Landet måste säljas, så enkelt är det. Att ha två hus funkar varken ekonomiskt eller tidsmässigt. De senast åren har landet känts mer som en börda. ( För mig i alla fall. ) 5 veckor om året är det ren och skär magi, men övriga veckor blir landet något som inte hinns med. Något som skaver.

Men! Det kommer ändå göra ont. En bitterljuv svidande smärta. Ni kommer få ha lite tålamod med mig här.

Jag älskar tiden vi har haft på vårt landställe!

Springet i benen och en fjärils vingslag.

Kusinhäng och ljumna kvällsbad. En kvast i en tall.

Min älskade tacksamma blomsterrabatt, som gett mig både fästingar, skrubbsår på knäna och ett glödande trädgårdsintresse.

Men det blir en sista sommar! Vi ska verkligen suga musten ur det sista landet hänget. Och när jag tänker på våra fina grannar därute, som blivit så goda vänner, ja då känns det allt annat än kul.

Bitterljuvt är bara förnamnet.

2 Comments

Leave a Reply