Vi hade poddmöte i måndags med våra fina producent Camilla. Planerade framtida avsnitt.

Vi har såååå roligt och Camilla är så fantastiskt, en sån där människa man alltid vill ha i sitt liv, som är bra för en helt enkelt.

Man ser ju att vi har en bra kemi.

Vi riktigt gosar våra huvuden samman. Som om själva frisyrerna omfamnar varandra.

Igår morse kände jag det, det där bekanta kliet i hårbotten. NEJ! Det är inte löss tänkte jag, här gäller det att förneka in i det sista. Jag sneglar på Wille och ser att händerna far fram och åter i skalpen. Försiktigt viskar jag ” Wille kliar det lite i dit hår ” Som om jag tror att min försiktiga viskning ska ge mig ett svar jag vill ha. Att NEJ det kliar inte.

Tyvärr var det inte så!

Tyvärr hittade jag en lus i mitt eget hår och det var inte någon blyg liten viol. Det var kungarna av löss jag mötte. Okej jag överdriver kanske lite nu, vi utbytte inte någon blick eller så. Men känslan…..

Tur ändå att en varit med förr, hade en del grejer hemma från förra omgången.

Jag överdoserar gärna lusmedlet så det rinner sådär härligt nerför nacken och även ner i pannan. Får sånt gött glow!

Hur mycket lusmedel man än använder så upplever jag att det är på kamningen det hänger. Kamma, kamma, kamma morgon middag kväll.

Kammen är min bästa vän idag! Och medan jag arbetar mig igenom hårstrå för hårstrå på alla familjemedlemmar så tänker jag lyssna på vårt senaste poddavsnitt “kroka arm” Vi lyfter ämnet våld i nära relationer, vad kan man göra när man ser och hör? Men oxå om att något är förändrat, att det rör på sig, det händer något. Det finns hopp! Länk hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/krokaarm-vadonskarniattnagongjort-

Leave a Reply