Barnmorskan från East end. Vilken serie! Jag älskar den!

Blir uppslukad. Häromdagen när jag såg de senaste avsnittet så drogs jag tillbaka till min egen tvillingförlossning. Och all vård jag fick både innan och efter.

I serien får den födande kvinnan reda på att det är just tvillingar hon gått och burit på, först under själva förlossningen.

När jag såg avsnittet började jag storböla. Jag tänkte på hur det var förr.

Att det hade varit precis samma sak för mig om jag hade fött barn innan ultraljudets tid.

Edvins hjärtljud gick aldrig att höra på det vanliga sättet. Min barnmorska fick alltid tillkalla ännu en barnmorska. De lyssnade med både maskin och tratt. Men det var som om han gömde sig bakom sin syster.

Jag fick därför alltid ett extra ultraljud, för att se att allt var bra. Och det var det ju.

Är så oändligt tacksam över den sjukvård vi fick!

Hela resan!

Det mäktiga i att få upp två barn i famnen. Storheten!

Hur det fortsätter att vara mäktigt och stort!

När vi sover tillsamman och jag har Alva i min svank, Edvin tätt in i halsgropen. Vi andas samma andetag och är så levande och nära. Och när även Wille och Love kommer in och trycker sig ner någonstans vid fötterna. Då är det så komplett.

Sömnlöst men komplett!

4 Comments

  • Kicki skriver:

    Tänkte så mycket på dej när jag såg avsnittet 😉 Den bästa serien.

    • Anna-Maria skriver:

      Ja men visst är den fantastisk! Och nu har jag även sett den där Danska sjuksköterske serien. Så fin! Omsorgen och humanismen!

  • camilla skriver:

    Jag med, jag har nog sett samtliga säsonger och ser fram emot varje avsnitt.
    Får rysningar av obehag ibland, gravida på 50-tal och tidigare, de hade det inte lätt. Tuffa starka ladies : )

    • Anna-Maria skriver:

      Ja men visst är det en fantastisk serie. Tänker oxå på det där med hur det var att föda barn då. Jösses vilken kamp. kram

Leave a Reply