vi olika hus på landet och i skärgården. Drömmen om ett eget landställe började formas. Vi satte upp en plan. Inom 5 år skull3 vi ha vårt eget sommarhus. Kära vänner tipsade oss om ett i närheten av deras ställe, så vi sonderade terrängen. Vi skulle absolut inte köpa just nu, men man kan ju alltid kolla och en mysig utflykt är ju aldrig fel.

Vid mysiga Sjöskogen, utanför Norrtälje, fann vi det finaste lilla röda hus omgärdad av en prunkande trädgård och stora gräsytor. Vi gick runt länge på tomten, tittade och drömde. Sen gick vi den mysiga vägen genom skogen ner till stranden och jag vet där och då att detta måste bli vårt!

Nervösa men förväntansfulla lägger vi ett bud och sommardröm blev verklig. 

All ledig tid spenderade vi nu här. Och det var första sommaren våra barn kunde springa fritt på en gräsmatta och leka sig blöta i vattenspridaren. Det var nåt i mig som klickade. Något jag saknat så länge. Friheten, min egen barndom. Jag är uppvuxen på landet i skogen. Byggt kojor på höskullen, täljt barkbåtar, omgärdad av hundar, katter och en och annan häst, så har jag vuxit upp fri. Fri att kunna springa lös, som om drömmarna tankarna fick fritt spelrum på ett helt annat sätt än i stan. Jag vill ju ge samma frihetskänsla till våra barn. 

Både vi och barnen får nya fina vänner. Barnens springer mellan stugorna och grannsämjan är helt fantastisk. Våren och Sommaren är som en enda lång barfota dröm. 

Hösten kommer och vi flyttar tillbaka till stan och jag känner det som om jag låser in både mig själv och barnen. Förpassade till lekplatser och tvättstugans källare får jag nästan svårt att andas. 

Då föds drömmen om ett hus mer permanent. Jag vill ha det vi har på landet alla dagar i veckan. Och nu börjar det. Husjakten! Det kan ju inte vara svårt. Hemnet min bästa vän, det gick ju fort att hitta landet. Jag menar hur svårt kan det vara!??