Familj

Hjälp vad tiden går undan nu alltså! Idag är det Morgans födelsedag och imorgon skolavslutning!!!

Jösses alltså!

Morgan for iväg på filminspelning tidigt, tidigt i morse så vi får till att fira honom ikväll. Men förberedelserna startade redan igår. Då tog jag med mig Wille och Love in till söder för att köpa present.

Mysigt att ta båten hem. 20 minuters väntan och ca 3 minuters båtfärd mellan Söder och Hammarby sjöstad. Men så värt! När vi kom hem var de dags för söndagsglassen.

Medan vi intog glass for Morgan runt och inhandlade ytterbelysning samt badrumslampor till huset. Elektrikern fixar det sista imorgon och rätt skönt om vi i alla fall har lite belysning när vi flyttar in 🙂

I morse åt vi frukost till första sommarlovsmorgon och jag grät lite i vanlig ordning. Jag gråter alltid första och sista programmet. Nu ligger hela sommaren framför oss och allt är så annorlunda, men sommarlovsmorgon står stadigt. Gott så!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Att få med alla fyra barnen på bild samtidigt händer ju inte allt för ofta. Men när det sker blir jag alldeles till mig. Färgen stiger på mina kinder och hjärtat bultar så hårt.

När det som nu blåser hårt runt omkring oss går jag ibland in i min bubbla. Bubblan med barnen. Jag vänder nyheterna ryggen för en stund. Det blir mig för övermäktigt.

Jag följer barnens fotspår och ser vad de ser. En sten blir ett universum, ett löv en rymdfarkost.

Att se dem såhär, hålla i varandra fyller mig med lugn. De har varandra! Alltid! Så många att hänga sig fast vid.

Nu ska vi strax ringa en älskad systerson/kusin och sjunga en födelsedagssång via skype. Erik! Sen, senare ska vi fira dig ordentligt! Grattis på din dag!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Vi fick allt till ett litet födelsedagsfirande igår. Även om det inte blev som det brukar, med stort kalas och så. Märkligt ändå hur fort barnen har anpassat sig. De förstår varför det inte funkar med kalas just nu. Det får bli sen, senare.

Wille var ändå överlycklig, då en efterlängtad stjärnkikare blev hans.

Och tårta såklart. Jag funderade lite på det där med tårta. De ska man ju bara ha, det hör ju till att få blåsa ut ljusen och så. Men Wille är inte superförtjust i den klassiska tårtan och glasstårta ger honom magknip.

Så jag gjorde helt enkelt en tårta som jag vet att han gillar.

En prickig korv tårta fick det bli!

Inte en massa smörgåstårtagegga ( sånt som jag tycker är gott ) utan helt enkelt en klassisk prickig korv smörgås men i skepnaden av en tårta.

Det blev väldigt lyckat!

Och på kvällen blev det till att leta stjärnor. Väldigt spännande! Får kanske bli någon rymdfilm till kvällens myskväll.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

För ungefär 12 år sedan så låg jag sådär och gonade mig i gröngräset. I magen väntade Wille på att få komma ut. Tänker att, om jag vetat då det jag vet nu. Hur jävla underbart det skulle bli. Stundom slitigt såklart, men mest helt fantastiskt härligt.

Den där hudlösa kärleken och rädslan för alla faror. Orosvargen som föddes i mig i samma sekund som du las till mitt bröst.

Idag fyller du 12 år!

Vilken liten familj vi var då! Men kändes ändå som den största. Tänker på att vi liksom fick öva på dig, att vara föräldrar. Eller kanske faktist mer som om du lärde oss allt! Så att vi blev bättre och bättre och allt föll naturligt på plats.

Och så lika vi blivit du och jag. Kanske därför som du alltid ser rakt igenom mig. Jag kommer aldrig undan och det är jag så tacksam för! Jag ser ju hur du fångat upp min oro och att den landat även i dig. Förlåt mig för det.

Men jag ser ju också andra sidor, omtanken om andra, känsligheten och nyfikenheten. Förmågan att tänka själv och föra fram din egna åsikt.

Hur du är din alldeles egen! Hur du blir det mer och mer för varje dag och det är så spännande att få hänga med på den där utvecklingen.

Jag hoppas att livet i huset kommer ge dig än mer luft under vingarna. Att du känner dig fri, får en egen vrå. Inte behöver ta hänsyn till syskonens framfart hela tiden. Ta plats, bli din egen! Tonårsbråka och bli sams.

Ta plats! Bli din egen! Det utrymmet ska jag ge dig! Jag lovar att inte bromsa, men stå här bakom och tar emot om du faller en stund. Det får man göra.

Älskade unge! Grattis på din dag och grattis till mig som får vara med om dig!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

I morse såg jag Donald Trump på nyheterna. Han hotade visst med att sätt in militären mot sitt eget folk.

Jag blir liksom som stum. Och faktiskt lite rädd. Men mest vansinnigt arg.

Inte kan jag påverka på något sätt men världen känns så upp och ner just nu.

