En kär bloggläsare/brevvän skrev ju så klokt häromdagen ” kanske du ska ändra din sista mening i dina inläggen….. det känns som att ”allt blev bra”, nu när ni landat i huset🙏🏻🥰👍🏻Det känns som om många stenar lättat från dina axlar. ” ( Tack Sara! ) För er som inte följt mig så länge så började jag avsluta alla inlägg med ” Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!” just när det var som värst i hela den här pandemin. Jag var så rädd och de där två meningarna blev en tröst för mig själv. Ett mantra att viska till mig själv genom sömnlösa nätter.
Det var ju även en hel del oro för hur det skulle bli med flytt, hus och framförallt hur det skulle bli för barnen.
Men allt gick ju trots allt bra. Och att det där mitt mantra har hängt kvar, blir ju till sist som något som är mer för att……ja varför? Jo tillslut kan ju det där mantrat få omvänd effekt. En rädsla som dröjer sig kvar.
Nu är jag inte rädd mer. Eller ok, ett visst fladder kommer det alltid att finnas i hjärtat mitt. Men jag går vidare nu!
Allt är bra nu!
ps. tack Sara igen, jag behövde den där knuffen, kram!
Jag tycker det är så fint att läsa bloggen nu. Det var det tidigare också givetvis men det lyser igenom texterna hur mycket bättre du verkar må nu i jämförelse med i våras. Jag hoppas min känsla stämmer i verkligheten och att ni känner att ett lugn har infunnit sig i själen. Stor kram!
Men åh! Tack snälla du! Ja men du har ju så rätt! Jag/vi mår så himla mycket bättre nu! Tack för att du tar dig tid att skriva så fint! Kram kram