För ungefär 12 år sedan så låg jag sådär och gonade mig i gröngräset. I magen väntade Wille på att få komma ut. Tänker att, om jag vetat då det jag vet nu. Hur jävla underbart det skulle bli. Stundom slitigt såklart, men mest helt fantastiskt härligt.

Den där hudlösa kärleken och rädslan för alla faror. Orosvargen som föddes i mig i samma sekund som du las till mitt bröst.

Idag fyller du 12 år!

Vilken liten familj vi var då! Men kändes ändå som den största. Tänker på att vi liksom fick öva på dig, att vara föräldrar. Eller kanske faktist mer som om du lärde oss allt! Så att vi blev bättre och bättre och allt föll naturligt på plats.

Och så lika vi blivit du och jag. Kanske därför som du alltid ser rakt igenom mig. Jag kommer aldrig undan och det är jag så tacksam för! Jag ser ju hur du fångat upp min oro och att den landat även i dig. Förlåt mig för det.

Men jag ser ju också andra sidor, omtanken om andra, känsligheten och nyfikenheten. Förmågan att tänka själv och föra fram din egna åsikt.

Hur du är din alldeles egen! Hur du blir det mer och mer för varje dag och det är så spännande att få hänga med på den där utvecklingen.

Jag hoppas att livet i huset kommer ge dig än mer luft under vingarna. Att du känner dig fri, får en egen vrå. Inte behöver ta hänsyn till syskonens framfart hela tiden. Ta plats, bli din egen! Tonårsbråka och bli sams.

Ta plats! Bli din egen! Det utrymmet ska jag ge dig! Jag lovar att inte bromsa, men stå här bakom och tar emot om du faller en stund. Det får man göra.

Älskade unge! Grattis på din dag och grattis till mig som får vara med om dig!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

2 Comments

Leave a Reply