Helst vill jag krypa in under täcket och hålla för öronen. Inte komma fram förens allt är över och bra igen.

Tack och lov har jag en hel drös med barn som håller mig ovanför täcket.

Barnens sommarlov väntar runt hörnet och det finns så mycket att upptäcka ju!

Hålla balansen.

Hoppa studsmatta och låta solen kittla en i näsan.

Jag vänder bort blicken från tokstollen i USA och tittar mot barnen istället. Mycket trevligare så!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Då var vi plötsligt inne i Juni! En av de saker jag längtar mest med hela ”bo i hus grejen” är ju att få uppleva årstiderna lite mer ordentligt. Det känns som om jag missar så mycket inne i lägenheten. Och visst gör vi utflykter, men det blir mer som små brottstycken. Igår var i alla fall ett sådant. Vi prövade att skippa Alva och Edvins lunchvila ( känns som att det närmar sig det nu ) för att få ut mer av dagen. Det var ju ändå mors dag och vi for till Siggesta gård.

Har man en pannkaka i näven är det utflykt!

Efter pannkaka blir det glass och dans, det är sen gammal som en säger.

Morgan var fin i linneskjorta och dubbla glasögon.

Efter lunchen styrde vi kosan mot skogshinderbanan.

Himla fint ställe! Som avslutas med en härlig linbana. En sådan vill vi ju ha på vår tomt ju!

Och kottar hittade vi ju oxå en hel del. Kan inte tänka mig en bättre mors dag.

Så fint att det funkade att hoppa vilan för Alva och Edvin och att de orkade runt i skogen. Och helt underbart att se Love och Wille klänga runt sådär som ungar ska, långt från skärmar och spel.

Denna vecka blir intensiv och lite osäkert om vi hinner ut till huset för att titta till något. Hoppas ändå!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Mamma! Mamma! Mamma!

Imorgon är det ju Mors dag, men idag är det ju inte alls någon vanlig dag heller! För idag är det min mammas födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jag fastnar lite vid tangenterna nu, för det blir som så svårt när vi inte setts på så länge och vi faktist inte vet när exakt vi kan ses igen. Även om jag hoppas och tror på snart.

Oj, oj, oj vad vi ska fira när vi kan ses igen! Och det är nog mest det jag tänker på. Att det kommer komma en dag när jag vaknar på morgonen och vet att mamma och pappa är påväg till oss. Kanske ringer jag några gånger på vägen för att se att de kör försiktigt och sådär. Och sen ska husbilen rulla in på vår gata och upp till vårt hus. Och jag ska få krama min mamma igen!

För jag vet ju precis hur det känns! Min mammas kram sitter så hårt i muskelminnet!

Grattis mamma på din födelsedag!

Sen, senare ska vi fira ordentligt!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Nu börjar vi ligga i fas med det mesta rent administrativa kring flytten. Jag har adressändrat, anmält flytt till skatteverket, sagt upp abonnemang vi haft i lägenheten. Bokat flyttfirma och flyttstäd. Ja o en massan annat fix och trix.

De hörde av sig från Loves nya skola och det kändes så väldigt bra. Pga smittorisken just nu så gör vi inget besök innan sommarlovet. Men veckan innan skolstart ska vi dit och jag är självklart med första tiden om det behövs.

Även om det känns så bra med nya skolan så gruvar jag mig. Hur ska det bli? Hur ska det gå för barnen?

Det är nog bra att föräldrar inte är med på skolavslutningen i år. Jag tycker inte detta är enkelt på något sätt! Vi går en stor förändring till mötes. Något vi längtar efter. Men så ovisst såklart.

Syrenen doftar avslutning och löften om ledighet. Skrubbade knän och smultron på strån. Vi får allt några månader på oss att göra oss hemmastadda. Kanske lär vi känna någon klasskamrat redan i sommar. Kanske går allt hur bra som helst.

Den här bilden är tagen en förskoleavslutning för några år sedan. Slipps, hatt och nalle!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Att få vara med om detta med tvillingar, det har jag skrivit om förr. Men det blir liksom roligare och större för varje dag. Det är ju makalöst att följa alla våra barn. Men att få som bonus att se två så olika personer färdas på samma väg. Sida vid sida.

Tryggheten de har i varandra landar i mig. Till hösten när det är dags för dem att börja en ny förskola. Då har de varandra.

Såklart att de hamnar i luven på varandra, det hör ju till. Men bandet dem emellan är så starkt och liksom okrossbart.

Jag tog bort ett plåster från Edvin. Han blev lite arg på mig i si så där 5 sekunder. Alva däremot! Hon var arg på mig i en hel timma. Blängde surt och grät, ”dumma mamma! Edvin ha sitt plåster!” Eller när Love skojbråkade med Alva, då fick han sig en rejäl utskällning av Edvin som ställde sig som ett skydd framför sin syster. Sträckte ut sin arm och skrek ”Stopp! Alva är min syster!”

Att jag får vara med om allt detta! Värt varenda sömnlös natt, värt allt!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!